Klockan 09.00 pÄ tisdagen inleddes rÀttegÄngen mot Daniel Nyqvist som Ätalats för dubbelmordet pÄ à sgatan den 19 oktober 2004. 37-Äringen var klÀdd i en grön tröja som han fÄtt lÄna av KriminalvÄrden.
NÀr kammarÄklagare Britt-Louise Viklund anklagade honom för tvÄ fall av mord sÄg han nÀrvarande ut. Han tittade pÄ Äklagaren och tycktes följa med i det som sades. NÀr rÀttegÄngen pÄgÄtt ett tag sÄg han dock mer frÄnvarande ut. Han tittade ömsom pÄ Äklagaren, ömsom ner i bordet framför sig. Han vred aldrig huvudet Ät vÀnster, sÄ att kan kunde se pÄ de anhöriga till mordoffren.
Advokat Johan Ritzer förklarade att 37-Äringen visserligen medger att han bragte Mohamad Ammouri och Anna-Lena Svenson om livet för snart 16 Är sedan. Till skillnad frÄn Äklagaren anser dock inte advokaten att det rörde sig om mord.
â Daniel led av en allvarlig psykisk störning. Han hade tvĂ„ngstankar om att ta livet av tvĂ„ personer. Det hela har varit slumpartat och det har inte funnits nĂ„got rasistiskt motiv. Det finns utrymme för att rubricera detta som drĂ„p, sade advokaten.
Ă klagaren gick under sin sakframstĂ€llan igenom den tekniska bevisningen och vad som ledde fram till att Nyqvist efter sĂ„ lĂ„ng tid kunde identifieras som gĂ€rningsman. Inte nog med att blodspĂ„r som kom frĂ„n 37-Ă„ringen sĂ€krades pĂ„ mordvapnet â en butterflykniv â och pĂ„ den blodiga mössa som han slĂ€ngde i frĂ„n sig. Efter gripandet den 9 juni i Ă„r fann rĂ€ttslĂ€karen Ă€rr som kan tyda pĂ„ att Nyqvist skadade sig i handen i samband med dĂ„det.
â Man kan dra slutsatsen att gĂ€rningsmannen skadade sig i samband med det kraftfulla angreppet, sade Britt-Louise Viklund.
Under den första rÀttegÄngsdagen vittnade flera anhöriga till de bÀgge brottsoffren. Anna-Lena Svensons make berÀttade att han aldrig hört talas om Nyqvist innan denne greps. DÀremot kÀnde han till Mohamad Ammouri.
â Det hĂ€nde att vi mötte Mohamad och hans syskon nĂ€r de var pĂ„ vĂ€g till skolan. Han brukade hĂ€lsa.
Mohamad Ammouris far berÀttade, med ömhet, om sin ÄttaÄrige son och vad han betydde för familjen.
â Mohamad var alltid dĂ€r. Han var skrattet, glĂ€djen och energin.
Att polisen Àntligen lyckades gripa en misstÀnkt gÀrningsman betydde mycket för fadern.
â NĂ€r Daniel greps började jag sova normalt igen. Dessförinnan levde vi i skrĂ€ck och tragedi, sade pappan, som Ă€ven berĂ€ttade att familjen fick ta emot hotbrev efter dĂ„det.
Flera av Mohamad Ammouris syskon vittnade om hur det intrÀffade har pÄverkat deras liv. Det kanske starkaste vittnesmÄlet kom frÄn en av pojkens systrar, som berÀttade om den ödesdigra dagen dÄ dubbelmordet skedde:
â Vi vaknade sent den morgonen. Mohamad gick bara nĂ„gra minuter före mig till skolan. NĂ€r jag gick upp mot Ă sgatan sĂ„g jag ambulanser och poliser. Jag gick fram och sĂ„g en pojke pĂ„ marken. Jag kĂ€nde igen hans skor, men jag ville inte tro att det var han.
Systern berÀttade om den lÀttnad hon kÀnde nÀr Nyqvist greps. Men ocksÄ om sorgen.
â Han tog vĂ„r livsglĂ€dje, Daniel Nyqvist. Han har begravt oss levande.
37-Äringen fortsatte att antingen titta rakt fram eller ner i bordet. Ibland sÄg det ut som om han mumlade nÄgot tyst för sig sjÀlv. Han sÄg aldrig pÄ de anhöriga.
PÄ onsdagen, nÀr rÀttegÄngen fortsÀtter, Àr det Daniel Nyqvists tur att frÄgas ut i tingsrÀtten. Han kommer dÄ att fÄ frÄgor om vad som drev honom att döda tvÄ för honom helt okÀnda personer.