De ska planera nästa resa, helst till någonstans som börjar på B. Barcelona, Budapest och Bergamo har de redan varit i, för det här är en grupp som hållit ihop länge, ända sedan tidigt 1990-tal.
Till proseccon (cider för dem som kör) serveras snittar med brieost, petit chouxer och små roliga ostbollar, tillsammans med historien om hur allting började. Så här var det: 1993 var Agnetha Eriksson Lindh i Italien över kvinnodagen 8:e mars. Männen delade ut mimosakvistar och gratulerade, kvinnorna gick på De vilda kvinnornas fest. Det var ordnat så att alla kvinnliga lärare och elever åkte buss till ett festställe där de dansade och åt pizza hela kvällen. Underbart, tyckte Agetha, borde man inte kunna ordna något sånt hemma? Hon frågade de andra som sa: ”Vi kör!”.
Margareta: Vi var sex kamrater i lite olika åldrar och från olika arbetsplatser, och så bjöd vi in alla vi kunde hitta på.
Agneta: Vi hyrde hela restaurang Olympia!
Margareta: De enda männen var bandet, Elderly Brothers, som fick spela, äta, och sen fara hem. Första året kom nästan 100 personer, det bara vällde in!
Ingrid Spångberg: De ville verkligen komma!
Kerstin Sund: Vi hade bordsplacering utifrån födelselandskap, ordning i syskonskaran, astrologitecken...
Christina Höckerbo-Kennberg: ... för att undvika att sitta med dem man redan kände.
Inger Thente-Hultberg: Min mamma och syster var med ett år.
Margareta: Det var Ingrid och jag som hade hand om fördrinken, vitt vin och svarta vinbär. Vinbären var det enda som växte i min trädgård, vi hade det i allt. Konstigt egentligen att jag hade svarta vinbär i frysen i februari, att jag hade den framförhållningen?
De andra: Det var väl det enda du hade i frysen!
I nio år hyrde Mimosorna hela Olympia och ordnade fester. Sen blev det för dyrt och ja, det krävdes för mycket jobb. De stora festerna byttes mot resor istället. Mimosorna bestämde sig för att de borde fira tioårsjubileum i Rom.
Christina: Vi blev hyssjade i Peterskyrkan.
Inger: ”Sch!” har vi fått på flera ställen, minns ni Budapest?
Christina: Ja! Vi låg i olika bås och skulle få massage, någon började skratta och skrattet spred sig...
Kerstin: Och den gången vi fick blommor i Milano och trodde det var godis också men det var kondomer...
Margareta: ... som att vi skulle ha användning för kondomer!
En så här lång vänskap leder förstås till att man lärt känna varandras familjer, firat varandras födelsedagar, och gjort andra saker ihop. Men som Mimosor träffas de tre, fyra gånger om året. Planeringsmöte, 8:e mars-resan, och utvärderingsmöte. Varje gång de träffas samlar de in pengar till resan, Agnetha håller ordning på kassan och är spindeln i nätet.
På resorna delar de alltid rum på samma vis: Agneta och Ingrid, Kerstin och Christina, Inger och Margareta.
Ingrid: Jag är ju tio år äldre än de andra. Det är lite jobbigt att de går så fort, och dricker så fort...
Kerstin: Minns ni Bergamo? Det var en tant som fyllde år och vi sjöng för henne på svenska, hon tyckte det var väldigt exotiskt.
Agnetha: Och så var det gratis tåg mellan Bergamo och Milano för att det var kvinnodagen!
Fler och fler minnen bubblar upp. ”Vi började med godis som avslutning!” ”Men varför försökte vi busvissla?” ”Minns ni italienaren som lärde oss franco bollo?” ”Och när alla var med till Vårdnäs stiftsgård och vi paddlade kajak...”
Christina: När vi träffas är det inga sura miner, det finns ingen energitjuv här.
Inger: Ibland är man väldigt trött när man kommer till mötet, men alltid pigg när man åker hem.
Hur gör ni under de svåra perioderna i livet, med förluster och liknande?Kerstin: Då gråter vi tillsammans.
Ingrid: Vi är inte rädda för att fråga.
Kerstin: Vi skickar värmande meddelanden via telefonen, och har en whatsapp.
Pastan blir bortglömd men bacongratinerad kyckling med chili och en vackert upplagd sallad räcker fint före körsbärspajen och så det avslutande, obligatoriska smågodiset. En frågvis reporter får veta mycket om sammanlagt många decennier i undervisningens tjänst, utlästa pocketböcker rekommenderas och lånas ut över bordet, och till slut är det Agnetha som fattar rodret:
– Nu måste vi bestämma vart vi ska åka! Blir det Berlin?
Ja, alla är eniga om att kvinnodagen 2019 ska firas i Berlin. Det blir 25-årsjubileum för Mimosorna.
Fotnot: Whatsapp = mobiltelefonsapplikation för att skicka meddelanden inom en sluten grupp
