Regnet vrÀker ner denna rÄkalla mÄndag i oktober.
Wael Alshater slÄr ut med hÀnderna.
â Jag vet inte vad jag ska göra nu!
Han petar men en pinne i marken. Suckar uppgivet. Ăverallt spĂ„r av en verksamhet som snart Ă€r ett minne blott.
â Kommunen sĂ€ger: ni mĂ„ste betala för vatten! Okej, vi betalar vatten. Kommunen sĂ€ger: ni mĂ„ste bilda förening! Okej, vi bildar en förening. Kommunen sĂ€ger: ni mĂ„ste rensa upp hĂ€r! Jag sĂ€ger okej, vi rensar. Men vad ska jag göra sen? Odla bara potatis och blommor?
Det var i juni förra Äret som allting började. DÄ kom ett brev frÄn Kinda kommun. Man ansÄg att odlarna inte följt reglerna och uppfört byggnader utan kommunens skriftliga medgivande.
â Det var inte trevligt skrivet. Det fanns en hotfullhet mellan raderna, sĂ€ger Majlis Johansson.
Hon har hjÀlpt odlarna att bilda förening och att föra dialogen med kommunen.
KolonilottsomrÄdet har funnits sedan 1975. OmrÄdet ligger nÀra Än och dÀrför krÀvs en strandskyddsdispens.
â Den har kommunen inte sökt pĂ„ alla de hĂ€r Ă„ren, sĂ€ger Majlis.
Detta har nu gjorts och det med ett villkor. Inga byggnader fÄr vara högre Àn en halv meter. Vill odlarna ha byggnader som överstiger detta mÄste de söka bygglov.
â Vi behöver söka bygglov för varje enskilt skjul och vĂ€xthus. Det skulle kosta runt 10 000 för varje vĂ€xthus. Det hĂ€r Ă€r inga mĂ€nniskor som har gott om pengar. De kan inte skicka ivĂ€g en ansökan för att sedan kanske bara fĂ„ en del av det tillbaka, sĂ€ger Majlis.
Att byggnader inte fÄr vara högre Àn en halvmeter Àr en vedertagen princip som flera kommuner lutar sig mot, menar hon. DÀribland Kinda.
â Det Ă€r vad tjĂ€nstemĂ€nnen har sagt till mig, men vad jag förstĂ„r stĂ„r det inte i lagen, fortsĂ€tter hon. Jag har försökt att luslĂ€sa och ingenstans har jag hittat att det Ă€r lagstadgat.
VÀxthusen, skjulen och övriga förvaringsplatser har varit nödvÀndiga för att bedriva verksamheten, menar odlarna.
â VI behöver en plats för att sitta nĂ€r vi vilar. En plats dĂ€r vi kan umgĂ„s och prata, sĂ€ger Wael.
KolonilottsomrÄdet har fungerat som en trÀffpunkt.
â Det var ett viktigt forum för sprĂ„kutveckling, integration och sjĂ€lvförsörjning. Det var dĂ€rför som Internationella Kvinnoföreningen (IKF) hyrde ett par lotter, sĂ€ger Majlis.
Kolonilotternas öde har inte fÄtt nÄgon politisk behandling, menar hon.
â Det Ă€r först nu som vi kĂ€nner att vi har stöd frĂ„n nĂ„gra partier, framförallt av V och S.
Enligt Majlis ska S och V vara för att möjligheterna till att odla ska finnas kvar. Det finns, menar hon, en samstÀmmighet i nÀmnden, men hon tycker att tjÀnstemÀnnen pÄ samhÀllsbyggnadförvaltningen har varit överdrivet byrÄkratiska i kontakten med föreningen.
â Visst. Det finns ett regelverk. Jag köper det. Jag vet att det krĂ€vs bygglov. Jag vet att det finns regler. Men jag tycker det Ă€r sĂ„ stelbent!
Det Majlis och flera av odlarna stÀller sig frÄgande till Àr om kommunen mÄste förhÄlla sig sÄ nitiskt strandsskyddsdispensen.
â Tanken med den Ă€r ju att mĂ€nniskor ska kunna ströva lĂ€ngs vattendrag, men vem vill snubbla runt nere i det dĂ€r trĂ€sket? sĂ€ger hon och gör en gest ned mot Ă„n. Jag har bett tjĂ€nstemĂ€nnen komma hit och titta för att sĂ€ga vad vi kan och inte kan göra. Till svar har jag fĂ„tt att de inte kan göra det eftersom de dĂ„ kan komma att behöva utdöma viten.
Vilka Àr dessa?
â Bygglovsinspektör Maria Hedberg och kommunens mark och exploateringsingenjör, Ricard Carlenius.
Nu ska vitesförelÀggandet upp i nÀmnden. I slutet av november tas beslutet om föreningen slipper vite eller om de mÄste betala.
Allra helst vill föreningen fortsÀtta med sin verksamhet.
Ni vill att kommunen ska se genom fingrarna?
â Vi hoppas pĂ„ en dialog kring frĂ„gan för att om möjligt kunna fortsĂ€tta, sĂ€ger Majlis.
Föreningen har försökt allt, men nu har de gett upp.
â Vi har sagt upp avtalet. Man hade kunde ha sagt upp det för omförhandling, men vi valde att sĂ€ga upp det helt och hĂ„llet. Vi gjorde det för att visa att vi inte kan jobba pĂ„ det hĂ€r villkoren.
â Sen Ă€r alla överens om att det ska se snyggt ut hĂ€r. För nĂ„gra Ă„r sen sĂ„g det ut som en kĂ„kstad. SĂ„ ska det inte vara.
Ingen i föreningen tycker att byggnaderna skymmer Än. De hindrar inte heller nÄgon frÄn att ströva lÀngs vattnet.
â Det hĂ€r Ă€r sĂ„ vĂ€rdefullt! Biologisk mĂ„ngfald, sjĂ€lvförsörjning, integration. Det vĂ€ger tyngre Ă€n att omrĂ„det inte har nĂ„gra vĂ€xthus, sĂ€ger Majlis Johansson.