Kristina Olander och Maria Forsberg tycker om att ta en kaffe och prata vid något av Katedralskolans många fönstersmygar.
Solen skiner och skolgården ligger öde som vore det sommarlov.
Det är april 2020, coronavåren, och ingenting är sig likt på Katedralskolan.
När Stefan Löfven 17 mars meddelade att gymnasier, vuxenutbildningar och universitet skulle införa distansundervisning så tvingades skolorna slå om verksamheten över en natt.
Nu har det gått en och en halv månad, och vi är här för att se hur det har fungerat för Katedralskolan.
Marcus Lindén, enhetschefen, möter upp vid trappan till huvudentrén.
– Det är en konstig tid att verka i nu. Skolor utan elever är konstigt, säger han.
Efter flera år på Berzeliusskolan började Lindén vid årsskiftet på Katedralskolan. Aldrig kunde han då ana hur första terminen skulle bli.
– När det här drog igång var vi alla överraskade att det funkade så bra. Både tekniken för lärarna och elevernas mottagande. Men det finns en utmattningseffekt i längden, det närmar sig maj och det är skönt ute. Gymnasieeleverna är ju en grupp samhällsmedborgare som har fått ta ett väldigt stort ansvar den här tiden. De kan ju tycka att det finns en orättvisa när de jämför med hur grundskoleelever går i skolan och umgås som vanligt, medan de tvingas sitta hemma.
Läraren Elizabet Bate Holmberg passerar på väg in i skolan och vi passar på att fråga om hennes erfarenheter.
– Det är som att ha ett helt nytt jobb. Hade man velat sjösätta det här projektet tidigare så hade det nog tagit månader av utbildning, nu fick vi en timme och sen körde vi. Det är ett himla effektivt sätt, att man måste. Eleverna är förstående, vi hjälps åt och omprövar hela tiden, men det finns absolut många fördelar med detta.
Vilka?
– En är att eleverna sitter på sin kammare och gör sina arbetsuppgifter. Där kan de jobba ostört. I skolan finns många saker som distraherar och många tänker på sitt utseende. Hemma fokuserar de bara på uppgiften. Det är jättejättebra.
Elizabet fortsätter:
– Det negativa är att man inte kan göra så roliga grejer, scener som kräver gruppdynamik i samspel med eleverna. Jag tror många kommer uppskatta den vanliga undervisningen lite mer när det blir som vanligt igen.
Vi går vidare in i skolan och möter där lärarna Kristina Olander och Maria Forsberg. Kristina undervisar i engelska och svenska och har tillbringat större delen av coronaperioden på plats i skolan. Maria undervisar i kemi och biologi och har arbetat mycket hemifrån.
Kristina berättar hur det varit att arbeta i skolan utan elever:
– En skola är ju aldrig så konstig som när den är tom på elever. Jag är säker på att jag talar för alla lärare när jag säger att vi saknar eleverna och alla relationer oerhört mycket. Det spontana som uppstår i ett klassrum är unikt och det är mycket på grund av det som många av oss valt att bli lärare. Vi vill ha samspelet.
Maria flikar in:
– Det är som augustidagarna innan skolstarten då man går och längtar efter att eleverna ska komma.
De menar båda att det var tur i oturen att coronakrisen kom när den gjorde. Dels för att Katedralskolans alla elever nu har egna datorer, dels för att lärare och elever har hunnit lära känna varandra under höstterminen och början av vårterminen.
– Nu har vi hunnit igenom en stor del av kurserna och kan baka samman i ett helhetsperspektiv, säger Maria.
Kristina fortsätter:
– Förra årets avgångsklasser var den första årgången som hade haft egna datorer hela gymnasietiden. Idag är vi lärare vana vid Google Classroom (digitalt administrationsverktyg där undervisningsmaterial kan delas ut och samlas in till eleverna). Därför var inte den här dramatiska övergången, som gick över en natt, så dramatisk som den skulle ha varit för några år sen.
Tycker ni att ni når fram till eleverna genom de digitala verktygen?
– Jag tycker det går över förväntan, säger Kristina. Det är som i ett vanligt klassrum, att vissa har lättare att koncentrera sig än andra, och vissa har lättare att till sig undervisningen än andra. Det är ingen skillnad i det här systemet. De som har svårt har det även här.
Hur fångar ni upp de som behöver extra stöd?
– Jag låter eleverna jobba en hel del i mindre grupper, i enskilda Meet-möten (digitala videomöten) som jag kan kliva in och ge vägledning. Där får eleverna hjälpa och lära av varandra, säger Maria.
Du går alltså digitala ronder mellan smågrupper?
– Ja, precis.
Kristina:
– Vi har kompletterande verktyg, som Hangout (digital plattform för text- och videosamtal), dit vi kan plocka ut en elev och tala enskilt.
Hur gör ni med det sociala, småpratet före och efter lektionerna?
– Eleverna tycker det är det som är tuffast, säger Maria. De saknar varandra, det märks före och efter lektionerna i Classroom. En hel del loggar in tidigare och stannar kvar efteråt. En del har också sagt att det är tufft att få struktur på dagen.
– Många elever tycker det är jättetråkigt att mista korridorslivet, säger Kristina. Samtidigt finns det elever som tycker det här sättet är bättre. Elever som har svårt att koncentrera sig i klassrummet gör fantastiska resultat nu när de jobbar mer enskilt och inte behöver bry sig om det sociala spelet.
Kommer ni ta med er något från den här tiden till i höst när det förhoppningsvis blir som vanligt?
– Digitala laborationer kan vara ett bra komplement att ha med i undervisningen och om någon missar en labb, säger Maria. Elevernas förståelse ökar då de i lugn och ro kan sitta och upprepa försöken på egen hand. Digitala laborationer kan även ersätta laborationer med miljöfarliga kemikalier och möjliggör laborationer som annars kräver dyr och komplicerad utrustning.
Kristian Svalin håller distanslektion med hjälp av två skärmar.
Vi lämnar Maria och Kristina och går in till salen där deras kollega Kristian Svalin sitter helt ensam och strax ska inleda en lektion i samhällskunskap. Kristian har klassen framför sig i verktyget Meet, där varje elev syns i rörlig bild i små rutor.
– Hej allihopa, börjar Kristian. Vi inleder och kollar så att alla är med. Kom ihåg att jag vill att ni har kamerorna igång när vi inleder.
Kristian läser upp namn för namn från klasslistan och varje elev sätter på kamera och ljud och säger "ja". När uppropet är klart, och dagens uppgift utdelad, stänger Kristian av mikrofonen och säger till oss:
– Det går över förväntan. Det är tråkigt att bara prata med en skärm, så för mig är det en förutsättning att eleverna har sina kameror på.
Några svårigheter?
– Det är svårt att bedöma vad de gör hemma eftersom jag inte kan vara helt säker på att det är deras jobb. Jag kan inte kontrollera om en mamma eller pappa sitter bredvid eleven. Men jag försöker formulera frågorna så att om det sker så är det bara till hjälp för eleverna. Det är ju också ett lärtillfälle, att diskutera med en förälder.
"Kristian" säger plötsligt en elev från datorn. Kristian kopplar på sin mikrofon och svarar på funderingarna. Det märks att han är bekväm med de digitala verktygen.
Enhetschef Marcus Lindén säger att skolan börjat med en del utvärderingar av det nya arbetssättet.
– Nu runt Valborg har vi en arbetsdag utan elever och då ska vi gå igenom alla klasser så vi får koll på vilka elever vi behöver fokusera lite extra på. En del låg kanske lite efter redan tidigare och har inte haft motivation att orka med det här. Distansundervisningen fungerar bra, men den förutsätter att det i grunden funkar bra. De som behöver pushning i det dagliga, både med att träffa kompisar och få stöd av lärare på plats, kan ha det jobbigare. Så nu har det öppnats upp för att ta in enskilda elever för att ge stöd, framför allt i årskurs 3. Elever som farit illa av att vara hemma.
Har ni börjat med det?
– Ja, det finns några fall. Vi kommer också att genomföra några examinationer på plats. Det gör vi i de fall de inte är möjligt att rättssäkert examinera på distans. Bland annat kommer ett program in för att skriva ett matteprov i slutet av kursen. Det gör vi då med skilda starttider och ett fåtal elever i varje sal.
"Det är en konstig tid att verka i nu. Skolor utan elever är konstigt." säger enhetschefen Marcus Lindén.
Jag har själv en gymnasieelev hemma som längtar ihjäl sig efter det sociala i skolan, märker ni av det hos eleverna?
– Jag tror många saknar det väldigt mycket. Det sociala spelar nog mycket större roll än man kanske har tänkt på. När vi återgår till det normala så tror jag många kommer tycka det är jättekul att träffa folk igen. För många är det en viktig del för att skolan ska funka. Kortsiktigt funkar det nog ändå, men det är tuffare på lång sikt. Speciellt eftersom många inte umgås med folk på fritiden heller.
Nås ni av några rapporter om att eleverna träffas på fritiden?
– Jag har för egen del inte fått rapporter om att eleverna träffas mycket vid sidan av skolan. Min bild är att de allra flesta tar situationen på allvar och i liten omfattning träffar kompisar i fysiska möten.
Tror du att det blir distansundervisning resten av läsåret?
– Ju längre tiden går desto mer känns det ju så. Men vi vet ju inte. Det som talar för att det blir så är att besluten som tas gäller hela landet, och att en del regioner i landet fortfarande är uppåtgående i smittspridningen.
Och studenten?
– Beslut har tagits i Linköpings kommun att inte genomföra en traditionell gymnasieexamen så länge som förbudet för allmänna sammankomster på över 50 personer gäller. Det innebär att vi i nuläget inte kan ha ett vanligt utspring inför en månghövdad publik. Av samma skäl bedöms flakåkningen inte genomförbart detta år. Skolorna har en dialog med elevrepresentanter om hur ett alternativt firande kan se ut.
