Vårdenhetschef Susanne Karlsson och verksamhetschef Susanne Svärm står inför angenäma utmaningar där det viktigaste blir att behålla den nuvarande personalstyrkan.
Som nybliven chef för verksamheten står hon inför utmaningar som tidigare helt saknats. Med fem anställda specialister inom loppet av ett halvår består läkarstyrkan numera av 13 medarbetare, med varierande arbetsgrad, och det enda som saknas är ytterligare en 100-procentig tjänst. Rekryteringen pågår - med sista ansökningsdag i september.
– Det är inte lätt att rekrytera läkare och nu är det en coronapandemi och läkarna är ofta lojala sina arbetsplatser. Det är just den typen av ansvarsfulla läkare som vi vill ha så det är möjligt att vi kommer att behöva vänta en stund på en bra kandidat, men vi är hoppfulla, förklarar Svärm och fortsätter:
– Bristen på läkare var jättestor förut, så har det varit genom alla år, och man har varit beroende av hyrläkare för att hålla vårdcentralen igång. Nu blir min och ledningens största utmaning att skapa förutsättningar för att de läkare som jobbar här vill stanna kvar. Vi kan inte hjälpa en enda patient om personalen inte trivs, utvecklas och har en rimlig arbetsbörda.
Hur ska ni lyckas med det?
– Det är ett arbete som jag ska påbörja nu för att ta reda på vad man behöver för att kunna göra ett bra jobb. Mycket kan göras på strukturell nivå. Hur ser våra mottagningar ut? Hur sker flödet på vårdcentralen ut och hur stora möjligheter har vår personal att begränsa sitt uppdrag och därigenom kunna ta ansvar för det som de faktiskt har på sitt bord?
En annan utmaning, som tidigare inte har funnits, är bristen på lokaler. När vi kliver in på vårdcentralen för intervjun pågår en flytt av faciliteter mellan rummen. Allt för att skapa nya utrymmen.
– Ja, vi börjar att bli trångbodda. Dels har vi ju blivit fler men samtidigt är det vissa av oss som har haft både ett undersökningsrum och en läkarexpedition. Nu räcker inte lokalerna till för det.
Varför har det varit svårt att rekrytera tidigare?
– Jag tror pendlingsavståndet absolut spelar in. De flesta gör sina utbildningar på större sjukhus så att man får en lokal anknytning. När det finns massor av andra arbetsplatser att välja på i Linköping tror jag att många drar sig ifrån att välja exempelvis Kisa. På vårdcentraler ser man också att det ofta börjar med att någon anställs som i sin tur rekryterar någon som den känner. Sedan byggs ryktet om vårdcentralen successivt upp, svarar Susanne Svärm och fortsätter:
– Uppgången vi ser nu tror jag beror lite på slumpen. Det var en tillfällighet att alla de här läkarna blev tillgängliga samtidigt. Sedan är det klart att om man vet att det är någon mer som är på väg att börja på arbetsplatsen väger det ganska tungt i beslutet att våga satsa på att jobba i en glesbygd. Risken är alltid att man hamnar där som ensam läkare.
Ett vårdcenter i Kisa? "Det viktigaste är vad man har i lokalerna, inte lokalerna i sig", menar läkaren Leif Fransson.
På vårdcentralen i Kisa är det knappt 9 000 personer som är listade. En av de 13 läkare som numera delar på patientansvaret är Sara Carlsson. Sedan december månad är hon färdigutbildad specialist i allmänmedicin. Innan dess, med start år 2013, genomförde hon sin st-tjänstgöring i Kisa. För henne har arbetssituationen förändrats markant.
– Den största förändringen har egentligen skett under det senaste halvåret-året. Tidigare har vi varit väldigt underbemannade under långa perioder men nu, när vi är fler som tar hand om patienterna, har arbetsbelastningen minskat, det är en trevligare arbetsmiljö och man har fler kollegor att bolla tankar och idéer med.
Innebär det förbättringar även för patienterna?
– Det är jag helt övertygad om. Det blir en bättre kontinuitet när man som läkare har sin egen patientlista och en rimlig chans att ta hand om den, svarar Carlsson medan Svärm fortsätter:
– Vårt övergripande mål är att varje patient ska ha sin egen husläkare. Är man fullbemannad riggar man ju upp för att så ska kunna vara fallet. Sedan tänker jag att de fastanställda läkarna har ett annat driv att utveckla vården i Kisa.
Läkaren Leif Fransson var med när hyrpersonal krävdes för att hålla vårdcentralen igång. "Det var väl lite kris här ett tag", konstaterar han och menar att en bra arbetsmiljö är nyckeln framåt.
För läkaren Leif Fransson, som arbetat på vårdcentralen sedan 1993, är den gynnsamma situationen glädjande.
– Det känns väldigt positivt. Man måste vara ett antal specialister för att kunna ta emot utbildningsläkare och det var väl kris här ett tag kan man säga. Nu är det mycket bättre och en positiv spiral, berättar han och avslutar:
– Jag fyller 65 år snart och har planer på att trappa ned. Det känns betydligt bättre nu när man ser att det fyller på i leden.
