26-åriga Filip Reineby, bosatt i Göteborg, är dalmasen som skapat sig ett namn som den stammande retorikern.

Allt började våren 2017 då han blev finalist i tävlingen #unionenpitch, en händelse som lade grunden till hans önskan att inspirera och hjälpa andra att våga göra sin röst hörd.

I dag reser han runt och berättar om sina erfarenheter från sitt talhandikapp och hjälper gymnasieelever, UF-företagare, studenter, chefer och säljare att våga göra sin röst i utmanande situationer och optimera tal och presentationstekniker.

Artikelbild

| 26-åriga Filip Reineby besökte Linköping i veckan och föreläste för UF-företagare och gav dem en del goda råd.

Om man är rädd för att prata inför publik, hur ska man tänka då?

– Det finns olika tekniker för att hantera sin nervositet. Det absolut viktigaste är att våga utmana sig själv.

Hur mycket ska man förbereda sig?

– Jag brukar säga att man ska känna sig så pass trygg att man ska kunna sin text och sitt manus i sömnen. Du ska kunna vakna upp och rabbla i alla fall de första femton minuterna utantill. Det är ett bra riktmärke.

Om man känner att det håller på att gå åt pipsvängen, vad göra?

– Det viktigaste när det går dåligt, när man tappar bort sig och kommer av sig, är att våga erkänna det. Många får panik med hög puls och låst andning. Ett bra sätt att ta sig ur en sådan situation är att släppa kontrollen.

Allvarlig eller skämtsam ton, vilket är att föredra?

– En kombination, absolut. Oavsett vilket ämne som håller på att diskuteras.

Bäst tipset om man känner att man håller på att "tappa" sin publik?

– Att fokusera ännu mer på det du säger. Förmedla ett energifullt kroppsspråk. Försök att ställa frågor. Rikta in dig på de som inte verkar ha den mest skärpta inställningen när du talar.

Hur tända en oengagerad publik?

– Svårt, men att vara ordentligt förberedd, ställa öppna frågor, vara nära publiken och ha ett öppet kroppsspråk. Det skapar en bra dynamik och energi i rummet.

Det mest pinsamma du varit med om som föreläsare?

– Teknik som strulat, försökt få igång en publik med musik som inte slutade alls bra. Men sådant får man ruska av sig och gå vidare.

Har du någon gång tänkt att, "nä nu skiter jag i det här"?

– Ja, när jag stammat och fastnat på något ord och varit som mest utsatt på scen.

Dold talang?

– Helt okej fotbollsmålvakt, kanske. Nä, tror inte det. Jag får återkomma i den frågan, haha.