Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

Mitt perspektiv

Leif Larsson

Vimmerby - i centrum för en större omvärld 1

Vimmerby Vimmerby är centrum för ett större omland. Det är en gammal handelsstad sedan tidig medeltid. Stångån var viktig för transporter. Viktiga vägar, som tidigare var ridstigar, blev farbara för häst och vagn under sent 1700-tal, och korsades i Vimmerby. Järnvägen blev helt färdig 1902.

 

De gamla vägarna heter nu Riksväg 40 och Riksvägarna 23/34. Järnvägen kallas Stångådalsbanan. Kanske viktigare nu än någonsin för de boendes och industrins transporter av personer och gods. Även tack vare den växande turismen så ökar behoven av transporter ytterligare.

 

Staten har ansvaret för underhåll av befintligt vägnät och järnvägarna, men också ansvaret för att möta behoven av investeringar. Sedan 1960-talet har staten inte mött upp de behov vi har för underhåll och investeringar. Det är hämmande för tillväxten i våra orter och för våra företag. Man kan, utan överdrift, säga att den politiken försämrar våra möjligheter att låta människor, organisationer och företag att växa.

 

Det är helt oacceptabelt att underhållet inte har skötts! Ett resultat ser vi nu i sommar, när Trafikverket, som är ansvarig för banan, tvingas stänga tågtrafiken på grund av risk för solkurvor. Dessutom får vi regelbundna rapporter om trasiga tåg, nedsatt hastighet på grund av kvaliteten på banan, stängd tågtrafik pga risk för nedfallna träd. Det mesta kan hänföras till att underhållet är undermåligt.

 

I våras tog regeringen beslut om kommande års anslag för drift, underhåll och investeringar. Inte en krona till livsnerven Stångådalsbanan. Vi behöver statens medverkan och erkänsla för det arbete våra invånare och företag gör för att utveckla våra bygder.

 

Nu måste vi återigen samla oss inom och utom länet för att ytterligare driva på. En rejäl upprustning behövs med makadamisering och modern helsvetsad räls, mm. Långsiktigt behövs också elektrifiering. Goda tankar finns om ökad pendeltrafik, mm, men då måste staten möta upp med rejält underhåll och investeringar. Om fyra år, när ny plan ska beslutas måste Stångådalsbanan finnas med! Det skulle möta både Östergötlands och Kalmar läns behov.

 

Jag återkommer om behoven av goda vägförbindelser.

 

Leif Larsson

Kloka beslut om skolorna

Det som hänt var en seger för det djupt folkliga engagemang som följt frågan. I nästan ett år har frågan om skolornas framtid debatterats livligt, ibland med övertoner. Egentligen har skolfrågan en mycket längre historia än så i kommunen. Minnesgoda ler igenkännande när de tänker på tidigare strider, om Locknevi, Pelarne, med flera skolor.

När jag var ordförande i Skolstyrelse och Barn- och ungdomsnämnd under 1980-90talet så hade vi liknande diskussioner. Redan då försökte jag stå på barnens, föräldrarnas och bygdens sida. Kommer ihåg att en högre tjänsteman i kommunen klokt sa till mig, ”Leif, om man ska lägga ner skolor så måste min göra det med de berörda, inte mot”. Detta gäller än!

Nu är resultatet klart och majoriteten har meddelat att de respekterar folkets vilja. Att man nu också säger att man bjuder in oppositionen till samtal hur man nu tillsammans går vidare för att reda upp kommunens ekonomi är klokt och bra. Utomordentligt bra! Fokusera på framtiden! Det är viktigt att vägar nu behöver hittas för att förstärka dialogen med medborgare och opposition. Sedan finns det alltid en tid för beslut i demokratisk anda i kommunfullmäktige.

Man får aldrig glömma att folk vill vara delaktiga, att man vill vara med och ta ansvar. Det är en enorm resurs som vi har i vårt samhälle, det som högtidligt kallas ”Det civila samhället”. Bland barn, föräldrar och utvecklingsgrupper, men också vid köksborden, på hockeymatchen eller vid samtal på stan. Det märker jag så tydligt när jag har min loppis öppen, där går diskussionens vågor höga... Det är i mötet mellan det civila samhället och profession/politik de riktigt hållbara besluten uppstår.

Vi har så mycket gott i hela Vimmerby kommun att ta tillvara, värna och utveckla. En underbar stad, starka bygder, framgångsrika företag och inte minst ett fantastiskt arv efter bygdens dotter Astrid Lindgren för att nämna några faktorer för framgång. Och, kanske det allra viktigaste, duktigt folk som vill ta ansvar!

Låt oss nu lära och gå vidare. Men först ska såren slickas för att sedan läka. En uppslitande debatt som mynnar ut i ett tydligt resultat kan vara början till något riktigt bra. Hoten från de mörka hörnen är tyvärr tydliga nu och måste undanröjas med ljus, öppenhet, samtal och lyssnande.

Samla de goda krafterna nu, det är ledarskap! Det är allas vårt ansvar att bidra, det kallas visst ”Demokrati”, nog så vackert och mänskligt.

Nu ska folket ge sin röst

På söndag den 21 februari sker något unikt i Vimmerby. Då genomförs den första folkomröstningen i kommunens historia.

Den folkstorm som förståeligt kom efter förslagen om att lägga ner skolor och förskolor på flera orter mynnade ut i krav om folkomröstning.

Beslutsfattarna hade inte fört någon som helst dialog med de berörda på orterna förrän de gav beskedet att förslaget skulle genomföras. Något som helst perspektiv i enlighet med FN:s Barnkonvention saknades helt.

Jag förstår den oro det skapade runt om i kommunen, namninsamlingen för folkomröstning skrevs under av mer än dubbla antalet av vad som krävs för att kommunfullmäktige måste lyfta frågan. Klokt nog beslutade ett enigt fullmäktige att folkomröstning ska hållas.

Nu är det dags! Primärt att rösta om man ska behålla skolorna i Gullringen och Djursdala samt förskolan i Pelarne, men i förlängningen om hela kommunens framtid. Alla berörs, både i staden och på landsbygden. Oklokt nog vägrade man lyssna på folkinitiativets ledare för att göra det bästa av situationen, den lila majoriteten nyttjade sin formella makt att själv utforma frågorna.

Frågan gäller också hur, eller snarare om, man vill återupprätta förtroendet för demokratin och den politiska styrningen. Som jag känner det så är detta den stora underliggande frågan. Det handlar om politiskt ledarskap.

Kommunens ekonomi är i obalans, kassan är skral, låneskulden har skjutit i höjden. Eftersom jag lämnat kommunfullmäktige så vill jag inte recensera vad som gått snett. Däremot kan jag säga att det nu är särskilt viktigt att forma det demokratiska arbetet i djup dialog med kommunens invånare.

Det är i dagarna tio år sedan jag lämnade posten som kommunstyrelsens ordförande och ende kommunalråd. Det var ett uppdrag som jag älskade och hade stor respekt för, särskilt mötet med Vimmerbyborna.

Sanningsenligt var det slitigt emellanåt, otacksamt någon gång. När jag lämnade så hade Vimmerby kommun en god ekonomi, efter Mönsterås så var Vimmerbys starkast i länet. Det är trist att det gått utför.

Gå och rösta. Utnyttja din demokratiska rättighet! Ett högt valdeltagande är en seger för demokratin, det vackraste styrelseskick vi har.

Själv tänker jag rösta för Alternativ B, det ger de största möjligheterna för Vimmerby kommuns framtid.

Dags för lite andrum

Det pratas om andrum i flyktingpolitiken.

Det främsta andrummet behöver de som tvingats att lämna sitt hemland för att söka en bättre framtid i ett annat land med en annan kultur. Det ger självklart upphov till många funderingar. Jag kommer att återkomma till det i ett senare inlägg.

Andrum kan säkert behövas även på fler ställen. Även mer lokalt i mina hemtrakter och i mitt älskade Småland. Då tänker jag på utflyttning, negativ stämning, nedläggningshot för kommunal och statlig service och lantbruk. Det finns ju så mycket gott om vi bara kan ta vara på de möjligheter som finns. Idéerna, eldsjälarna, sammanhållningen och företagsamheten finns, även i våra bygder. Mina råd är, lyssna och för samtal. Då kan man hitta de bästa lösningarna.

Nyligen presenterades de 100 viktigaste ”lantisarna” i en stor veckotidning. Några från Kalmar län och Småland. Närmaste ”lantisar” är Lotti Jilsmo, landsbygdsutvecklare i Västerviks kommun och Tawfik Ghosheh, Silverdalen som tagit över sex butiker i Smålands landsbygder. Nästa år ska vi ha fler från våra bygder!

Det behövs andrum i pågående utflyttning av unga. Både privata företag och de offentligt finansierade skola, vård och omsorg skriker efter kompetent arbetskraft. Det är vårt gemensamma ansvar att finna lösningar på hur vi vänder flyttströmmarna av våra ungdomar.

Det behövs andrum för att hindra nedläggning av kommunala verksamheter i våra mindre orter. Vi behöver samla alla goda krafter för att utveckla, inte avveckla, våra bygder. Kommuner, företagare, föreningar och eldsjälar måste spela tillsammans.

Det behövs andrum för att hindra att statlig verksamhet drar sig tillbaka från landsbygden och småorterna. Nu ryker även servicen i våra kommuncentra. Detta måste stoppas! Jag föreslår ett moratorium mot neddragning av statlig verksamhet på landsbygden. Alla ska ha rätt till en basservice på rimligt avstånd! Den centrala politiken i Stockholm måste lära sig vad som behövs om hela Sverige ska kunna fungera.

Det behövs andrum för att kunna vända utvecklingen inom jordbruket. Av arbetet med att ta fram en livsmedelsstrategi för Kalmar län märks det tydligt att möjligheterna finns. Låt bönderna, kommunerna, länsmyndigheterna få tid att tillsammans jobba med detta.

Det behövs också andrum att fundera över våra beteenden, tänker nu på de hemska och oacceptabla sexuella övergrepp som kvinnor blir utsatta för. Rättsstaten måste skarp reagera mot detta, men även här startar det hos dig själv. Agera för människovärde och medmänsklighet.

Det behövs andrum för dialog och gemensamma tag. Det demokratiska arbetet i politiken behöver bygga på att samla alla goda krafter. Ta vara på det engagemang som finns. Lyssna till varandra och för samtal. Se helheten, allt hänger ihop. Forma strategier och gör handling. Tillsammans gör vi framtiden möjlig!

God fortsättning på det nya året!

Vänd på perspektiven

Det är lätt att fastna i det perspektivet. Jag förstår det efter att man följer debatten. Fokus blir på problem och elände. Uppfattningar sprids om nedskärningar, avfolkning av bygder i en allt snabbare takt och ett starkare ”Stockholmsperspektiv”.

Att många upplever vanmakt av utvecklingen av vårt samhälle är förståeligt. Utanförskap, stress och psykiska problem ökar. Jag möter i min vardag många som känner sig kränkta och upplever sig åsidosatta. Blir inte lyssnade på.

Det är dags att vända på perspektiven! Se byggandet av samhället underifrån istället. Jag tror det skulle vara annorlunda om vi ser varje människa, företag och förening som en resurs. Där alla kan bidra till vårt gemensamma.

Överallt finns det tankar om hur man kan göra bättre. Överallt finns idéer till företagande. Överallt finns folk som vill bli lyssnade på. Överallt finns engagemang för bygden man lever i. Överallt finns en stark medkänsla för de som har det svårt. Överallt finns ilska över orättvisor. Överallt finns detta typiskt mänskliga.

Hur tar vi vara på kraften i allt detta? Det vill jag skriva om i ”Mitt perspektiv”.

Jag har säkert inte alla svar, själva finessen är att ingen har det. Men kan jag inspirera fler att agera så börjar vi att gå åt rätt håll. Ser fram emot att få reaktioner och tankar.

”Det man bestämmer sig för - blir möjligt”. Var uttrycket kommer ifrån vet jag inte, men jag tycker det är bra. Jag använder det gärna ibland för att beskriva känslan jag har.

Utvecklingen och förändringen börjar hos oss själva. Och hemma vid köksbordet. Det är vi som ska forma framtiden. Och få de demokratiska partierna att lyssna. Formulera visioner och planer hur vi når dit. Vi gör framtiden möjlig.