Det Àr nu som celldörren stÀngs och den stora klockan som pryder vÀggen börjar ticka ner. Om en timme kommer bödeln för att "avrÀtta" oss. "Oss" Àr tidningens utsÀnda Filip Gustafsson och Andreas Johansson. Som tur Àr finns det ett sÀtt att undvika det yttersta straffet. Runt om i rummet gömmer sig nÀmligen ledtrÄdar, hÀnglÄs och mystiska mönster. Dessa leder till nyckeln som tar oss till frihet. Men lösningarna Àr vÀl dolda och det gÀller att leta febrilt, lyckas kommunicera och tÀnka nÄgorlunda logiskt i den stressiga situationen.
I ett angrÀnsande rum sitter tvÄ av hjÀrnorna bakom rummets gÄtor, Marika Karlstad och Matts Bergsten, och övervakar oss. DÀrifrÄn har de via kameror och högtalarsystem full koll.
Klockan tickar pÄ och slutet kommer i detta skede allt nÀrmare. Vi mÀrker snabbt att samarbetet Àr enda rÀddningen. Det fungerar förvÄnansvÀrt bra, kanske pÄ grund av att vi inte kÀnner varandra sÄ vÀl. Annars skulle nog stressen göra oss lite mer snarstuckna.
â Ni jobbar pĂ„ bra. Men har ni verkligen kollat överallt?, frĂ„gar Matts genom högtalarsystemet nĂ€r vi fastnat pĂ„ ett sĂ€rskilt svĂ„rt moment.
Vi löster gÄtor och kommer lÄngsamt framÄt. Men ibland kör man in pÄ fel spÄr och hjÀrnan lÄser sig vid fel lösningar.
En timme visade sig gÄ alldeles för fort och vi hinner inte ut. Som tur Àr har fÄngvaktarna vaknat pÄ rÀtt sida. Det blir fikabordet istÀllet för elektriska stolen. Vi kan pusta ut, nÀr pulsen vÀl har lagt sig.