– Jag började min bana på Ekliden i Ankarsrum 1989, berättar Agneta Frisk, och jag har sedan dess arbetat inom omsorg, psykiatri och på sjukhus. Dessutom har jag utbildat mig till undersköterska. Det viktiga var att få arbeta med människor och få hjälpa dem till ett bättre liv.
I februari 2016 fick Agneta nog och sade upp sig. Allt högre arbetsbelastning, mer ansvar på grund av att utbrända kollegor slutade eller blev sjukskrivna. Att hon själv lurades på att förhandla om sin lön var bara en av orsakerna.
– När jag började på tjänsten fick jag veta att det inte kunde bli löneförhandling innan jag varit anställd en period, berättar Agneta. När jag väl fick förhandla var potten slut. Märkligt nog hade en man som anställdes samtidigt med mig lyckats få 2 000 kronor mer i månaden.
Efter att hon slutat såg hon något som gjorde henne riktigt arg. Kommunen sökte sommarjobbare och formuleringen fick Agneta Frisk att se rött "Sök Sveriges viktigaste jobb".
– Sveriges viktigaste jobb är det ända tills lönen ska diskuteras, då händer något, berättar Agneta Frisk.
Blev heligt förbannad
Ilskan kanaliserades i ett antal inlägg och ett öppet brev till ledningen på kommunen som publicerades via sociala medier. Hennes inlägg delades av väldigt många kollegor både i Västervik och på andra orter. Tydligen var Agneta Frisk inte ensam om sin åsikt.
– Jag vet att det ändå är många fler som gärna skulle trycka på gilla-knappen men inte vågar, de är rädda för att det ska påverka deras möjligheter i en kommande löneförhandling, berättar Agneta Frisk. Den oron har inte jag längre, underskatta aldrig en undersköterska, särskilt inte en som blivit heligt förbannad.
– Ledningen tycks tro att det viktigaste är att ge möjligheter till heltid men det känner jag ingen som vill ha förklarar Agneta. Det som behövs för att orka hjälpa andra människor är snarare kortare arbetstid med bibehållen eller helst betydligt högre lön, och status eftersom arbetet är så viktigt.
Enligt Agneta Frisk syns det tydligt hur låg status yrkeskåren när någon i personalen blivit föremål för LAS lagen om anställningsskydd. Fram till dess finns det ingen gräns för hur mycket man kan utnyttja personen. Men direkt när LAS inträtt heter det att kommunen inte kan anställa personal utan utbildning. Helt oavsett om det är en person som är kompetent i yrket och uppskattad av brukarna eller ej.
– Det hela handlar egentligen om att de som drabbas mest av de här problemen är de brukare som vår organisation är satt att hjälpa. Ständigt ny personal ger en otrygghet och skapar många problem. Mer och mer tid läggs för att kontrollera verksamheten istället för att lita på personalens kompetens. I slutändan blir brukarna lidande, hur hårt vårdpersonalen än sliter.