– Det var efter min första graviditet. Jag var trött, så trött att jag minns att jag somnade hängande över spjälsängen när jag matade min dotter.
Lena kände sig också ledsen och irriterad, hon hade hjärtklappning, svettningar, skakade och säger att folk upplevde henne som speedad. Sedan kom huvudvärk och hon började tappa talet och få svårt att minnas saker. Hon tappade hår och gick ner i vikt.
– Jag gick ner 25 kilo på två månader.
Eftersom hon kände att något måste vara allvarligt fel tog hon kontakt med vården.
– Men jag fick höra ”Det är ingen fara Lena, du är bara stressad.”
Eftersom symptomen på sköldkörtelsjukdomar ofta är desamma som för någon som är deprimerad eller utbränd får många fel diagnos från början.
– Det är så onödigt eftersom det för de flesta bara krävs ett ynka blodprov för att få reda på det här. Det borde ligga som en grund när man söker läkare. När de kollar CRP, sänka och röda och vita blodkroppar borde det ingå att man testar för sköldkörteln, säger Lena Strömbäck.
För Lenas egen del så kollapsade kroppen till slut. Den orkade inte mer och hennes mamma tog henne till sjukhuset. Hon blev inlagd och till slut togs det nödvändiga blodprovet. Men resultatet dröjde lite och hon skickades hem.
– Jag tyckte jag kände mig bättre och vi åkte för att hälsa på min syster i Linköping. Då ringde en närapå hysterisk läkare från sjukhuset och talade om att jag hade fått giftstruma. ”Om du inte får hjälp så dör du”, sa han.
Lena berättar att hennes värden var skyhöga och till slut opererades hela sköldkörteln bort.
– Då tror man ju att det ska bli bra. Man blir sjuk, får medicin och opererar bort det sjuka och så blir man frisk. Men så blev det inte.
För många som opererat bort sköldkörteln eller behandlat länge med medicin mot hypertyreos får i stället en underfunktion av sköldkörteln, hypotyreos. Det behandlas oftast med läkemedlet Levaxin, som är konstgjort sköldkörtelhormon. Det hjälper en del, men inte alla. Det finns andra mediciner, till exempel NDT, som är naturligt sköldkörtelhormon från gris.
– Men det måste de ha licens för att skriva ut och det har jag fått veta att det inte är aktuellt i Västervik.
Själv äter hon nu höga doser av Levaxin, som ändå inte hjälper fullt ut. Efter operationen har hon också fått problem med kramper på grund av kalkbrist i kroppen. Bisköldkörtlarna styr nämligen kalkomsättningen i kroppen och när kroppen inte får tillräckligt med kalk börjar den i stället knapra från skelettet, vilket i sin tur leder till smärtor i fötter, ben, höfter och rygg. Lena kommer få äta tillskott resten av livet. Men ibland räcker inte ens tabletterna till. Kramperna blir så svåra att hon fått åka ambulans till sjukhuset för att få kalciumtillskott genom dropp eller spruta.
– Nu provar jag också att försöka lägga om kosten för att äta mer kalciumrik mat. Mer grönsaker och protein och mindre kolhydrater.
Lenas sjukdom har förstås påverkat hela familjen. Men framför allt är hon nu orolig för de två döttrarnas skull, eftersom sköldkörtelsjukdomar kan vara ärftligt.
– Min äldsta dotter, som är tolv år, går på utredning. Hon har symtom som jag känner igen, så jag kämpar för att hon ska få hjälp. Man vill ju inte att ens barn ska behöva ha det här.
Lena själv har bollats runt en del i vården och fick under en period vård på Endokrinmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping.
– Men nu har jag en endokrinolog här i Västervik som jag går hos, Marika Berg. Hon är grym!
