I mÄnga Är har trenden varit detsamma, unga flyr landsbygden för att satsa pÄ livet i storstÀderna. Men nu ser vi fler exempel pÄ att trenden vÀnder.
NÄgra som inte alls Àr intresserade av att byta landsbygd mot storstad Àr paret Sara Samuelsson och Aron Klasson. BÄda Àr uppvuxna pÄ landet och bor nu pÄ en gÄrd, 20 meter frÄn Arons förÀldrahem. De tycker sig kÀnna av trenden att fler vill flytta ut pÄ landet.
â Ja, mĂ„nga Ă€r intresserade av husen hĂ€r ute. MĂ„nga frĂ„n Stockholm som vill komma ut i den friska luften bland koskit, sĂ€ger Aron och skrattar.
Tillsammans försöker de att hÄlla i gÄng bygden. BÄde Àr aktiva i hembygdsföreningen som har evenemang dÄ och dÄ. Varannan tisdag har de grillkvÀll och Sara lÀr de som kommer hur man binder blomkransar.
â Ja, jag tror att det Ă€r bra med gemenskap. Vi alla som bor hĂ€r ute trivs ju med att vara sjĂ€lva, men det Ă€r trevligt att se vilka man Ă€r grannar med, sĂ€ger Aron.
Vad Àr det som gör att livet pÄ landet lockar?
â Att det Ă€r sĂ„ lugnt. Att det Ă€r öppet och fritt sĂ„ man kan göra vad man vill, sĂ€ger Sara.
Aron instÀmmer.
â Men absolut kan man sakna att ha nĂ€ra till affĂ€ren.
Aron och Sara lever ett liv nÀra naturen. Skogen Àr en stor del av Arons liv och han har gjort det Ànnu större genom att starta ett företag inom skogsbranschen.
â Maskiner Ă€r roliga och skogen Ă€r kul sĂ„ det blev att jobba med skogsmaskiner. Jag Ă€r en riktigt skogsmulle.
Aron tror att skogen Àr nÄgot att satsa pÄ.
â Jag tror pĂ„ en framtid i skogen. Det handlar om skogsrĂ„varor och hĂ„llbarhet.
Det nystartade företaget tar upp mycket av Arons dagar, men att jobba i skogen Àr det bÀsta han vet. Han gÄr upp runt fyra för att sÀtta sig i maskinen och försöker komma hem till tidig kvÀll. Men ibland blir det ensamt.
â Ibland kan jag komma hem pĂ„ kvĂ€llen och den första jag pratar med pĂ„ dagen Ă€r Sara.
â Ja, du kan ju sitta och lĂ€ngta efter att fĂ„ sitta i maskinen nĂ€r vi gör annat. DĂ„ har man hittat rĂ€tt jobb tycker jag, sĂ€ger Sara, som jobbar natt som undersköterska i Ăsterbymo.
â Men nu kommer jag vara hemma ett tag framöver dĂ„ vi ska fĂ„ vĂ„rt andra barn, sĂ€ger Sara och klappar sig pĂ„ den runda magen.
Paret ser positivt pÄ att lÄt barn vÀxa upp pÄ landet, precis som de sjÀlva har gjort.
â Man kunde göra det man ville, och det finns stora ytor man kan springa pĂ„. Det Ă€r en fin uppvĂ€xt att bo hĂ€r, berĂ€ttar Aron, och Sara hĂ„ller med honom.
â Ja, man har sĂ„dan tillgĂ„ng till naturen. Man fĂ„r ett samspel med djur och natur.
NÀr frÄgan om det finns nÄgot frÄn storstÀder de saknar sÄ blir det tyst.
â Nej, tĂ€nker du pĂ„ nĂ„got Sara? frĂ„gar Aron.
â Nej, jag saknar nog inget. Vi Ă€r inte sĂ„dana som krĂ€ver sĂ„ mycket utan trivs med att vara hemma. Vi nĂ€stan flyr stĂ€der, sĂ€ger Sara.
SÄ ni skulle inte vilja byta ert liv en mÄnad och testa pÄ att bo i Stockholm?
â Nej, det rĂ€cker med en heldag i Linköping sĂ„ Ă€r jag trött pĂ„ folk och stim, sĂ€ger Sara.
â Ja, varje gĂ„ng man ska Ă„ka pĂ„ nĂ„got och kommer fram sĂ„ Ă€r det enda jag vill att Ă„ka hem igen.
Livet i storstaden Àr alltsÄ inget som lockar. Det Àr livet pÄ landet som gÀller och sÄ har det alltid varit.
â Jag har aldrig haft en lĂ€ngtan bort. De som kommer hit frĂ„n stĂ€derna tycker nog man Ă€r lite dum i huvudet som Ă€r kvar, sĂ€ger Aron.