Peter Sjölund arbetade sig systematiskt tillbaka till slutet av 1700-talet för att identifiera dubbelmördaren.
Peter Sjölund, 54 år, har sina rötter i Ångermanland och Medelpad. För en professionell släktforskare är rötter viktigt. Sjölund vet allt om sin släkt och kan berätta att han även har kopplingar till Linköping.
– Jag har en liten koppling till Linköping. En förfader var perukmakare i Linköping på 1700-talet, säger han.
Peter Sjölund blev släktforskare redan som gymnasist. Men det var inte intresset för den egna släkten som fick honom att börja. Det var intresset för teknik.
– Jag är rätt nyfiken på teknik så jag gick in på biblioteket. Det fanns mikrofilmsläsare som man använde för släktforskning på den tiden. Jag var inte intresserad av släktforskning, men jag undrade hur den där apparaten fungerade. Jag slog i gång apparaten. På andra sidan hittade jag min morfar.
Peter Sjölund försörjer sig nu som expert på släktforskning.
– Jag är ute och föreläser och hjälper många människor att hitta sina pappor. Många har en okänd pappa.
Vad har dna-tekniken inneburit för släktforskningen?
– Det är en total revolution. Nu kan man kolla om den släktforskning som man har gjort stämmer med verkligheten. Man kan även lösa släktgåtor när det inte finns några spår i arkiven. Det har vuxit jättemycket under de senaste tio åren. Jag skulle tro att 250 000 svenskar har dna-testat sig och lagt in sina profiler i släktforskningsdatabaser.
När insåg du att släktforskning och dna-teknik kunde användas för att lösa brott?
– Någon kom på att man måste kunna använda det här för att hitta en förövare i ett gammalt, kallt fall. The Golden State Killer i USA blev det första fallet som löstes med hjälp av den här metoden. Det var ett trauma för hela Kalifornien under många års tid. En släktforskare lyckades identifiera gärningsmannen.
Fallet med den amerikanska seriemördaren väckte Peter Sjölunds intresse. Han bestämde sig för att kontakta den svenska polisen och erbjuda sina tjänster.
– Jag blev förvånad över att ingen hade kommit på det här tidigare. Jag hörde en intervju med Bo Lundqvist som är chef för kalla fall i Malmö när han pratade om det här fallet i USA. Jag ringde och frågade om han ville ha hjälp. Han undrade när jag kunde komma. En vecka senare satt jag hos dem, säger Sjölund och fortsätter:
– Vi provade metoden på ett mordoffer med okänd identitet. I samma veva pratade vi om att det vore intressant att använda metoden på något stort fall i Sverige. Bosse hade hört att man var intresserad i Linköping. Jag ringde upp Jan Staaf (polisens förundersökningsledare i dubbelmordsfallet) i april förra året. Han bad mig komma ner. Vi träffades en vecka senare på polishuset i Linköping. Några veckor senare hade jag ett möte med NFC. Jag fick skriva på papper om att jag skulle hålla tyst.
Spaningsledningen i Linköping bestämde sig för att inleda ett pilotprojekt för att se om det gick att lösa det 16 år gamla dubbelmordet med hjälp av kommersiella släktdatabaser. Ett problem uppstod dock när det gick upp för polisen att den dna-profil som säkrats från brottsplatsen på Åsgatan inte innehöll tillräckligt med genetisk information.
Nationellt forensiskt centrum, NFC, och Rättsmedicinalverket, RMV, inledde nu det mödosamma arbetet att försöka få fram en bättre dna-profil.
– RMV gick till en leverantör som har maskiner som kan läsa ut dna från 10 000 år gamla skelett. RMV fick tillbaka en datafil. Den var inte av så bra kvalitet. Vi fick inte ut så många markörer som vi behövde. Det var en besvikelse. Men vi fick köra på det.
Det här var i slutet av augusti förra året. Ett första resultat från databasen Gedmatch blev en besvikelse.
– Det lilla vi fick ut var amerikaner som hade sina rötter i Tyskland. Vi började titta på tyskar. Vi körde det spåret under hösten. Men det var svårt att få fram uppgifter från Tyskland. Det gick trögt.
Polisen vände sig nu till släktdatabasen Family Tree
– Jag känner ägaren i Texas. Vi frågade om vi kunde få göra ett försök i det här svenska fallet. Då jobbade bara Family Tree med USA och Kanada. De tyckte att det här var så spännande att de ville hjälpa till. Vi körde den gamla profilen. Vi laddade upp den. De fick inga matchningar.
Ännu ett försök gjordes att få fram en dna-profil som innehöll tillräckligt med information.
– Vi insåg att det inte skulle gå att lösa om vi inte fick fram bättre dna. NFC gjorde ett rejält omtag och plockade fram allt dna som de hade från Åsgatan. De fick fram betydligt fler delar av dna-profilen och RMV gjorde ett jättejobb för att kombinera ihop alla de här dna-bokstäverna.
– Profilen laddades upp. Det var nervöst. De ringde från Linköping och berättade att de hade fått matchningar. Det här var i slutet av april.
Peter Sjölund åkte till Linköping för att bearbeta resultatet.
– Vi satte oss i ett rum på polishuset i Linköping. Det var en spänd förväntan. Det var poliser, personal från NFC och åklagaren. Vi öppnade upp matchlistan. Det rullade ut en lista på 892 personer. Jag kände bara, yes!
Peter Sjölund förstod nu att det fanns en reell möjlighet att lösa dubbelmordet.
– Jag tittade på hur mycket dna som de här personerna delade med vår gärningsman och kunde se att några var hyfsade. Några hade lagt in sina släktträd. Jag såg att vissa av personerna hade kopplingar till Vårdnäs, Kisa och Vreta kloster i Östergötland. Det var ett mycket gott tecken.
Peter Sjölund satte genast i gång med det han är bäst på. Släktforska.
– Jag satte mig och började råjobba med materialet med en av utredarna. Jag var tvungen att bygga släktträd. Jag måste hitta var släktlinjerna går ihop för några hundra år sedan. Alla de här 892 personerna var släkt med varandra, men det var bara de första 20, 25 i träfflistan som var relevanta.
– Jag satt en hel vecka på polishuset i Linköping och bara släktforskade. Jag fick inte sitta hemma eftersom det var känsliga saker.
Vi är nu framme i början av maj.
– Jag hittade en koppling i Vårdnäs i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Det började dyka upp lite ledtrådar. Vi bestämde att när det gäller släktforskning på 1700-talet, att det kan jag göra hemma. Jag satt hemma och körde släktforskning på steroider.
Personer i Vårdnäs på 1700-talet dök upp när Peter Sjölund försökte hitta dubbelmördaren med hjälp av släktforskning.
Peter Sjölund insåg att han började närma sig gärningsmannen.
– De två sista dagarna, när jag kände att det vara nära, blev det tolvtimmarspass.
Och vad var det du hittade?
– Jag hittade en bra koppling som är hyfsat nära, i mitten av 1800-talet. Det låter som länge sedan, men det är bara fem generationer bort. Då kunde jag bygga framåt och se var kopplingarna gick ihop och börja titta på barnbarnsbarn. Jag behövde kartlägga mellan 600 och 700 personer på 1800-talet för att komma framåt. Jag började titta på män som var födda mellan 1970 och 1989 och fick fram tio, femton personer som härstammar från samma ställe.
På onsdagen i förra veckan ringde Peter Sjölund till Jan Staaf.
– I onsdags var jag nere i en handfull intressanta personer. Då ringde jag till Staaf och frågade om han hade några planer till midsommar. Jag sa att han nog skulle behöva ändra de planerna.
Ännu var släktforskaren inte i mål.
– Jag trodde att det skulle ta ett par veckor till. Men det kom in nya matchningar som hjälpte till. Då var jag nere på tre personer. Till slut var det bara två personer kvar, två bröder.
Peter Sjölund hade nu kommit så långt han kunde komma. Vem av de två bröderna som var dubbelmördaren kunde han inte se. För det krävdes att bröderna fick lämna dna.
På fredagskvällen valde Peter Sjölund att åter ringa Jan Staaf, som befann sig på en studentskiva.
– Jag frågade om det gick bra att prata. Jag sa: ”Jag har hittat honom”.
Vad svarade Staaf?
– Han lät lite darrig. Han gick undan och sa att det var helt fantastiskt.
Trots att Peter Sjölund kontrollerat sina resultat både två och tre gånger kände han sig osäker. Han ville inte peka ut fel person.
– Jag hade en klump i magen. Det kunde vara så att gärningsmannens pappa hade vänstrat med sin frus syster och då skulle det kunna ha fötts en son i det förhållandet.
Spaningsledningen i Linköping bestämde sig dock för att agera.
På söndagen tog sig Peter Sjölund åter till Linköping för en sista genomgång med utredarna. På måndagen beslutade kammaråklagare Britt-Louise Viklund att anhålla 37-årige Daniel Nyqvist för två fall av mord.
– Hon sade: Notera 14.13 måndagen den 8 juni, ett historiskt ögonblick.
Det blev en nervös väntan för släktforskaren som trodde sig ha gett polisen svaret på mordgåtan.
– För att skingra tankarna tog jag en biltur på måndagskvällen och åkte ned och tittade på Vårdnäs kyrka och byn Älgbosätter som visade sig vara den sista pusselbiten som föll på plats.
Under natten till tisdagen hade Peter Sjölund svårt att sova.
– Jag visste vad som skulle hända på tisdag morgon. Jag var uppe ett par gånger på natten och dubbelkollade.
När polisen klockan 06.35 på tisdagen grep den misstänkte dubbelmördaren Daniel Nyqvist befann sig Peter Sjölund på en bro över Stångån. Han tog en bild på Stångs magasin att ha som minne.
Nyheten om att polisen gripit en person som misstänkt för dubbelmordet spred sig snabbt. Peter Sjölund stod utanför hotellet och lät sig intervjuas av två journalister på Corren. När fotografen behövde justera kameran passade Sjölund på att ta fram sin mobiltelefon och ringa Staaf.
– Han sa att de hade fått ett positivt resultat. Jag kände en stor lättnad.
