På Sahara satt publiken ner och njöt inledningsvis av Peter Faxvall som smekte publiken med både strängar och stämband. Det är en skicklig musiker med eget material där han väver njutbara bildcollage med underfundiga och välskrivna texter och kompar sig själv på gitarr. Publiken var helt med på noterna och klappade i takt.
Därefter var det Sanna Carlstedts tur att äntra den lilla scenen. Hon är rutinerad och hennes frispråkighet är välkänd för Västervikspubliken. Hon berättar om en kul incident från en av hennes första uppträdanden i staden.
– Jag fick total blackout på scenen, säger Sanna Carlstedt. Jag lyckades ändå genomföra spelningen med hjälp av lite vatten. Efteråt var jag så lättad att jag skrek rakt ut ”HURRAAAA!” och sträckte upp armarna. Publiken svarade likadant. ”LIGG MED MIG” ropade jag då.. Vet ni hur tyst det blir när 2000 människor tvärtystnar samtidigt? Alla utom en ca 80 årig man som med sin hustrus hjälp på darrande ben ställde sig upp och ropade tillbaka ”Jag vill va först”. Jag väntar fortfarande på det skottet.
Snabbt och effektivt fångar hon publiken i sin hand och släpper den inte.
– Hon är helt enkelt skitbra, säger Elias Besheri, ägare till Sahara
Utanför Guldkant var det fullt på trappan där människor stod i klungor för att njuta av den medryckande musik som spelades av Medecine man. Men det var ändå ett blekt intet mot hur trångt det var inne i lokalerna. Dansande, sjungande människor packade som sillar medan partyreggaebandet radade upp snart sagt varenda välkänd reggaehit som finns.
Medecine man har proffsighet, scennärvaro och samspel som man inte ser ofta i dagens allt mer sönderproducerade värld. Här finns ingen playback utan det är ren oförfalskad musik, framförd med en musikglädje som är smittande.