Veine och Gert, bĂ„da med efternamnet Johansson, tycker det Ă€r roligt att jobba i Lions Ă
terbruksbutik. Inte minst mötet med alla mÀnniskor uppskattas. HÀr tillsammans med Madde Stolpe frÄn Södra Vi, som kanske inte var pÄ jakt efter en hjÀlm just.
Anita Bank sÀger sig ha saknat det nÄgot enormt att fÄ strosa runt bland alla gamla prylar. Bara förutsÀttningslöst se vad som finns i hyllorna.
â Jag kĂ€nner mig som en kalv pĂ„ grönbete, sa hon nĂ€r hon besökte Lions Ă terbruksbutik, som första loppis sedan coronapandemin bröt ut. Anita har plockat ihop nĂ„gra trĂ„dbackar som ska fĂ„ fungera som skydd över vĂ€xterna, som rĂ„ddjuren har visat sig vara intresserade av att mumsa pĂ„.
Kunderna kommer i en strid ström till de bÄda ladorna, rödfÀrgade med vita knutar, som Lions hyr för sin verksamhet. Redan pÄ hÄll doftar det kaffe frÄn köket.
â Kunderna hĂ€nger vanligtvis pĂ„ lĂ„set, under perioden vi har lördagsöppet, sĂ€ger Veine Johansson, som har passet tillsammans med Gert, med samma efternamn. De Ă€r tvĂ„ av ett tiotal Lionsmedlemmar pĂ„ det rullande schemat.
â Vi har öppet Ă„ret runt, men i samband med att pandemin bröt ut började vi med tidsbokning. Det har fungerat jĂ€ttebra, vi hade till och med högre omsĂ€ttning 2020 Ă€n Ă„ret innan, trots att vi inte hade öppet som vanligt, sĂ€ger Veine som glĂ€ds Ă„t att loppisen bidrar till att Lions kan hjĂ€lpa bĂ„de lokalt, nationellt och internationellt.
ĂvervĂ„ningen pĂ„ en av de faluröda logarna Ă€r fylld med böcker. NĂ„gonstans mellan 4 000 och 5 000 stycken vid det hĂ€r laget. "Det Ă€r alltid kul att titta lite, framför allt köper jag böcker pĂ„ loppis", sa Per-Ă
ke Simonsson frĂ„n Vetlanda som gjort det till en lördagsutflykt att besöka Lions Ă
terbruk.
Det dÀr med att bara strosa runt och titta förutsÀttningslöst Äterkommer mÄnga loppisbesökare till.
â Jag har svĂ„rt att gĂ„ förbi utan att slinka in och titta lite. Jag letar egentligen inte efter nĂ„gonting speciellt, men vill ha âbra-att-ha-grejerâ. Ofta Ă€r gamla grejer av bra kvalitĂ©, sa Carina Fundin Jacobsson, Vimmerby, som Ă€r trogen Leifs Nyttigheter pĂ„ RĂ„dman Lincks gĂ„rd.
Leif Larsson ser det lite som sitt ansvar, som Àgare till ett 1700-talshus i Vimmerby, att göra det publikt.
â Jag gillar gamla saker, och har förvĂ€rvat mycket kunskap. SĂ„ det hĂ€r Ă€r min hobby sedan tio Ă„r, samtidigt som jag fungerar som lite turistvĂ€rd nĂ€r besökarna undrar var de kan hitta Astrid Lindgrens grav eller var NĂ€s ligger, hinner han berĂ€tta innan han fĂ„r en ny frĂ„ga frĂ„n en kund som letar efter en gammal kratta. Mycket saker finns det i bodarna, men ingen sĂ„dan, ursĂ€ktar han.
Leif Larsson gillar gamla prylar och har förvÀrvat mycket kunskap genom Ären. "Jag tycker ocksÄ jag har ett ansvar, som Àgare till ett 1700-talshus i Vimmerbys stadskÀrna, att göra det publikt". Och nog har han folk i trÀdgÄrden, som gÀrna gör ett besök pÄ loppisen pÄ RÄdman Lincks gÄrd.
Vad efterfrÄgas mest nu?
â Den stora bubblaren Ă€r saker till uteplatsen eller altanen, som byggdes förra Ă„ret. Nu ska den inredas, mĂ„nga har ett IKEA-hem och vill krydda med den unika inredningsdetaljen. Det Ă€r ute med vitt och shabby chic, nu ska det vara fĂ€rg och fin form, sĂ€ger han och tittar sig omkring som vill han ge ett exempel.
â Mjölkkrukor Ă€r poppis. Och baljor av koppar eller zink. Eller en damejeanne, men trĂ€stĂ€llningen intresserar inte, tillĂ€gger han och nickar nedĂ„t gĂ„ngen dĂ€r det stĂ„r nĂ„gra stycken och vĂ€ntar pĂ„ att fĂ„ följa med nĂ„gon hem och bli just en uppskattad detalj.
Trenderna styrs av tidningar och inredningsprogram. Som nĂ€r Ernst Kirchsteiger pyntade mĂ€ssingljusstakar med gröntâ dĂ„ letade alla efter sĂ„dana ljusstakar plötsligt, efter att ha varit helt ute lĂ€nge.
â Det gĂ„r alltid att göra fynd pĂ„ loppisar, andra handlar av ideologiska skĂ€l. De vill inte köpa nytt, sĂ€ger Leif Larsson.
Loppisar Ă€r socialt. Torgny Kullberg frĂ„n Virserum och Anita Bank, Gullringen, kĂ€nner inte varandra men kommer snabbt i samsprĂ„k vid sitt besök hos Lions Ă
terbruk. Medan det var första gÄngen Torgny besökte loppisen, fÄr Anita ses som en stammis. "Jag Àr bara sÄ lycklig att jag kan gÄ pÄ loppis igen", sa Anita som kÀnde sig som en kalv pÄ grönbete.
Aftonbladets Lotta Reberg, vars mormor, morfar och mamma vÀxte upp i Virserum, utnÀmnde nyligen SmÄland till "bÀsta loppislandskapet".
â HĂ€r finns glasriket och möbelriket, som var i Virserum bland annat. Mycket av otroligt fin kvalitĂ© finns kvar i hemmen och sĂ„ smĂ„ningom kommer det ut pĂ„ loppis eller auktion, sĂ€ger Lotta som gĂ€rna besöker loppisen i Hultarp varje gĂ„ng hon Ă€r i trakten.
Och nog finns det att vÀlja pÄ, det inte svÄrt att fylla ett dagsschema, tÀnker jag och styr bilen mot Hultsfreds kommun.
"Ăr man samlare sjĂ€lv och inte fĂ„r rum med allt hemma, dĂ„ fĂ„r man öppna loppis", sĂ€ger Johanna Haag och Tomas Isaksson, som driver Lyckans Loppis & Antikt i Ă
rena. "Bara de Ären vi hÄllit pÄ har saker blivit dyrare, folk vet precis vad de vill ha och letar efter", sÀger Johanna.
I ett stall utmed vÀgen i östra à rena, mellan MÄlilla och JÀrnforsen, driver Tomas Isaksson och Johanna Haag loppis för andra sommaren efter att ha flyttat verksamheten frÄn Virserum.
Namnet Lyckans Loppis och Antikt gör mig nyfiken.
â Vi ville det skulle lĂ„ta trevligt, men framför allt Ă€r vĂ„r tanke att folk ska bli lyckligare av det de hittar hĂ€r hos oss, sĂ€ger Johanna och visar runt bland hĂ€stboxarna, som renoverats till smĂ„ rum med olika teman.
Allt började med att paret regelbundet besökte loppisen vid Skeppet, mest av sociala skÀl, men de tyckte det var trÄkigt att bÀra allt in och ut, sÄ de öppnade en egen, som blivit deras hobby vid sidan av heltidsjobb.
â Det Ă€r en livsstil att driva loppis, vi har öppet helger Ă„ret runt och nu har vi precis inlett sommarloppisen, sĂ„ nu ska vi vara hĂ€r hela semestern, sĂ€ger Tomas.
I fem Är har Daniel och Cecilia Hederud drivit loppis, de senaste tre Ären i en ladugÄrd vid kyrkan i Mörlunda. "Vi Àr sjÀlva loppisfantaster, med ett intresse för gamla grejer. Vi hade aldrig trott att det skulle bli sÄ poppis. En lördag Àr det inte ovanligt med runt 300 besökare".
Lika stora loppisentusiaster Àr Cecilia och Daniel Hederud, som driver Mörlunda Loppis i en ladugÄrd vid kyrkan sedan tre Är tillbaka.
â Det var vĂ„r hobby först, men gick snabbt sĂ„ bra att vi blev tvungna att starta företag. Vi hade aldrig kunnat tro att det skulle bli sĂ„ poppis, sĂ€ger Cecilia och berĂ€ttar att det var kö en timme före öppningsdags i lördags.
â En lördag Ă€r det lĂ€tt uppemot 300 personer som besöker oss, sĂ€ger Daniel.
Lasse Steinholtz och Solveig Gullgren Àr stammisar och gÄr sÀllan tomhÀnta hÀr ifrÄn. Just den hÀr dagen köptes böcker och pappspik.
Vad Àr det som Àr sÄ roligt med loppis?
â Bara att fĂ„ gĂ„ runt och titta Ă€r kul, sĂ„ kan man ju stöta pĂ„ nĂ„got helt plötsligt, "det dĂ€r har jag ju letat efter", sĂ€ger Lasse. Det Ă€r roligt med gamla grejer, de vĂ€cker mĂ„nga gĂ„nger en massa minnen frĂ„n förr.
Lasse Steinholtz och Solveig Gullgren Àr stammisar pÄ Mörlunda loppis och gÄr sÀllan tomhÀnta hÀr ifrÄn. "Det Àr roligt med gamla grejer, de vÀcker mÄnga gÄnger en massa minnen frÄn förr", sÀger Lasse.