De var på flera husvisningar men fastnade för det stora rymliga huset de nu bor i. Det mesta på insidan är färdigt, och näst på tur står att åtgärda fasaden.
Bakom de granitgrå pardörrarna döljer sig ett ljust och ombonat hem. Familjen Sultan flyttade in för ett år sedan och har renoverat det mesta.
– Små grejer kan man göra själv, men vi har haft firmor här till större saker, berättar pappa Basel Sultan.
Familjen kommer från Syrien. Som förebild för renoveringen står deras hus i Aleppo.
– Det är sorgligt, men vi byggde ett hus som vi bara hann bo i några månader innan de började bomba.
På grund av kriget tvingades de ta det svåra beslutet att lämna sitt hemland. Basel for den farliga vägen till Sverige, medan Sanaa och de två barnen, Abdulrahman och Tala, flydde till Turkiet. I ett år var de ifrån varandra, innan Basel fick uppehållstillstånd och resten av familjen kunde resa hit.
Sedan dess har familjen blivit svenska medborgare och utökats med en dotter. Både Basel och Sanaa jobbar. De äldre barnen går på högstadiet, den yngsta på förskola. De är väl integrerade i samhället.'
När yngsta dottern föddes började familjen prata med arabiska hemma för att hon skulle lära sig det. Nu är hon fyra år och talar flytande svenska, arabiska och engelska.
– Vi har många att tacka för det. Bland annat Eva Andersson (före detta bibliotekarie, reds. anm.). Hon var som en mormor för alla nyanlända och är en god vän till oss, säger Basel.
Ni har haft turen att lära känna många svenskar...
– Jag skulle inte säga att det är tur. Man väljer, avbryter Basel.
När han kom till Sverige blev han placerad på Hässlebogården. Han var målmedveten, ville lära sig språket och bli en del av det svenska samhället. Varje fredag gick han flera kilometer för att gå på språkcafé. Det var vinter och nästan 20 minusgrader.
– På språkcaféet träffade jag Leif och Kerstin Nyberg och när de förstod var jag bodde började Leif skjutsa mig. Det var så vi kom nära varandra.
Idag är familjerna goda vänner, och Nybergs har stöttat och introducerat familjen till den svenska kulturen.
Basel Sultan kan en hel del själv om renovering och vet när det är dags att ta in experter. "Vi har så långt det är möjligt tagit in lokala hantverkare och gynnat bygghandeln på orten."
Det var vännerna som fick dem att stanna i Mariannelund. De tittade på flera hus, men fastnade för det här. Hela familjen var överens.
– Annars hade det inte blivit något.
Huset och trädgården fyller tomrummet efter både huset och sommarhuset de ägde i Syrien, och barnen har fått bestämma hur deras rum ska se ut.
Enligt lokala fastighetsmäklare köps vartannat hus på orten för tillfället av nysvenskar. Basel tror att ett eget hus är drömmen för många som flyr till Sverige.
– Det är svårt att köpa hus här, men inte omöjligt.
Familjen tar stora beslut tillsammans, men i färgsättning och dekorering har mamma Sanaa sista ordet. "Det är mitt intresse."
Varför har det gått så bra för er?
– För att vi hade ett mål, tror Sanaa.
– Vi har kämpat och läst mycket, fyller Basel i och betonar vikten av både jobb och skola:
– Man kan inte jobba utan språk, men man lär sig inte språket utan jobb.
Vad saknar ni mest från Syrien?
– Hela hemlandet, alla detaljer, svarar Basel snabbt.
– Vi hade ett enklare liv där, nära släkt och vänner.
Sanaa berättar att yngsta dottern önskar att hennes morföräldrar kunde hämta från förskolan ibland, precis som hennes kompisars gör.
Tala och Abdulrahman trivs i Mariannelund. Abdulrahman gillar att fota och filma. Tala bakar mycket. De delar intresse för badminton.
De har inte varit tillbaka i Syrien sedan de flydde. Det är för farligt.
– Vi har pass och får åka, men tryggheten här betyder mycket för oss, förklarar Basel.
Huset var ett mål för familjen, men de bär på fler drömmar. Både Basel och Sanaa har funderingar på vidareutbildningar och Abdulrahman, som står inför gymnasieval, har sin dröm klar för sig: han vill bli läkare.
Hela familjen är tacksam för hur deras liv blivit, och vill uppmuntra andra.
– Jag vill att alla andra ska veta att det inte finns något som heter omöjligt. Om vi kunde göra det här så kan andra det också, säger dottern Tala.
Familjen Sultan är överens om att det kombinerade vardags- och matrummet är favoritplatsen i huset. De har försökt likna huset de fick lämna i Aleppo.