De senaste åren har intresset för biodling ökat. Alltfler unga medlemmar ansluter sig och framförallt bland kvinnor märks ökningen tydligt. Det gäller över hela landet och även i Mörlunda biodlarförening.
Vimmerby Tidning har varit med på en biodlarträff och träffat Mathilda Axelsson från Mörlunda som är en av de nyaste medlemmarna i föreningen.
– Jag är inne på mitt första år med bin nu och har redan två samhällen om ett dör har jag ju alltid ett kvar. Men det är ganska dyrt att hålla på med biodling, såhär i början när man behöver köpa all utrustning går det åt många tusenlappar och så värst mycket honung blir det inte den första säsongen heller.
Vad var det som fick dig att börja med biodling?
– Först tänkte vi att min flickvän skulle börja eftersom hon älskar honung, för min del är det lite väl sött. Men, förra våren gick jag en kurs i biodling och blev biten direkt. Det är så fascinerande med samhällsstrukturen i bisamhället och så gillar jag att det är drottningen som styr och att hon gör det med hjälp av dofter är så häftigt.
Mathilda Axelsson är på tisdagsmötena på biodlarföreningen för att få råd om huruvida hon bör göra en avläggare på sina samhällen eller inte. Efter en stunds resonerande enas de mer erfarna biodlarna om att hon gott kan vänta till nästa år.
Hon är några decennier yngre än dem och utöver henne är det bara en kvinna till på plats. Det här är en bild som känns igen från hela biodlarsverige. Kanske kan de många tunga lyften – en full kupa kan väga 30 kilo, ha bidragit till att det varit så mansdominerat hittills.
– Vi är inne i ett generationsskifte. Allt fokus på klimatfrågor och larmen om att bina håller på att dö ut har gjort att vi yngre fått upp ögonen för biodling. Jag hade massa fördomar om vilka som höll på med biodling innan och tänkte: började man varken med golf eller jakt efter pensionen så blev man biodlare. Men nu tycker jag inte alls att det stämmer längre, berättar hon.
Föreningslokalen är ett sött, litet rött hus vid riksvägen nära Mörlunda. I 40 år har medlemmarna i föreningen nyttjat och renoverat huset för möten, lagerhållning, drottningodling men framförallt för att ha en plats att hålla de gemensamma bisamhällena på. Dan Törnblom, sekreterare och kassör berättar:
– Det är lättare att bli biodlare i dag än förr eftersom man avlat fram bin som är lugnare. Den här idén om att man har en ilsken bisvärm efter sig gäller inte längre.
Mathilda Axelsson fyller i:
– Det här med dansen tycker jag är fascinerande. Ju mer jag lär mig om bin desto mer såld blir jag.
Ett bisamhälle består av flera typer av bin och beroende på ålder fyller de olika funktioner. Det sista stadiet är dragbin och är de som samlar och fraktar nektar. De färdas långt och kan flyga upp till tre kilometer när de avsöker ett område. Per varje kilo honung har bina färdats tre varv runt jorden.
– När de väl hittat nektar så flyger de tillbaka för att berätta för de andra bina. Det gör de genom att dansa i formen av en åtta. Lodaxeln på dansen talar om nektarfyndighetens riktning i förhållande till kupan. Hur intensivt de svänger på bakdelen berättar hur mycket nektar som finns där. Och allt det här sker i totalt mörker inne i kupan, förklarar Dan Törnblom.
Mörlunda Biodlarförening startade 1942 och fram till för fyra år sedan låg medlemsantalet stadigt på 40 personer för att i dag ha stigit till 60 personer.
