Människovärdet – än en gång

Stefan Thorssell är partiledare för Landsbygdspartiet oberoende.

Stefan Thorssell är partiledare för Landsbygdspartiet oberoende.

Foto: Ellinor Harrysson

Debatt2019-04-27 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bland de politiska partierna är frågan om människovärdet, alltså alla människors lika värde, en självklarhet, men används oftast som ett misstänkliggörande att andra inte omfattar samma princip. Begreppet används flitigt, men alltför ofta diffust.

Bland kristna är människovärdet självklart: alla människor har samma värde inför Gud. Människan är fullkomlig och okränkbar. Att döda en människa är ett brott mot Gud. Människan får inte ens ta sitt eget liv.

Jag som är kulturkristen, men inte troende kristen, delar den synen. Men utifrån en humanistisk åskådning blir resonemanget annorlunda.

Begreppet människovärde har två betydelser, dels det subjektiva människovärdet, dels ett allmänt människovärde. Den välbekante ledamoten i Svenska Akademien, Horace Engdahl, kallar det subjektiva människovärdet för människans individuella värde. Subjektivt värde = individuellt värde.

Låt oss anta att Kalle är förälskad i Stina.

”Hon är den finaste på jorden. Hon är den värdefullaste som finns.”

Alla inser att det är Kalles subjektiva omdöme om Stina. Värdeomdömet är kopplat till individen Stina.

Så råkar vi träffa Kalle ett år senare.

”Den där Stina är totalt värdelös”, kan han utbrista.

Men det är samma Stina. Alltså har Stina två värden. Ett allmänmänskligt människovärde samt ett individuellt värde.

Alla rättigheter Stina har är kopplade till hennes individuella värde. Hon har arvsrätt efter sina föräldrar. Hon får spela fotboll i svenska damlandslaget efter sin individuella förmåga. Om hon äger en bostad får hon delta i bostadsrättsföreningens årsmöte.

Människors individuella värde är olika för alla. Ibland kan vissa rättigheter uppfattas som diskriminerande. Varför föddes inte Stina som prinsessa?

Till människovärdet hör inga andra rättigheter än rätten att andas.

Vad ska man då ha människovärdet till? Utifrån en humanistisk princip, (som jag själv omfattar), är alla människors lika värde en okränkbar princip. Extremliberaler som socialdarwinister anser att olika folkslag befinner sig i olika utvecklingsfaser. För hundrafemtio år sedan dödade en del kolonisatörer naturfolk för att i socialdarwinistisk anda hjälpa utvecklingen framåt. I en del religioner tillmäts människor olika människovärde. Inom kommunismen har avantgardet i proletariatets diktatur rätt att avrätta människor utifrån deras tänkta samhällsnytta. Anklagelsen blir beviset. De mest avskräckande resonemangen om olika människovärde har uttalats av nazister.

Därför är den humanistiska principen om alla människors lika värde viktig. Men givetvis kan man inte spotta ur sig begreppet för att ringakta andra människor. Då har man överhuvudtaget inte förstått humanismens principer.