Svar på debattartikeln Kärnkraft – ja tack! den 21 maj.
KD har den senaste tiden blivit en av de främsta förespråkarna för kärnkraft. Även M, SD och L driver en kärnkraftsvänlig linje. Det finns många skäl att ifrågasätta den argumentation som nu förs fram i debatten. Att bygga ny kärnkraft är inte ens med god vilja lösningen på problemet de beskriver.
För det första är det dyrt. Det är därför det inte byggs ny kärnkraft i Sverige – trots att det har varit tillåtet i ett decennium. För att göra det lönsamt behövs enorma statliga subventioner. Någon måste betala, antingen Sveriges skattebetalare eller hushållen och svensk industri via elräkningen.
Den elräkningen lär inte ge upphov till utökade semesterplaner. Om man tycker elen är dyr i dag, så är det en västanfläkt jämfört med hur elpriserna kommer skena med ny kärnkraft.
Dessutom finns inte den tekniken som kärnkraftsförespråkarna lyfter fram. Att få Generation 4 på plats ligger minst 30 år bort, om tekniken någonsin lyckas lämna ritbordet. Behovet att trycka tillbaka klimathotet är akut, inte något vi kan vänta flera decennier med.
Lösningen är istället förnybart, som är både billigare, säkrare och mer miljövänligt. Dessutom kan det byggas ut här och nu, för att möta den gigantiska klimatutmaning som vi står inför. Många av de stora industriprojekt som går ut på att minska utsläppen, som när SSAB vill ställa om stålproduktionen till förnybart, utgår från stora mängder billig el. Det kan bara fås i det förnybara energisystemet. Dyr kärnkraftsel skulle kullkasta hela affärsmodellen.
De som vill bygga ny kärnkraft brukar hävda att förnybar energi är opålitlig. Det är en myt. Det förnybara har utmärkta reservsystem i biokraft och vattenkraft, som täcker upp när det inte blåser eller solen inte lyser. Att dessutom kombinera det med mer lagring, överföring och flexibilitet är den verkliga lösningen på problemen. Det säger till och med kärnkraftsägarna själva.
Slutligen bör de kärnkraftsvänner som påstår att förnybart är opålitligt bänka sig framför HBO:s nya succéserie ”Chernobyl”, regisserad av svenske Johan Renck. Det är en fasansfull påminnelse om kärnkraftsolyckan i dåvarande Sovjet. 25 år senare hände det igen, när Fukushima i Japan drabbades av en rad haverier. Hur säkert ett kärnkraftverk än må sägas vara, så finns alltid risken för en allvarlig olycka med enorma miljömässiga och ekonomiska konsekvenser. Konsekvenser så stora att ingen vill försäkra kärnkraften till fullo. Ny kärnkraft må vara slagkraftigt på en valaffisch, men i verkligheten funkar det inte.