"En del experter tycker att det här området är ännu mer unikt än exempelvis Norra Kvill. Vi tycker att det är värdefullt att försöka spara naturen här", säger Ulf Fransson.
Det är en solig förmiddag i slutet av mars när Vimmerby Tidnings reportrar kliver i sina stövlar och kör ut mot Tuna. Vid mataffären väntar ett gäng som vi ska ta rygg på ut i den närliggande naturskogen. Stora bitar av den har i omgångar avverkningsanmälts och gallringen har börjat.
Nu ska vi få uppleva skogen live och under tiden passar vi på att intervjua dem som bjudit in oss.
Vad är det ni vill ha ut av det här?
– Målet är att vi på något sätt ska skydda den här skogen som är väldigt unik. Utgångspunkten är att vi ska försöka få till ett kommunalt naturreservat, säger Ulf Fransson, styrelsemedlem i Naturskyddsföreningen lokalt.
Enligt honom finns det ett nationellt mål att tjugo procent av Sveriges yta ska vara skyddad. Kalmar är ett av de sämsta länen med tre procent och i Vimmerby kommun finns bara två promille skyddad mark. Fransson förklarar att länsstyrelsen inte har medel till att göra området till ett "vanligt" naturreservat, och att en annan väg att gå då är att försöka få med kommunen på tåget. Men för att göra det krävs till en början att marken ägs av kommunen – vilket inte är fallet just nu.
Den lokala naturskyddsföreningen skulle gärna se att området omkring Gallsjön blir ett kommunalt naturreservat, men för det krävs att kommunen äger marken, och medel till att göra det. För kommuner som vill skapa naturreservat finns statliga medel att söka.
Ulf Fransson, styrelsemedlem i Naturskyddsföreningen lokalt, spanar på en fallen stam.
Finns det några andra möjligheter att skydda skogen?
– Egentligen inte. Det skulle vara om markägaren går med på det på frivillig basis, men det innebär ju att de går miste om ekonomisk vinning.
– Många har synpunkter på skövlingen i Amazonas, men vi glömmer vår egen skog. Det är jättetråkigt, man blir deprimerad, säger Jan Brenander från Oskarshamnsbygdens fågelklubb, en förening som skickat in klagomål på tidigare avverkningsanmälningar som gjorts för området.
Skogsbruksföretaget Sydved är ombud för markägaren och utför därmed de åtgärder för skogen som denne har beställt. Det är de som i det här fallet sköter kontakten med Skogsstyrelsen och har hjälpt till med anmälningar om avverkning. Daniel Fellenius, marknadschef på Sydved, är medveten om att det finns synpunkter på avverkningen just kring Gallsjön.
– Vi tycker att det är bra att det finns en dialog och lyssnar in externa synpunkter. Även om vi tar hänsyn till certifieringskrav och naturvärden i vad vi kallar för "generell naturvård", vilket egentligen är en högre hänsynsnivå än vad lagen kräver, finns det intressenter som kan tycka att det inte är tillräckligt utifrån deras sätt att se på det. Det blir en svår diskussion kring var gränsen går och skogsägarna måste också ha sin rätt att kunna bruka sin skog, men i slutänden är det ändå Skogsstyrelsen som avgör vad som är okej, säger Fellenius.
"Skogen betyder väldigt mycket för väldigt många, men det är svårt att leva upp till det som externa intressenter vill i alla detaljer", säger Daniel Fellenius, marknadschef på Sydved.
Han förklarar att Sydved har tagit sig an det klagomål som kom in, och gjort vissa kompletteringar i sin anmälan utifrån det.
– Vi tycker också att den här skogen har höga naturvärden, men det är det många skogar som har idag. Med rätt hänsyn kan man också bruka utan att förbruka.
Biolog Erland Lindblad blickar ut över vidderna. "Vi strider i motvind. Det känns hopplöst", säger han.
Under den lilla skogsexpeditionen visar Erland Lindberg och Jan Brenander vägen. Enligt dem utgör skogen runt Gallsjön ett unikt område för södra Sverige. En kontinuerlig tillförsel av död ved genom självgallring gör att ovanligt många rödlistade arter har sina livsmiljöer där. Vid en inventering i området har ett sjuttiotal rödlistade arter hittats.
"Många har synpunkter på skövlingen i Amazonas, men vi glömmer vår egen skog. Det är jättetråkigt, man blir deprimerad", säger Jan Brenander.
Carina Beijer från Naturskyddsföreningen lyssnade med stort intresse på de sakkunnigas uttalanden, och spanade ordentligt på den unika naturskogen.
Erland Lindblad visar ett tydligt spår av mindre märgborre. Ett kännetecken är att modergången de gnager upp ofta är formad som måsvingar.
Daniel Johansson jobbar som miljöstrateg på Vimmerby kommun. En liten del av hans roll innebär att han även är kommunekolog. "Det här är den roligaste dagen jag haft på jobbet i år", säger han på vägen tillbaka från skogsturen, med hänvisning till att det var härligt att få komma ut och lyssna på sakkunniga.
Erland Lindblad pekar på avverkningsanmäld skog.
Carina Beijer och Erland Lindblad i ett samtal om grön aspvedbock.