Ovanliga insektsfynd i värmen

Mitt i högsommarvärmen var Leif Sylvan och hans fru ute för att fotografera trollsländor. Det blev jackpot och paret lyckades även fota ytterligare en vacker och ovanlig fjäril. Här är deras berättelse:

Här fick autofokusens snabbhet verkligen bekänna färg när det gällde att fota flyktbilder på en flygande trollslända. På den här bilden är vingparen separerade och frysta mitt i rörelsen, och turligt nog skymmer de heller inte sländans bakkropp.

Här fick autofokusens snabbhet verkligen bekänna färg när det gällde att fota flyktbilder på en flygande trollslända. På den här bilden är vingparen separerade och frysta mitt i rörelsen, och turligt nog skymmer de heller inte sländans bakkropp.

Foto: Leif Sylvan

Västervik2018-07-16 14:00

"För ett par dagar sedan var min fru och jag ute till en lokal för att fota trollsländor i första hand, men även fjärilar om det skulle dyka upp något intressant.

Ganska omgående när vi kom dit så kom en nyfiken patrullerande slända och flög runt oss i cirka fem minuter. Vid några tillfällen kom hon så nära att hon bara var några decimeter från mitt ansikte, där stod hon stilla några sekunder i luften och spanade in mig innan hon bytte position. Jag ställde snabbt om kameran till följande autofokus och så började fotojakten på sländan.

Den som provat att försöka ta skarpa flyktbilder på en flygande trollslända vet att det är en utmaning som heter duga. Det var meningslöst att försöka hinna ifatt henne när hon flög omkring, i stället stod jag stilla och väntade in henne. Förmodligen så stod jag mitt i sländans revir eftersom hon återkom till mig gång på gång. Jag hann ta mer än hundra bilder på henne under de korta minuter som hon var närvarande, och faktiskt så lyckades jag få ett tiotal av dem hyfsat skarpa.

En timme senare, när vi gick på en skogsväg, såg jag en brunaktig fjäril fladdra upp från gruset på vägen ett stycke framför. Aspfjäril? Eller kanske en sälgskimmer? Jag hann inte se. Jag följde den en lång stund innan den slog ner uppe i en björk. Jag tog lite bilder på långt håll för att ev. kunna identifiera den senare i datorn, men snart lyfte den och försvann in i skogen.

Men efter några minuters fortsatt vandring så flyger den plötsligt framför oss igen. Jag stannar upp och står stilla medan fjärilen flyger förbi, varv efter varv flyger den omkring oss. Sedan bestämmer den sig för att landa, och landningsplatsen är två decimeter framför mina kängor! Jag behöver bara böja mig framåt och ta stöd mot knäna för att få riktiga närbilder på fjärilen. Vinkeln är inte den bästa, lite snett framifrån, men nu ser jag de två ögonen bak på vingarna och då måste det vara en sälgskimmerfjäril. Det är en hane eftersom jag även ser den violetta färgskiftningen, vilket honan saknar. När jag flyttar fötterna för att försöka få till en bättre fotovinkel så flyger den förstås iväg och är borta för gott. Men det var roligt att få syn på den och att kunna få några hyfsade närbilder, det är inte varje år man ser en sälgskimmerfjäril."

Sälgskimmerfjärilen är en av våra vackraste fjärilar. Den är ganska ovanlig, förra året sågs den bara vid sju tillfällen i Västerviks kommun, enligt Artportalen.se. Att den ses så sällan beror också på att den mestadels lever sitt liv uppe i trädtopparna. Men är man hundägare så ökar chanserna att få se den, fjärilen anser nämligen att hundbajs är en riktig delikatess.
Sälgskimmerfjärilen är en av våra vackraste fjärilar. Den är ganska ovanlig, förra året sågs den bara vid sju tillfällen i Västerviks kommun, enligt Artportalen.se. Att den ses så sällan beror också på att den mestadels lever sitt liv uppe i trädtopparna. Men är man hundägare så ökar chanserna att få se den, fjärilen anser nämligen att hundbajs är en riktig delikatess.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!