I början av året, i samband med maktskiftet, följde docenten vid Linnéuniversitet noga utvecklingen inom Kindapolitiken. Då, när han uttalade sig kring lagligheten i maktskiftet, gjorde han en korrekt bedömning. Nu, efter samhällsbyggnadsnämndens (sbn) oeniga försäljningsbeslut om Björkfors gymnastiksal, ringer vi upp honom igen:
– Min spontana tanke är att det inte har begåtts något formellt fel. Kommunen har rätt att sälja till vem man vill så länge det går att motivera. Sedan är det naturligtvis snårigt, konstaterar Wångmar.
Ledamoten Ulrik Saanums tanke med köpet väger in i kommunforskarens bedömning.
– Det är inte bra för en politikers trovärdighet att köpa någonting när man först är emot en försäljning. Samtidigt, om han går in och köper lokalen för att se till att funktionen ska kunna fortsätta att nyttjas av allmänheten, är det mer sympatiskt i mina ögon, säger docenten.
Vad tycker du om att en nämnd beslutar att sälja till en ledamot?
– Med en hård tolkning skulle man givetvis kunna se det som ett delikatessjäv, att man är jävig om man är politikerkollega med någon. Men det prövades i samband med en planfråga i Kalmar och då var det inte rättens bedömning.
Skulle inte kommunen gynna en enskild genom det här beslutet?
– Det är nog att driva det för långt i samband med en fastighetsförsäljning där vem som helst har kunnat lägga ett bud. Det hade varit en annan sak om den hade skänkts bort, svarar Wångmar.