Lilla Asby i Ydre kommun i södra Östergötland har länge varit känt (nåja) för att Sveriges grövsta gran, mäktiga 490 centimeter i omkrets, växer där.
I Asby speedwaymuseum – på andra sidan vägen, bakom kyrkan – har orten fått en ny attraktion. Pascal Lindh invigde sitt museum i augusti 2017 sedan den egna speedwaysamlingen helt enkelt vuxit ur bostaden intill den gamla skolan.
– Jag har samlat på speedwayprylar i flera år. Hela tiden med sikte på att en gång kunna öppna ett museum. När jag fick tillgång till den här lokalen kom chansen och det är jag jätteglad för, säger Pascal Lindh.
Speedwaysporten har sin beskärda del av nördar. De som inte räds många mil på långa vägar för att kunna se speedway "live" åtta kvällar i veckan. Pascal Lindh tillhör definitivt den illustra skaran.
– Förra året såg jag 83 tävlingar, säger han.
– Från Elitserien ned till knattetävlingar. Plus en hel del träningar också. Det brukar vara värt resan. Gemenskapen är viktig och jag träffar alltid folk att snacka med. Tack vare museet börjar många känna igen mig också. Det underlättar när jag fortsätter att bygga på samlingen. En hel del föremål har jag fått till skänks av gamla förare.
Asby speedwaymuseum speglar sporten från alla tänkbara vinklar. Här finns böcker, västar, program, cyklar, tidningar, vimplar, kevlarställ, prylar, affischer som inte bara berättar allt om sportens storstjärnor. Även de mindre glamorösa vardagsåkarna har sin plats.
– Jag vill uppmärksamma sporten och dess historia så brett som möjligt, säger Pascal Lindh.
Hela samlingen är prydligt och effektivt presenterad på det begränsade utrymmet där varje kvadratcentimeter tycks utnyttjad till bristningsgränsen. I taket hänger de dryga hundra västarna. Från Sverige, England och Polen. Njudungarnas gulröda vid sidan av Hackneys schackrutiga. För besökaren är det mycket att ta in på en och samma gång och det gäller att man går metodiskt och tålmodigt till väga.
– Kalla det en yrkesskada, säger Pascal Lindh med ett skratt.
– Jag jobbade i butik tidigare och lärde mig värdet av lyfta fram produkterna på ett bra sätt. Det är viktigt att det ser snyggt ut.
På golvet mitt i det största utställningsrummet dominerar en röd ram som närmast kan betraktas som resterna av en speedwaycykel.
– Den har tillhört Ove Fundin. Han stod här utanför en dag och hade med sig grejorna. Det var stort.
Att Tranåssonen Fundin är bygdens stora hjälte behöver knappast tilläggas. Annars ligger Asby överhuvudtaget bra till för en speedwayvän. Pascal Lindh påpekar att han har hyfsat nära till banorna i Västervik, Målilla, Nässjö, Vetlanda, Norrköping och Motala. Det var för övrigt i Västervik intresset föddes.
– 1990, minns han.
– Jörgen Johansson körde i Västervik och jag var kompis med hans lillebror. Vi brukade köra cykelspeedway ihop. 1990 följde jag med på min första tävling. Jag fastnade nästan direkt och på den vägen är det. Jag gillar både att titta på speedway och se samlingen växa. Det är alltid lika kul att hitta någonting nytt och spännande. Grejen är att man aldrig blir klar. Samlingen blir aldrig komplett.
Och museet?– Jag håller redan på att växa ur de här lokalerna. Man kan väl säga att min dröm är mycket större än vad jag har praktiska möjligheter till.
