Här testar SKB, Svensk kärnbränslehantering, på hur Sveriges kärnbränsle ska slutförvaras. Och varje sommar ordnas guidade turer för allmänheten i urbergstunnlarna. Här har Sofia Erlandsson fått sommarjobb.

– Det är det bästa sommarjobbet jag haft, säger hon.

– De flesta är trevliga och engagerade och mina jobbarkompisar är jättehärliga.

Artikelbild

| Sofia visar och förklarar hur kapslarna med kärnavfall ska bäddas in i bentonitlera för slutförvar i 100?000 år.

Jobbet är ganska intensivt, med två guidade turer om dagen i tunnlarna i urberget, som varvas med dagar då de bemannar telefonerna och svarar på frågor kring verksamheten.

Sofia, som är 24 år, läser till vardags till civilingenjör med inriktning medieteknik i Norrköping och håller just nu på med sin masterutbildning.

– Jag är intresserad av tekniken, men jag har också alltid varit ganska kreativ och här får jag kombinera de två delarna och arbeta med både datorer och grafik.

Jobbet på SKB handlar också om teknik och vetenskap på sätt och vis, men det var egentligen inte därför hon sökte jobbet.

Artikelbild

| Roligt och spännande, säger Sofia om att vara guide i underjorden.

– Det var mer för att få livserfarenhet än utbildning. Och så har vi en stuga i Adriansnäs en bit härifrån, så då kunde jag bo där i sommar.

– Min syster sommarjobbade på OKG förra året och när jag fick höra att det fanns guidejobb här tänkte jag att det skulle vara perfekt för mig, jag gillar ju att snacka, säger Sofia och skrattar.

Och snacka kan hon. Först håller hon i en presentation av SKB och deras verksamhet, och visar en liten film. Sedan får besökarna ställa frågor, innan det till slut är dags att bege sin ner i underjorden.

Med buss åker hela sällskapet ner i tunnlarna under jorden innan vi blir avsläppta, 500 meter under markytan. Här delar Sofia och hennes guidekollega upp gruppen och visar runt och berättar om arbetet.

Att jobba som guide tycker hon passar henne bra, men hon berättar att det var nervöst när hon skulle hålla sin första guidning.

– Jag var jättenervös, det var jag verkligen. Men vi hade en handledare första veckan, som vi kunde ta hjälp av om det behövdes.

Nu, efter sex veckor, har hon kommit in i rollen. När batteriet i hennes mikrofon, som är kopplad till besökarnas hörlurar, lägger av precis när guideturen ska börja löser hon det smidigt genom att samla alla så nära som möjligt och prata högt och tydligt.

– När jag var jätteliten guidade jag en sommar i S:ta Gertruds kyrka i Västervik, annars har jag inte gjort något sådant här förut. Men jag tänkte att det är bra att öva sig på att prata inför folk. Och dessutom har jag lärt mig sjukt mycket under den här tiden.

– Oavsett vad man tycker om kärnkraft så är frågan om hur vi ska förvara avfallet en så himla viktig fråga. Det kan ju inte ligga här för evigt, säger hon.

För just nu ligger hela Sveriges kärnavfall i mellanlagret Clab i Simpevarp i väntan på att ett slutförvar ska ordnas. Det gäller alltså allt kärnbränsle som någonsin har använts i Sverige. Och det är alltså det slutförvaret som SKB arbetar på.

Och Sofia guidar kunnigt runt i tunnlarna. Hon visar hur kopparrören där kärnbränslet ska förvars ser ut, hur de sedan ska inkapslas i lera för att förseglas i urberget. Hela turen avslutas med att besökarna får ta hissen upp till markytan igen. Alla verkar vara nöjda med besöket, pratar och ställer frågor.

Här jobbar Sofia till och med den 3 augusti, och i höst ska hon ta en paus i sin utbildning. Den 7 augusti åker hon till USA för ett studieår i Georgia.

– Jag har fått ett stipendium via Rotary och ska läsa computer science på ett universitet utanför Atlanta. Det ska bli jättespännande! Jag ska bo i ett studentboende och dela rum med tre amerikanska tjejer.

– Jag har aldrig varit i USA tidigare, så det känns väldigt roligt. Via Rotary kommer jag också att ha två värdfamiljer som stöd om jag behöver. Jag tror det kommer bli hur bra som helst!