- Jag blev överraskad och glad när jag fick veta att jag skulle få priset. Det är kul att bli uppmärksammad för något man gjort, tycker 51-åriga Coyntha Hernandez de Sedvall.

Coyntha föddes i miljonstaden Guadalajara i Mexiko. Hon höll på med simning i åldern 8-17. År 2000 blev hon kär i svenske Göran Sedvall och hamnade i Åtvidaberg.

- Det var ett nytt land, ny kultur, nytt språk, jobb och barn och familj. Jag glömde mig själv och hade fokus på allt annat. Jag gick upp i vikt, fick ont i kroppen och 2007 ändrade jag livsstil, promenerade och åt bättre. Två år senare började jag springa, berättar Coyntha.

Artikelbild

Här är några av de otal nummerlappar Coyntha Hernandez de Sedvall samlat på sig under sina tio år som löpare varav de sex senaste har varit som ultralöpare. Foto: Leif Larsson

Hon hade aldrig gillat att springa och det var trögt i portgången. När en kompis ville ha sällskap till ett enmilslopp i New York hängde i alla fall Coyntha på.

- Det var spännande att se om jag kunde lyckas. Det gick bra och jag ville testa fler lopp och anmälde mig till Tjejmilen i Stockholm, förtäljer Coyntha.

Längre än maror

Processen var i gång och Coyntha tränade allt mer. Det blev en halvmara i Göteborg som följdes av maratonlopp i Stockholm, Berlin, Venedig och Warszawa. Snart fick hon nys om ultralöpning där alla lopp är längre än ett maratons 42 kilometer.

- Jag tycker om utmaningar och ville se var jag har min gräns, än har jag inte hittat den, säger Coyntha med ett litet skratt.

Hon började med ultralöpning 2012, både långa lopp och de som utförs över flera dagar. Tre 16-milslopp i Sverige gav speciella poäng som betydde att Coyntha kunde ansöka till och ha turen att lottas in i Ultra Trail Mont Blanc, världens tuffaste ultralöpning i Alperna på 16 mil. Det var mycket svårare än väntat och Coyntha kom för sent till en kontrollstation och fick inte fortsätta. Det var 2014. De två följande åren sprang hon en kortare variant på 58 kilometer men kom inte i mål då heller. I fjol gick allt i lås.

- Det är en total höjdskillnad på 3 500 meter och den här gången var det var dåligt väder, regn och lerigt men jag lyckades slutföra loppet. Det var tack vare den prestationen som jag fick Åtvidabergsplaketten, berättar hon.

Grand Canyon hägrar

Det är många detaljer med löpning som Coyntha gillar. Att veta att hon orkar mycket, att dela upplevelser med andra, se fantastisk natur samtidigt som hon tar hand om sin kropp. Egentiden i träningsspåret är också viktig. Det finns ett hägrande drömmål, att springa ett 30-milalopp i Grand Canyon i fyra dagar.

- Det är svårare än andra lopp, man springer i öken, i berg och på strand. Det tuffaste är att man bär all utrustning hela tiden, sovsäck, tält, all mat man behöver. Det kostar 30 000 kronor bara att anmäla sig så jag hoppas få sponsorhjälp. Kanske kan det bli av nästa år, funderar Coyntha.

Hon är således 51 år i dag och började springa när hon var drygt 40. Hon påpekar att det aldrig är för sent att börja.

- Det är inspirerande att röra på sig och man behöver inte springa långt som jag. Vill man öka så bör det ske successivt, då är risken mindre att man tröttnar och skadar sig, avrundar Coyntha Hernandez de Sedvall, som är mitt uppe i en fantastisk löparkarriär.