– Inte ens jag vet vart vi skall, berättar Kalle Mjöbrandt som arrangerar rallyt till stöd för Västerviks Speedway. Den som lagt banan har inte avslöjat något för mig. Rallyt har vuxit lite för varje år som det körs, förra året var det ett femtiotal mopeder och då gick resan på småvägar till Östra Skälö.
– Tänk, en sån där gick man och dreglade efter, säger Ola Berg längtansfullt och sneglar på en Copmact som är i nyskick innan han drar på sig sin störtkruka och sitter upp på sin gröna flakmoppe.
För en del är det just det som är grejen med mopeder, inte bara att åka utan att återställa i nära nog nyskick och få den att gå så bra som möjligt. I andra ändan av skalan har man de som tycker att vägen är resans mål och att det är själva åkandet som är hela grejen.
– Bara den håller ihop tills man kommer hem är man nöjd, berättar en deltagare.
Ett moln av blårök
När klockan slår 10.00 är det uppsittning och ett moln av blårök sveper in deltagarna när alla drar igång sina mopeder. Där finns allt från antika trampmopeder, som i bästa fall har en toppfart på 30 km/h i nerförslut till toppmoderna vespor som utan problem rusar uppför en backe utan att nålen sjunker under 40 strecket.
Kalle Mjöbrant som baktill har en Svensk flagga på en pinne för att alla i ledet skall se honom , gasar på med sin röda Crescent och så bär det iväg ner för backen.
Grusvägar genom skogen
Mopederna tog sig från Ljungheden via cykelbana till Mommehål där man korsade E22 och gav sig in på skogsvägarna bortom Hjorten. Efter en rejäl vända genom skogen kommer slutligen deltagarna fram till Almvik där kaffet, lottdragning och prisutdelning väntade innan färden vände hem mot Västervik igen.