Han sörjs närmast av hustrun Britt, dottern Ann-Sophie med familj, samt bonusbarnen Jörgen, Helén och Henning med familjer. Britt berättar att maken drabbades av en massiv hjärtinfarkt och avled i sömnen.

– Alla har blivit jättechockade och jag är så ledsen, säger hon.

– Vi hade just varit på en jättefin resa till Helsingfors och på söndagen hade vi bokat in oss på Gränsö slott för att fira vår 40-åriga bröllopsdag. Men nu blev det inte så.

Artikelbild

| I många år referarade Thomas sport för den lokala radiokanalen City 93.

Britt berättar att Thomas var pigg och glad in i det sista och hjärtinfarkten kom som en blixt från klar himmel.

– Thomas var mycket för att hålla igång och tränade två-tre gånger i veckan.

I yngre år var han en duktig fotbollsspelare, först i Ankarsrums IS och senare i Västervik och för dåvarande VAIS. Där spelade Tomas en eller två säsonger innan han blev tränare i Almviks IF och Blankaholms BK. Han spelade även bandy i ­Ankarsrum. Men att vara tränare var inte hans grej, berättade han för några år sedan i en intervju.

Thomas var också aktiv i en mängd föreningar genom åren och hade sitt första styrelseuppdrag redan som tolvåring. Han engagerade sig fackligt när han började arbeta på bruket i Ankarsrum och det fackliga arbetet följde honom sedan och han var även som pensionär engagerad i LO.

Artikelbild

| Thomas Manfred var även engagerad inom LO och gick ofta längst fram med fanan i Socialdemokraternas förstamajtåg.

I tidningens arkiv finns en mängd bilder med Thomas i spetsen för Socialdemokraternas förstamajtåg.

Även om han hade dragit ner på takten, som mest satt han med i 13 valberedningar och var ordförande för tre eller fyra föreningar, så hade han fortfarande ett flertal engagemang, bland annat som ordförande för Neuroförbundet i Västervik.

Artikelbild

| Här sitter han i radiokanalens studio tillsammans med Bertil Damberg.

– Han skulle till och med ha jobbat på fredagen, med att köra ut kommunposten.

Thomas extraknäckte nämligen också en del som tidningsbud.

På fritiden var han och hustrun ofta ute och reste.

– Vi tyckte om att åka och resa tillsammans. För inte så länge sedan var vi i Litauen och snart skulle vi ha åkt till Österrike.

Saknaden efter Thomas är stor.

– Samtidigt sa Thomas att när jag ska dö, då ska det jävlar gå fort, för jag ska inte bli nåt kolli! berättar Britt

– Vi har haft 40 fina år tillsammans, men man vill ju inte att det ska ta slut.