Emilia Vidbäck från Kisa tog studenten från barn- och fritidsprogrammet i Linköping. Trots de konstiga omständigheterna är hon nöjd med studenten.
– Den var lyckad. Jag är jättenöjd med tanke på hur det ser ut. Vi hade privata fester med några vänner hemma. Vi var alltid under 50 personer, ungefär 25 stycken. Vi har firat hemma under veckan och har haft olika temadagar så det har varit väldigt kul, säger Emilia Vidbäck.
En av de stora förändringarna var att studenterna inte fick åka på sina flak genom Linköping som de brukar.
– Det kändes annorlunda. Vi betalade för flaken men fick ändå inte åka. Vi fick bara tillbaka en liten del av de pengar som det kostade.
Utspringet var nog det Emilia Vidbäck hade längtat mest till. Att man bara fick ha med sig två personer var en besvikelse.
– Man har hört om alla som har sprungit ut till sin familj och sina vänner. Det var tråkigt att vi bara fick ta med oss två stycken.
Hur var det att studera på distans?
– Det var mycket jobbigare att plugga distans men man har fått bra hjälp. Lärarna har svarat även på helger och kvällar. De har verkligen tagit med jobbet hem för att underlätta. Men det är svårt att få rätt hjälp på plats. Det var svårt att förstå intentionerna och att få en personlig förklaring. Det har tagit längre tid.
Framtiden är ljus för studenten Emilia Vidbäck. Hon har en vikarieanställning på 75 procent på hennes praktikplats men letar efter en fast tjänst.
– Jag testar på lite nu att jobba inom vården. Jag tar hand om äldre och trivs jättebra. Det ser inte ut som att jag ska plugga vidare nu. När jag känner att jag vet vad jag vill göra exakt då kanske jag försöker att plugga vidare.
Att kunna resa efter studenten är ganska omöjligt med tanke på coronavirsuet. En studentresa var bokad innan studenten. De hade bokat ett hotell och båtturer.
– Vi vill ha våran studentresa för den har vi längtat efter.
Många kommer ihåg sin student, och det kommer definitivt studenterna 2020 göra.
– Jag tror att det här kommer komma med i historieböckerna. Alla pratar om sin student som man bara tar en gång i livet och att det var en sån häftig grej. Så många år av kämpande och studerande och sen får man inte fira ordentligt som alla andra har gjort. Det blir en helt annan grej.
