Murteza och Ismail kom till Sverige 2015. De har bott i Malmö och Borensberg innan de flyttade till Rimforsa.
Murteza och Ismail Panahi har bott i Rimforsa i flera år. De skulle utvisas till Afghanistan enligt ett tidigare beslut 2020, ett land som Murteza aldrig har besökt då han levde sina nio första år i Iran. Vi har tidigare skrivit om deras kamp för att få stanna i Sverige. Senast vi sågs, sommaren 2020, hade familjen sökt arbetstillstånd för att Ismail har ett arbete. Det fick de avslag på. Nu har dock en ny process påbörjats, som de hoppas kan ge ett annat resultat.
Migrationsverket har sedan december 2021 fått nya riktlinjer att följa gällande personer från Afghanistan, bland annat på grund av talibanernas maktövertagande i landet förra sommaren. Det möjliggör att den som har ett tidigare utvisningsbeslut kan göra en ny asylansökan.
– Den processen pågår och Migrationsverket behandlar nu ärendet. Alla dokument är inskickade och intervjuer är gjorda, berättar Rimforsabon Jenny Rönningen, som var aktiv i initiativet "In It For More" som startades 2020.
Genom att arrangera mindre konserter samlade de in pengar för att täcka juridiska kostnader kopplade till asylprocessen.
– För att kunna förvalta pengarna på ett ansvarsfullt sätt bildade vi en förening av initiativet. Det var många som bidrog och pengarna har oavkortat använts till juridiska kostnader. Annat stödarbete gör vi ideellt.
Murteza säger att han och hans pappa är tacksamma för hjälpen de får.
– Juridik är inte lätt, och bra juridisk rådgivning är viktigt. Vi hoppas ju att ett beslut om uppehållstillstånd kommer snart, men vi finns här oavsett och stöttar familjen så länge processerna pågår.
Nu väntar familjen Panahi på ett nytt beslut från Migrationsverket.
– Det är svårt att veta när vi kan få besked. Ibland har det gått fort och ibland har det tagit längre tid, säger Jenny Rönningen.
Jenny Rönningen, Ismail och Murteza Panahi sitter i kvällsolen utanför Hackelhallen i Rimforsa.
Vi frågar hur det känns att vänta på beslutet och Murteza översätter till sin pappa.
– Pappa säger att han känner en oro. Det är en lång väntan och man vet inte vad man får för svar.
Murteza får ofta vara tolk åt sin pappa i olika situationer. Ismail övar sin svenska genom jobbet och umgänge med vänner i Rimforsa. Att inte fullt ut behärska språket är frustrerande.
– Det är jobbigt att pappa inte förstår svenska så bra. Pappa tycker att det är jobbigt att inte kunna prata själv.
Hur skulle det kännas att få avslag på nya asylansökan?
– Det skulle kännas jobbigt. Just nu känns livet ganska bökigt. Pappa tycker likadant.
Om familjen skulle få avslag finns det möjlighet att överklaga på nytt.
Fotbollen är något som Murteza verkligen vill satsa på.
Livet i Rimforsa pågår som vanligt trots väntan på besked. Murteza ska börja nionde klass på Värgårdsskolan och har jobbat på Ica i Rimforsa under sommaren.
– Det är kul att göra något under sommaren.
Ismail jobbar kvar som griftegårdsarbetare för Svenska kyrkan i Linköping.
Hur påverkar väntan er?
– Jag har mina vänner och då har jag annat att tänka på. Men man har det hela tiden i bakhuvudet. Om inte fotbollen skulle finnas skulle det vara ännu jobbigare.
Om familjen får stanna i Sverige har de planer.
– Jag vill satsa på fotbollen och börja gymnasiet. Pappa säger att han skulle vilja lära sig att prata bättre svenska och fortsätta på sitt jobb.
