Axel är östgöte sedan några år tillbaka. Han kommer från den lilla orten Örby, tre mil sydväst om Borås, men har gått triathlongymnasium i Motala i fyra år och sedan hösten 2016 studerar han till civilingenjör på Linköpings universitet som han också tävlar för. I år fyller Axel 22 år och han har redan kommit långt i idrottskarriären.
- Det finns olika nivåer i triathlon, Svenska cupen, Europacupen, Världscupen och Världsserien. Över Svenska cupen-nivån tävlar man för Sverige och jag har deltagit några gånger i Europacupen. I år lutar det åt att jag ska vara med i U23- och A-landslaget. Men först gäller det att prestera, poängterar Axel.
Föll direkt
Han har haft en knixig väg in i sporten där man både simmar, cyklar och springer. Det tog ett tag men nu är en stabil grund lagd.
Axel berättar:
- Som ung orienterade jag men fick problem med knäna och kunde inte springa. En kompis tog med mig på simning, det var kul, och jag har alltid tyckt om att cykla. En vän till familjen höll på med triathlon och när jag blev hel i knäna så testade jag, det gick bra direkt och jag blev såld.
Då var Axel 14 år. De efterföljande sju åren har rullat på snabbt och bra. Han lärde sig mycket under sina fyra år i Motala och fortsätter nu med sin idrott i Linköping. Triathlon är en fysiskt krävande sport och Axel gillar att ta ut sig. Han tränar 20-25 timmar i veckan.
- Jag vill se var min gräns går och tycker om att testa det som är nytt och utmanande. Det är också därför jag börjat på universitet och kombinerar studier med idrott. Ibland blir båda sakerna lidande men samtidigt ger idrotten energi som jag tar med mig i skolarbetet.
Återstart
Begreppet Runners High är välkänt för elitlöpare. Det är ett rus som gör att man inte tröttnar och springer som på moln. Axel känner något liknande.
- Jag älskar att köra stenhårda pass då jag stänger av huvudet och återhämtar mig mentalt. Det är som en återstart, en härlig känsla och är väl det närmaste jag kommer ruset.
Axel ägnar sig åt sprintdistans som är 750 meter simning, två mil på cykel och fem kilometer löpning. Även den dubbla distansen som används i OS, står på hans program. OS är för övrigt ett framtida mål.
- Jag tror nog inte att jag kommer med i OS i Tokyo 2020. Chansen är större i Paris 2024 då jag slutfört mina studier och kan satsa mer. Det krävs 30-35 timmars träning i veckan för att nå översta eliten, påpekar han.
Vad är din bästa insats hittills?
- Det var SM-bronset i sprint 2016 då jag var förstaårssenior. Det mesta gick bra den gången men det var trots det inget perfekt lopp. Det har jag inte haft än och det är svårt att uppnå. Det är mycket som ska stämma, klargör Axel som ändå jagar prestationen då allt klaffar:
- Det finns alltid småfel att rätta till, något att förbättra, saker som kan ändras. Att hitta det som bör göras annorlunda är det som driver mig, avrundar den obändige triathleten med västgötska rötter och östgötsk tillvaro.
