Bara några timmar innan deadline läste Madeleine In Hwa Björk från Norrköping och Vikbolandet in sin ansökan om att bli lyssnarnas sommarvärd i P1. Nu är det klart att hon valts ut som vinnare bland åtta slutkandidater.
– Det är otroligt hedrande. Sommar i P1 är något som alla brukar prata om. Jag har vetat om det en vecka. Jag har jättesvårt att hålla tyst om saker. I varje fall om det gäller mig själv. Men min närmsta familj vet om, säger hon.
Hennes berättelse handlar om adoption och om att hon förväxlades med en annan liten tjej på barnhemmet i Sydkorea i mitten av 1980-talet. När hon började söka sina rötter bara för några år sedan upptäckte hon hade levt större delen av sitt liv i tron att hon var en annan. Inte ens hennes koreanska namn In Hwa stämde. Den hon förväxlades med bor i USA i dag.
– Jag brukar säga till mina barn att jag numera har två födelsedagar. Dom tycker att det är lite orättvist, säger hon och skrattar.
I större delen av sitt liv har hon bott i Norrköping. Hon är uppvuxen i Vilbergen och bor numera på Vikbolandet. Den östgötska identiteten är tydlig. Men det är den andra identiteten som fick henne att ändå vilja berätta sin historia. Sen hon upptäckte att hon förväxlats har hon skrivit ned sina upplevelser. Kanske först för sig själv. Men redan förra året väcktes tanken att fler skulle höra berättelsen.
– Det här är en berättelse som måste berättas. Vi talar inte så mycket om adoptioner i dag. Men barn har rätt att veta sin historia. Jag hoppas att mitt program kan lyfta fram frågan om adoptioner, säger Madeleine In Hwa Björk.
17 juli kommer hennes program att sändas. Hon vet inte så mycket om var hon ska spela in och när. Men hon räknar med att hon ska få lite bra hjälp och coachning när det gäller manuset. Men hon vet vad hon vill och hoppas med sitt program.
– För mig är musiken viktig. Den ska spegla känslorna i berättelsen. Det har jag tänkt på mycket. Jag tycker att jag har en bra berättelse. Jag vill också att den berättas på ett bra sätt. Ibland har jag hört sommarprogram med en bra historia som kanske inte berättas så bra. Jag vill inte att min berättelse ska bli så. Jag hoppas och tror att den med öppet sinne kommer att gilla mitt program. Sen måste jag få hjälp med att hålla tiden. Om jag känner mig själv rätt är manuset kanske för kort. Då är det bra att få lite hjälp, säger hon och skrattar.
