För Per Wästberg, författare och ledamot i Svenska Akademien, var Sven Lindqvist både kär kollega och vän.

Vi följde varandras författarskap väldigt noga. Han skickade mig sina böcker i manuskript innan de trycktes. Jag tyckte alltid att de var så fulländade, så jag hade ingenting att säga. Han, däremot, tyckte oftast att jag borde förkorta mina böcker med en fjärdedel eller så – han var synnerligen skarp, säger han till TT.

Sven Lindqvist bemästrade särskilt vad Per Wästberg kallar "kunskapsprosapoesi".

Han är kanske mest känd på senare år för "Gräv där du står" och böckerna om rasism. Men han har skrivit smärre böcker. "Den underjordiska himlen", till exempel, är fantastisk fin.

"Stor upplysningsman"

För författaren och kritikern Stefan Jonsson stod Sven Lindqvist för något nytt och stort.

Sven växte upp i en tid då de unga intellektuella fostrades och inövade sig i en anda av att ta ansvar för återuppbyggnaden av världen. Det var efterkrigstid och det fanns konkreta bidrag att göra, det gav ett självförtroende men också ett anspråk, säger han till TT.

På så vis var Sven Lindqvists verk hela tiden i dialog med tiden, enligt Daniel Sandström, litterär chef på Bonnier.

"Utrota varenda jävel' var en viktig bok bland många viktiga böcker, som tog frågan om det koloniala arvet och skulden och gjorde den till en modern fråga, omöjlig att ignorera för oss i dag. Klarsynt och osentimentalt, och uppfordrande. Boken blev också en stor internationell framgång", skriver han i ett mejl till TT.

Lisbeth Larsson, professor emerita i litteraturvetenskap, minns en författare som satte litteraturen i samhällets tjänst.

Han har ju redan varit saknad länge – hans pedagogiska och ofta lite mästrande tonfall. Han var en stor upplysningsman – han trodde på förnuftet, säger hon till TT.

Även det personliga

I böckerna "En älskades dagbok" och "En gift mans dagbok", som utkom på 1980-talet, tog Sven Lindqvist steget in i sitt eget allra innersta rum.

I ärliga reflektioner över det egna kärlekslivet blottlägger han den manliga lusten, men också samspelet med älskarinnor och den kvinna som kom att bli hans första hustru, i böckerna kallad Ci.

De böckerna var väldigt starka när de kom, när han öppnade dörren till det privata helt plötsligt från att ha varit en samhällskritisk författare, säger Lisbeth Larsson.

"Han kunde skriva om det djupt personliga, men i lika hög grad om de stora historiska sammanhangen", skriver Daniel Sandström.