– För min del började det här uppe någonstans 1957 när jag föddes., inledde Allan Fransson visningen av det gamla snickeriet som tillhört hans farfar Uno och dennes bror.
De båda byggde lokalerna med hjälp av traktens bönder som skänkte en tall från varje gård för att snickeriet skulle kunna byggas. Sedan satte de igång och höll på med byggnationerna i ett par år under 1931-1932 innan snickeriet till slut stod klart
Tio hästkrafter
Verkstaden drevs av en motor på tio hästkrafter som var motor till alla maskinerna i snickeriet via ett sinnrikt system av remmar som gick lätt att flytta om när behov uppstod.
Sedan började man tillverka båtar och fönster, bänkar och kälkrattar. Storsäljare som de egna skidorna som såldes till försvaret. Franssons – Äkta björk. Men även sådant som var enkelt var mycket uppskattat.
Snickeriets egna äppellådor, stapelbara men med plats för bara ett lager äpplen – därigenom höll sig frukten så mycket längre.
Behöll gårdsplanen
Sågverket intill snickeriet såldes till bröderna Berg men farfar Uno Fransson var en riktig affärsman och behöll gårdsplanen som bröderna fick hyra för 300 kronor per år. En rejäl summa på den tiden.
– Efter att farfar dött -69 tog pappa över och han hade en idé om att göra om snickeriet till museum. Han köpte upp en hel del saker för att det skulle bli komplett, berättar Fransson. Dessvärre fanns inget större intresse från den kvinna på museet som pappa pratade med så det har legat mer eller mindre för fäfot sedan dess.
Väsen håller lokalerna i ordning
– När hembygdsföreningen kontaktade mig om den här dagen åkte jag hit och tänkte att jag skulle få lite ordning på lokalerna. Jag trodde det skulle vara ett tjockt lager damm överallt därinne men det fanns knappt ett dammkorn. Ingen har varit här på tio år men jag tror att förmodligen är det någon form av väsen som finns häromkring och ser till att lokalerna hålls i bästa ordning, berättar Allan Fransson och tillade.
– Var försiktiga när ni går in. Trappan är murken så gå på den skiva vi lagt ut över hålen.