Tomas Kronståhl inför 50-årsdagen den 8 september 2017.
I höstas drabbades han nämligen av cancer i bukspottskörteln. När jag pratade med honom sist, i slutet av november, hade han nyligen opererats och gick då och väntade på att få påbörja en cellgiftsbehandling, något han inte direkt såg fram emot.
"Just nu mår jag jättebra. Det är nästan lite jobbigt, jag vill ju jobba igen. Men nu ska jag tydligen bli sjuk en vända till", sa han då.
Det är nästan på dagen fem månader sedan vi pratade. När vi hörs igen är det åter en till synes bekymmersfri Tomas som svarar.
– Jo jag mår ganska bra. Jag tror att allt har gått bra, man vet ju aldrig, men det ser bra ut vad jag förstår.
Han har fått cellgifter var fjortonde dag sedan i december. På frågan om det är jobbigt svarar han att han har klarat sig ganska bra ändå.
– Men fötterna sover hela tiden och jag fryser så förbannat. Det är inte så bra. Men annars är det bra. Och jag har gått upp tio kilo, nu kan jag äta.
Det har dock gått upp och ner och den första månaden var jobbig. Då var han väldigt dålig.
– I julas var det inte roligt, då mådde jag skit. Men jag har vant mig lite nu vid cellgifterna. Ibland mår jag sämre av dem, ibland bättre. Jag blir förbannat trött och de första dagarna efter är det rätt så tufft. Och julen var tuff, det blev ingen julmat. Det fick jag ta igen sen.
Hur är det med familjen nu? Du berättade ju att din ena son undvek dig i början när du blev sjuk.
– Ja nu är allt som vanligt igen. Du ringde ganska tidigt efter operationen och då var det mer känsligt. Det var en tid när jag hade mycket slangar och bråte. Men nu har det varit bra länge, de har vant sig. Frågan är ju hur det blir när jag ska börja åka upp till Stockholm igen, då blir det nog jobbigt för dem.
Ni får ringa på Facetime.
– Ja och det gjorde vi innan också, det är toppen.
Tomas Kronståhl ser fram emot att börja jobba igen. Han är riksdagsledamot för Socialdemokraterna.
Om allt går som det ska kommer han få den sista cellgiftsbehandlingen i juni. Och den 29 juni tar sjukskrivningen slut.
Tänker du börja jobba då?
– Jajemen, för tusan. Jag längtar tillbaka till livet, att göra allting jag har lust med. Både politiken men mycket annat med.
– Cellgifterna tar ner en på jorden. Läkaren sa att jag skulle bli ett par år äldre och jag svarade att det ska vi nog bli två om. Men jag måste nog ge honom rätt. Det är som att träna i motvind. Men nu är jag ju inne på slutet.