"Jag är redan nervös för dödslyftet"

Tvåpoängsrevanschen. Sjätte gången gillt. Oskulden.

Vilken titel man än sätter på årets upplaga av Melodifestivalen är en sak säker: Ace Wilder, Oscar Zia och Linda Bengtzing känner pulsen, den annalkande stormen.

De är laddade. De har varit med förr. Enda orosmolnet stavas s j u k d o m.

Många är bekanta. Vissa nästintill helt okända. När årets deltagare i Melodifestivalen presenterades, viskades det tidigt om en "dödens deltävling" i Gävle 27 februari. I startfältet, just den kvällen, återfinns bland andra Martin Stenmark, Molly Sandén och glädjespridarna Panetoz.

Lägg där till den mest schlagerrutinerade rävhonan av dem alla.

För om dödens deltävling har en drottning, heter hon Linda Bengtzing.

- Min deltävling är ju Mello på anabola! En buffé, en komplett uppdukning av väletablerade artister. Jag har varit sjuk men är på bättringsvägen nu. Man har bara två dagars repetition med dansarna, så sjukdomen har sabbat en hel del för mig, säger Linda, som i år deltar i Melodifestivalen för sjätte gången.

Vad tycker du om epitetet "schlagermorsa"?
- På SVT:s presskonferens kände jag mig faktiskt som en hönsmamma. Jag kan ju det här, jag har min grundtrygghet - men på sätt och vis känns det ändå som första gången i år. Ny låt, ny scen, nytt nummer? Äsch! Det blir som det blir. Men jag vill kunna känna mig stolt när jag kliver av scenen.

Nylonstrumpor och sprit
Årets mål är självklart: en plats i finalen. Om det sedan blir vinst och Eurovision och hela Europaefterrätten, ja det spelar inte så stor roll för Linda. Hon vet nämligen att hon ruvar på guld.

- Det är ju nästan krigstider nu. Vi behöver nylonstrumpor, underhållning och sprit - och precis så är min låt. Det är fullt drag. Så skulle jag åka ut direkt vet jag att låten kommer leva vidare, säger hon.

Ett Ace i rockärmen
Redan nästa lördag avgörs den första av årets Mello-deltävlingar. Skådeplatsen är Göteborg, och på scenen kliver då en annan uppsnackad förhandsfavorit upp.

Förra året slog hon ner som en bomb. Nu har Ace Wilder laddat om - men hon känner trots allt ingen revanschlusta efter förra årets finalförlust med ynka två poäng.

- Att komma tvåa förra året var en chock. Jag gick in i tävlingen med inställningen att inte göra bort mig, berättar Ace Wilder och skrattar sedan högt.

- Men jag tänker inte på att ta revansch, jag är inte tävlingsinriktad alls.

Inte?
- Nej, det låter kanske konstigt men så är det. Tävling är sånt som atleter håller på med. Jag fokuserar bara på att göra ett nummer jag kan vara stolt över. Vem vet, jag kanske ryker direkt - då vill jag ändå kunna känna mig stolt.

"Lars Wallin är inget för mig"
Årets låt, "Don?t worry", har Ace skrivit tillsammans med Joy och Linnea Deb och Anton Hård af Segerstad.

- Det har funkat asbra, de är så jävligt sköna allihop och vi klickar perfekt. Vi jobbade inte så strukturerat, utan allt fick ta sin tid. Det känns liksom? trovärdigt.

Kör du mjukiskläder på scen i år också, eller har de lurat på dig en Lars Wallin-blåsa?
- Haha, Lars Wallin är inget för mig! Scenkläderna måste säga något om mig som person, jag vill ha kläder som jag kan röra mig bekvämt i.

Skitnervös
Även flickfavoriten Oscar Zia gör i år sitt andra framträdande i Mello-sammanhang. Hans deltävling hålls i Norrköping 20 februari, vilket också blir datumet då Oscar för första gången någonsin framträder med en egenskriven låt.

- Jag är skitnervös. Det känns som att det kan gå hur som helst för mig. Men jag är så sjukt taggad på att få se och höra vad folk tycker om min låt.

Vad tror du om dina chanser att gå vidare?
- Shit, jag vet inte alltså. "After Dark" är ju väldigt populära, så det kan nog bli svårt att ta en direktplats till finalen. Jag satsar lite lagom och får se hur långt det bär.

Landar i Eksjö och Västervik
Hur det än går i Melodispektaklet har Ace, Linda och Oscar sommaren uppbokad. Ledda av Lasse Holm drar de, tillsammans med en enorm ensemble, ut på Diggiloo-turné i mitten av juni.

Inte förrän mot slutet av augusti har de avverkat alla 29 (!) framträdanden som ingår i spelplanen.

- Jag är Diggiloo-virgin! Det ska bli så spännande och jag är sjukt peppad på att börja repa. Förra året åkte jag på egen turné, men då kunde jag inte riktigt njuta för allt var så nytt, säger Ace Wilder och tillägger:

- Jag vill bara kunna känna "fan va? kul".

Det blir väl en hel del fest mellan showerna, hur klarar man det livet i drygt två månader?
- Det är väl det som är problemet, man vill ha så roligt som möjligt hela tiden. Men jag ska försöka hålla mig till "slutet av veckan-festen", annars kommer jag dö. Att uppträda bakis funkar inte för mig, säger Ace.

Pizza och utlovat dödslyft
Oscar Zia instämmer. För honom blir årets Diggiloo-turné den andra i ordningen. Linda Bengtzing, däremot, har tappat räkningen på alla gånger hon har varit med.

- Mycket har förändrats sedan jag var med första gången. Nu ska ju Lasse Holm vara med igen. Det känns kanske inte superfräscht, men att det blir bra betvivlar jag inte en sekund.

- Vi får se till att det blir lite moderna låtar också, och inte bara Robban Broberg, säger Linda Bengtzing.

Vem av er sjunger duett med Lasse Holm till klassikern "Canneloni macaroni"?
- Vi får väl se, skrattar Oscar Zia. Det kanske blir jag. Fast enligt uppgifter, som jag har hört, ska Ace vara sjukt sugen på pizzalåten.

Diggiloo kommer till Eksjö 8 juli, och till Västervik 21 juli. För Diggiloo-veteranen i gänget är sommarfestplatserna i trakten knappast obekanta.

- Jag är faktiskt lite nykär i Västervik, och Eksjös torg har jag sett så många gånger att jag kan det utantill, säger Linda Bengtzing.

Kullerstenen oroar
Förutom sång, musik och en sjuhelsikes show, kan publiken på årets Diggiloo-turné förvänta sig ett nummer som snarast för tankarna till sekelskiftets tivolisällskap.

Det förbereds nämligen för ett "dödslyft" - en kort akt där Oscar Zia helt enkelt lyfter Linda Bengtzing på sträckta armar, likt Starke Adolf i Pippi Långstrump.

- Ja herregud, jag är redan nervös för det där dödslyftet. Men jag kan nästan lova att det blir av! Och blir det inte av under själva turnén så lovar jag att vi kommer till Eksjö, Vimmerby och Västervik och kör ett exklusivt dödslyft mitt på torget, säger Linda och skrattar.

Men hon inflikar snabbt en brasklapp:

- Eller? Stryk det där med Eksjö. Det kan gå illa. Det är väl kullersten på torget där?