Paret Kalle och Dagmar Skoglund är ensamma längst upp på tredje våningen. Totalt är de åtta deltagare.
Klockan har slagit 14.00, det är veckans tredje dag och en efter en börjar de boende att leta sig ut ur sina lägenheter. I händerna har de med sig varsin stol och på mittenvåningen står en röd liten stereo inkopplad. Längst ner i trapphuset sitter Ulla-Britt Holmberg förväntansfull och väntar – två våningar upp gör paret Dagmar och Kalle Skoglund detsamma. När husets alldeles egna instruktör trycker på play-knappen börjar Abba-låten "Mamma Mia" att eka mellan våningsplanen. De boende inleder med att trampa i takt med musiken. Snart går de över till att göra ordentliga simtag.
– Vi sitter utspridda på ett sätt så att alla ser någon. Det blir som en kedjereaktion, förklarar Anita Johansson glatt.
Hyreshuset, där alla sittgymnaster bor, heter Kvarntorget och stod klart för nästan exakt sex år sedan. Från början var det ett så kallat trygghetsboende, vigt för personer som är 70 år eller äldre. Fram till våren 2020 hyrde Kinda kommun en av lägenheterna där en "trygghetsvärdinna" fanns på plats några timmar i veckan. En av de aktiviteter som myntades här, i samlingslokalen, var sittgympan. När kommunens hyresavtal löpte ut behövde de boende hitta en ny lösning.
– Alla tyckte att sittgymnastiken var något väldigt trevligt så när samlingslokalen upphörde blev vi givetvis ledsna och besvikna, var skulle vi nu hålla hus? Sedan kom ju pandemin och satte stopp för alla aktiviteter, förklarar Johansson.
Kvarntorget är ett så kallat trygghetsboende vigt åt personer som fyllt 70 år. Hyresvärd är Kindahus.
Lösningen blev att de boende, omkring tio stycken till antalet, hade sittgymnastik utomhus. När hösten anlände, och temperaturen sjönk, flyttade de in i de närliggande garagen. Efter julen har de hållit hus i trapphuset.
– Vi räknade till att vi har haft sittgympa 26 gånger sedan våren, konstaterar Johansson, stannar upp och resonerar över situationen.
Att träffas har inte varit självklart:
– Visst, det här är en typ av sammankomst och då ska man enligt restriktionerna inte vara fler än åtta, men vi är på olika våningar och har gott om avstånd. Tycker vi då att det här är roligt, och samtidigt lite nyttigt, tycker inte jag att vi ska behöva känna en osäkerhet. Vi ska kunna göra det här med ett glatt hjärta.
Väninnorna Gunvor Karlsson och Vivian Svensson är gladeligen med på sittgympan. "Det har nog varit en fördel att bo här", säger de och syftar på pandemin.
På tredje våningen bor väninnorna Vivian Svensson och Gulvor Karlsson. Båda är numera ensamstående.
– Det har varit ensamt, väldigt ensamt under pandemin. Det går inte bara att städa, baka och laga mat, men man får ju inte åka och träffa någon heller. Det känns som att man kan lägenhetens väggar nu, säger Vivian medan Gulvor fortsätter:
– Som tur är kan vi ju gå ut på promenad och det känns som att det är tur att vi har varandra.
Har det varit en fördel att bo i det här huset?
– Ja, absolut. Nästan alla flyttade in samtidigt och vi har hela tiden varit som en familj – och så kan vi ju hålla på med sånt här också, svarar Gulvor och syftar till sittgympan.
Vad är det bästa med sittgympan tycker ni?
– Att vi får gymnastik och lite rörelse i kroppen – och så får vi ett tillfälle att umgås, svarar Vivan.
Anna-Britt Samuelsson och Lennart Johansson bor på mittenvåningen. "Det är jättetrevligt det här", säger de och menar att det sociala är det allra viktigaste.
Deltagaren Anna-Britt Samuelsson, som bor på andra våningen, instämmer i svaren:
– Det är jättetrevligt. Vi får se varandra lite och det sociala är viktigt. Det har blivit sämre med det under pandemin.
Efter 30 minuters träning i trapphuset sätter de boende punkt – och tar sikte mot nästa vecka.
– Det är kul att visa att man kan göra saker. Man behöver inte bli helt lamslagen av pandemin, avslutar Johansson.
