Brässerad rådjurslägg med potatispuré, rostade rotfrukter samt picklade blåbär och lingon på Brygghuset.
Helt oväntat. En grå onsdag kom den. Första fempoängaren under mina veckor på Vimmerbys lunchkrogar.
Brässerat rådjur med potatispuré, toppat med rostade rotfrukter, trattkantareller, grönkål, god sås, samt picklade blåbär och lingon. Helvild festmat mitt i veckan. Tallriken tog mig rakt ut i den småländska skogen. Att inte frestas att spara in på tillbehören imponerar.
Och det toppades av annanaskaka med vispgrädde till kaffet.
Rena fyndet, under den svarta veckan, och med pensionärsrabatt dessutom. Fullständigt lysande.
Det är såna upplevelser man vill springa på i vardagslunken, när man ska bli mätt för att mäkta med fram till det mörknar.
Som gästarbetande redaktionsvikarie är jag beroende av ett stabilt mål varm mat mitt på dagen. Då vill jag äta bra och gott.
Under mina vardagsluncher har jag mött såväl fina överraskningar som besvikelser. Gediget mathantverk och smaklösa halvfabrikat. Generösa bufféer och pytteportioner. Svenskt och asiatiskt, i en högst ovetenskaplig undersökning bland Vimmerbys pärlor i vardagen.
Att kryssa genom lunchmenyerna kan vara spännande. Det blir en och annan grundstötning. Som en knappt ljummen raggmunk med fläsk i en påkostad miljö där förväntningarna ligger en trappa upp. Det är lättare att nöja sig med något ordinärt när man inte väntar sig annat. Klassikern "é hälften av varje me wäk" är ju vad den är en söndag i november.
För mig betyder presentationen på tallriken mycket, om det läggs någon tanke och möda på att få det att se inbjudande ut.
Nu när det är som mörkast piggnar man till av lite färger. Gröna ärtor, bönor eller rårörda lingon.
Rotmos med oxbringa på statt. Enkelt och mycket gott.
Fiskgryta med mer potatis och krutonger än fisk på Brygghuset.
Spätta, potatis och remoulad på Monte Carlo.
Sen ska ju balansen sitta hyggligt. När några små strömmingar inte har en chans att matcha det övermäktigt stabbiga stompet, trots lite skirat smör och några övergivna lingon, då räcker det inte att det smakar okej. Eller när några få fiskbitar drunknar bland all potatis och krutonger i en fiskgryta som inte blev vad den utlovat.
Jag efterlyser inga Nobeltallrikar med pincettmonterade detaljer och jag har den största förståelsen för verkligheten med personalbrist, tomma bord och skenande kostnader. Då högaktar jag verkligen kämparna i köken som skippar genvägarna och orkar prestera med stolthet i vardagen.
Det jag uppskattar mest är att man verkligen vill något med en dagens. Som lunchgäst vill jag mötas av lockande dofter och härliga smaker.
Ett problem i vintertid kan vara att hålla den serverade maten varm till den ska ätas. Väljer man att äta sin sallad först kan varmrätten ha kallnat. Då är det en fördel att få vänta på den vid bordet.
Hälften av varje med en halv räk på Sibylla.
Småländska isterband är en vanlig dagens.
Det lilla extra gillar vi, som en glögg före lunchen.
Jag har nästan testat stadens alla matställen. Som glad matamatör har jag under mina månaders gästarbete i Vimmerby värderat intrycken efter poängskala 1-5. Det vägs in smak, bemötande, fräschhet, pris, variation, smidighet, salladsutbud, kaffe, helhetsintryck och det lilla extra som en liten efterrätt.
Det har varit intressant att se skillnaderna och ta med intrycken. Efter en lunch osade kläderna buffé fram till eftermiddagskaffet.
Jag kan inte neka till att jag blev påverkad av Eagles evigt ljuva "Hotel Carlifornia" och utsikten över kyrkan i solsken. Men Guldkants fredagsmeny matchade ändå inte hela vägen upp.
Brygghuset var verkligen inte en femma varje dag, men rådjursfullträffen tar jag med hem.
Väskan var nästan packad och nyckeln på väg att lämnas in. Då, i elfte timmen snubblade jag in min andra fempoängare. I den anspråkslösa sushibaren som inte direkt sliter in passerande från Storgatan.
Valde en vacker poké bowl med rå tonfisk, ris och grönt. Kämpade länge med pinnarna och kom fram till att det bara fanns en tänkbar siffra, femman. Exklusivt fräscht och läckert serverat. En glad överraskning till, veckan före jul. Bara så.
Villa Linnéa var närmast att få göra Brygghuset och Todo sällskap med högsta betyg och måste absolut ha ett omnämnande för tydlig ambition, omsorg och varmt välkomnande i de stora lokalerna.
Övriga restauranger jag besökt under mina luncher här: Monte Carlo, Sibylla, MX World, Big Wong, Björkbacken och Stadshotellet.
Jag ska bara tillägga att jag upptäckt hur långt sportchef Allvin och jag står ifrån varandra gällande lunchomdöme. Vem som är mest tillförlitlig där överlåter jag till er läsare att bedöma.
Ni kanske hittar helt andra fullpoängare i Vimmerbys lunchutbud.