Våra samhällsproblem i Sverige är något regeringar de senaste 30-40 åren har negligerat.
Nu när dessa problem inte längre kan döljas eller förljugas vänder man med medias hjälp istället fokus mot miljön.
Genom att ge medborgare klimatångest hoppas man kunna flytta fokus från viktiga samhällsfrågor till att nästan ensidigt inrikta sig på miljöfrågor.
I allt större utsträckning verkar denna taktik tyvärr fungera. Människor har en förmåga att handla enligt den masshysteri som uppstår när media pumpar ut domedagsrubriker dag efter dag.
Planetens och mänsklighetens undergång spås ske om vi inte agerar nu. Enligt klimataktivister måste framförallt koldioxidutsläppen regleras till en viss nivå inom 10 år, ”det är bråttom, det här är mänsklighetens sista chans”. Det är så det låter. Liknande domedagsprofetior har vi hört förr, exempelvis från Al Gore som skrivit ett flertal böcker om miljöpåverkan och rest världen runt med föreläsningar om bland annat havsisarna som skulle vara ett minne blott 2013 om vi inte följde hans och andra klimatprofeters direktiv, frågan är, vem betalade hans lön?
Jorden är en i vårt solsystem liten liten planet, vars klimat styrs av framförallt solen, men även av många andra planeter med betydligt större massa än vår planet.
Klimatet styrs även av sådana parametrar som vulkanutbrott, polariserad magnetism, havsströmmar och luftströmmar mm, vilket vi människor inte kan eller ska styra över.
Forskning gjord av bland annat SMHI visar att medeltemperaturen under medeltiden var cirka 2,5 grader högre än den är idag, därefter sjönk medeltemperaturen för att under en längre period åter bli kallare (Den så kallade Lilla istiden från omkring år 1350 till omkring 1850).
Under den varmare perioden gick vare sig jorden under eller betydde mänsklighetens undergång.
Temperaturen under medeltiden påverkades dessutom inte av mänskligheten, vi hade varken bilar, flyg, industrier eller annat som kunde påverka.
Vad är egentligen mest bråttom att lösa, samhällsproblemen eller miljöfrågorna? Det finns inget som pekar på att jorden går under om vi inte minskar koldioxidutsläppen med si eller så mycket de närmaste 10 åren.
Att rädda samhällsutvecklingen är däremot inget som kan vänta, åtgärder mot en utveckling där samhällskontraktet och individens tilltro till våra politiska ledare raseras på grund av att staten tar våra gemensamma tillgångar, ger till dem som inte vill bidra, ställer grupper mot varandra, satsar på plakatpolitik, höjer pensionsåldern och försämrar välfärden genom att urholka vår gemensamma kassa, trots ständigt ökande skattepålagor.
Vår miljö är dock något vi måste ta på fullaste allvar, dock inte genom massiv skolstrejk världen över, genom obefogade skattehöjningar och propagerande skrämseltaktik från regeringen. Det hjälper inte vår miljö ett dugg.