Knutpunkten är ett kommunalt projekt som vänder sig till den som är arbetslös, boende i Västerviks kommun och uppbär försörjningsstöd. Det syftar till att ge stöd och förutsättningar att korta deltagarens väg mot ökad egen försörjning. Under onsdagen var det inspirationsdag och det kom ett femtiotal intresserade.
"Hur kunde det bli såhär"
Först ut att tala var Magnus Ottosson från Västervik som på ett lättfattligt och proffsigt sätt berättade om hur det är att vara överviktig. Hur självförtroendet nöts ner, hur vänner försvinner och hur livet blir allt mer kringskuret. Magnus vet vad han talar om, han dras med en rejäl övervikt och har hört alla kommentarer som människor vräker ur sig, rakt i ansiktet eller bakom ryggen.
– En fråga som jag ofta ställt mig själv är hur det kunde bli såhär, säger Magnus Ottosson.
Det finns inget självklart svar på den frågan. Men en bidragande orsak var helt klart när Magnus gick från att vara innebandyspelare och ytterst vältränad till att börja på ett stillasittande arbete med mycket oregelbundna arbetstider.
Problem när inte baken får plats
– Jag åt bara när jag kom hem på kvällen och då blev det ju allt för stora portioner, berättar Magnus Ottosson, som fortsatte med att förklara att kraftigt överviktiga i samhället har många utmaningar, en sådan enkel sak som att åka buss kan bli ett stort problem eftersom det inte är säkert att det går att ta sig mellan stolsraderna. Ett besök på en offentlig institution där oftast alla stolar har armstöd och går inte att få ner baken i kan bli ett oöverstigligt hinder.
Men det gäller att ha drömmar och mål. Vännerna här på Knutpunkten stöttar mig, Lena och Tua på Stora Trädgårdsgatans hälsocentral är fantastiska på att hjälpa och stötta.
Spräckte tarmen 400 m från toppen
Näste talare var Peter Sköldbäck som normalt sett arbetar som fritidspedagog i Ängelholms kommun. Peter sitter i rullstol eftersom han förlorade ett ben under en cykeltur.
Peter håller ett högt tempo och berättar på ett humoristiskt sätt om de olika problem och möjligheter som kan följa av att sitta i rullstol.
Det viktigaste är ändå att Alla kan, berättar Peter Sköldbäck, och visar en bild på när han och en vän var på väg upp för Kebnekaise.
– Dessvärre kom jag inte ända upp. 470 meter från toppen sprack min tjocktarm så jag fick flyga helikopter. Men eftersom grabbarna i den Norska fjällräddningen var så snälla så flög de mig upp så jag fick se toppen uppifrån. Det är det inte så många som sett.
Peter Sköldbäck berättar även om projektet "Alla kan" som han driver i Ängelholm.
Ensamkommande, funktionshindrade och normalstörda (normalstörd kallar Peter Sköldbäck den som inte har något funktionshinder red.anm) barn och unga som samlas och gör saker tillsammans. Vi brukar spela fläskboll som ungarna kallar det. En rejäl pilatesboll, två handbollsmål och alla i rullstol.
– Så nu tänkte jag att alla som vill får prova på att spela rullstolsbasket. Det är i lokalen här intill. Varsågoda.
Peter Sköldbäck har tydligen inspirerat för tio minuter senare är det blodigt allvar, deltagarna far fram över golvet och det ser ut som om de aldrig gjort annat än att sitta i rullstol. Dribblar, passar och skjuter i mål.