Den kommande EP:n blir som en födelsedagspresent till Jenny själv, skrattar hon. Den första singeln släpps nämligen på hennes 25-årsdag, den första november.
– EP:n blir som en födelsedagspresent till mig själv. Den första låten släpps som en singel den första november, när jag fyller 25. Sedan kommer det komma en låt varje måndag hela månaden, berättar Jenny Wall.
Det är en gråmulen och mörk förmiddag, en typisk höstdag, när hon möter oss i expeditionen på Liljeholmens folkhögskola. En trappa upp breder en stor och trivsam sal ut sig. I ett par blommiga fåtöljer slår vi oss ner.
– Nu är det mer än två år sedan jag släppte något på Spotify så det ska bli väldigt kul att se vilket gensvar det får. Jag har utvecklats mycket som både låtskrivare och artist sedan dess och vågar skapa på ett annat sätt nu, fortsätter Jenny.
Att få vara kreativ betyder mycket för henne.
– Framför allt musiken har hjälpt mig genom flera tuffa perioder. Jag har gått igenom både en utbrändhet och en svår depression och haft det rätt kämpigt psykiskt. Musiken har varit ett sätt för mig att ta mig igenom det. Den har liksom blivit mitt sätt att berätta de saker som är för svåra att prata om.
Att skriva musik, sjunga och spela har också blivit ett sätt för Jenny att lära känna sig själv.
– Det är som en egen typ av terapi. Det har varit superviktigt. Jag får ut väldigt mycket glädje av det också.
Jenny Wall har genomlidit flera perioder av psykisk ohälsa. Musiken har varit hennes räddning. Snart släpper hon en ny EP.
Vid sidan om det kreativa – musiken, makeupen, fotograferandet och konsten – läser Jenny just nu en allmän kurs på Liljeholmens folkhögskola i syfte att komplettera sina gymnasiebetyg. Till följd av sin depression och utbrändhet tvingades hon nämligen hoppa av gymnasiet.
– Det är svårt att säga när det började, men jag fick reda på att jag var deprimerad och utbränd någon gång runt nian eller ettan på gymnasiet. Jag fortsatte köra på med gymnasiet ändå, för man tänker sig sällan för innan man vet vad det innebär att vara utbränd. Till sist fick jag lov att hoppa av.
I dag är Jenny tacksam för mörkret hon gått igenom.
– Jag hade inte ändrat på det. Mitt liv hade inte sett ut som det gör nu om jag inte hade gått igenom det jag gjort. Men det är klart att det är tråkigt att ha mått så dåligt. Just då handlade det bara om att överleva, att klara mig igenom det.
Jenny håller inte bara på med musik. Konsten är också en stor del i hennes liv. På Liljeholmens folkhögskola har hon tilldelats en liten "skrubb" där hon får skapa.
Jenny minns vilka reaktioner som väcktes av hennes beslut att hoppa av gymnasiet.
– Folk gick fram till mina föräldrar och frågade hur det skulle gå för mig när jag inte tog studenten, men hade jag försökt ta studenten hade jag inte ens haft något huvud att sätta den där mössan på, jag hade inte överlevt.
Det var inget alternativ att försöka, konstaterar hon.
– Några år senare står jag här med eget företag. Jag tror att man lyckas ändå, bara man får göra det man tycker om och är driven inom. Sedan kanske jag inte blir hjärnkirurg, men det vill jag heller inte bli. Och skulle jag någon gång vilja det, då går det att lösa på andra sätt.
Det var i slutet av högstadiet och början av gymnasiet som Jenny började må allt sämre. Det gick så långt att hon diagnostiserades med en svår depression, generaliserat ångestsyndrom (GAD) och utbrändhet. Senare har hon även fått en ADHD-diagnos.
I dag mår Jenny okej, men hon är tydlig med att det inte alltid är bra.
– Det går lite upp och ner, men på något sätt är jag tacksam för att jag inte alltid mår bra – när jag är glad blir det ju inga låtar.
Jenny ler, men fortsätter sedan allvarligt:
– När jag tog mig ur min depression trodde jag att jag var klar med att må dåligt, att jag var immun mot depressioner och att jag skulle klara allting. Så är det ju inte. Bara för att man är glad betyder det inte att man alltid kommer vara det, utan det går ju upp och ner. Men man kan lära sig hur man bäst hanterar det. Jag har lärt mig att använda de kämpiga perioderna och vända dem till min fördel.
I dag mår Jenny "helt okej". Hon vill vara öppen med sitt mående – bra som dåligt. Hon berättar att måendet går upp och ner.
Din kommande EP, vad kan man förvänta sig?
– Det är sällan jag skriver texter med idén om att de handlar om specifika händelser ur mitt liv, men i min nya EP finns några låtar som jag medvetet skrivit om mig själv och mitt liv. Det ska bli väldigt spännande att se om låtarna blir annorlunda när jag skrivit dem på ett annat sätt.
Dessutom ska Jenny göra ett konstverk som för henne representerar varje låt på EP:n.
– Jag har länge haft en idé om det och nu ska jag göra det. Min tanke är att varje låt kommer ha ett omslag som också kommer släppas som planscher. Om någon sedan frågar vad det är för plansch är min tanke att man ska kunna spela upp hur tavlan låter och om man hör låten ska man kunna se planschen och veta hur låten, i alla fall för mig, ser ut. Det är väldigt roligt att tänka utanför ramarna bland de grejerna som jag ändå håller på med.
