När Waltraud Amelung hade besök av sin son passade hon på att åka en sväng till Lillesjö, på vägen mellan Rosenfors och Mörlunda.
– Han har berättat hur han stod fyra-fem meter ut i sjön, blaskade med händerna och tog upp sand från botten, säger Waltraud Amelung och gestikulerar med händerna för att göra sig förstådd på tyska.
Hon har sin svenska granne Jane Heide med sig, tillsammans har de bestämt sig för att göra ett försök att hitta ringens ägare. Trots att det lär ha gått hela 74 år, av årtalet att döma, sedan ringen träddes på ett finger för första gången.
– Eller så går det kanske att hitta någon med anknytning till den, som minns att ringen förlorats, som blir jätteglad över att få den tillbaka. Det ser onekligen ut som en vigselring, eller möjligen förlovningsring, säger Jane Heide.
När den hittades var den alldeles svart, men sedan den putsats upp framträdde texten "GF 1944 Stina" och på utsidan är den vackert graverad. Exakt hur vill man inte dela med sig av, utan om någon mot alla odds ger sig till känna vill man att den ska återfås mot beskrivning.
– Det kan ju vara någon som simmat i sjön och tappat den, säger Waltraud Amelung.
Eller någon som frivilligt kastat den ut i sjön, i besvikelse över ett äktenskap som spruckit.
– Ja, den varianten finns ju också, säger Jane Heide och skrattar. Klart att man börjar fundera på vem som tappat den, tanken kommer onekligen när man ser den fina silverringen.