"Det blev kaos efter kaos jag bara satt hemma och gjorde ingenting. Jag bara spelade på datorn och jobbade på restaurangen", säger Mukhtar om tiden i Övertorneå. Situationen där fick dem till slut att flytta – först till Småland, för att sedan komma till Kisa.
Det bankar på dörren.
Han är 15 år och bor ihop med sin mamma, pappa, och två storasystrar. För bara något år sedan kom kriget till deras land. Nu står ett tiotal poliser, medarbetare i syriska säkerhetstjänsten, utanför familjens lägenhet.
– Vi hade en granne som var journalist på regeringens sida. Han fick ett hot på dörren, nån hade skrivit att ”du ska lämna lägenheten annars så kommer vi att döda dig”, säger Mukhtar och fortsätter:
– På den tiden var jag ganska mycket ute på kvällen med mina kompisar. Det gjorde att han trodde att det var jag och en av mina vänner som skrivit det där på hans dörr.
Mukhtar Shikh Alared är 25 år idag. Han berättar utförligt om allt som hände för tio år sen när han fortfarande bodde i hemlandet Syrien.
Säkerhetstjänstens agerande blev startskottet för familjens flykt. De tog inte med sig Mukhtar den gången, men sa att de skulle komma tillbaka. Ett återbesök familjen inte väntade på. De lämnade Syrien bakom sig.
Första stoppet blev Egypten, efter det Jordanien. Där bodde de i två år och Mukhtar kunde gå ut gymnasiet.
– I Jordanien var jag ganska ensam. Jag hade mycket kompisar i Syrien och på en dag försvann allt. När du åker hemifrån, speciellt om du har haft problem med polisen, så är de flesta lite rädda för att prata med dig.
Under tiden i Jordanien skilde sig även Mukhtars mor från hans far. Det hade visat sig att pappan var gift med en annan kvinna och hade blivit alltmer frånvarande i familjens liv.
Redan innan han kom till Sverige såg Mukhtar fram emot den svenska naturen och att kunna ta bilder av den. Nu åker han runt i Kindatrakten på lediga stunder och fotograferar alla möjliga platser.
Efter gymnasiet kände sig Mukhtar rastlös och började få tvångstankar. Något behövde hända. Till slut bestämde han sig för att söka lyckan i nästa land – Turkiet. Hans mor och systrar kom tätt efter.
I Turkiet började han så småningom jobba på ett mediebolag som gjorde nyheter på arabiska, tillsammans med en gammal vän.
– Det var ett jättefint jobb, exakt det jag ville. Då lärde jag mig turkiska på väldigt kort tid.
Jobben hans systrar fick var däremot väldigt krävande och dåligt betalda. Medborgarskapet kändes omåttligt svårnått.
Så en dag fick de information om att det nu var fritt fram att resa till Sverige. Året var 2015, och i jakten på den trygghet de saknade i Turkiet gav de sig av.
– Vi tänkte att vi åker till ett land där de ser att mina systrar har utbildning, där de ser att människan är människa.
Det finns många strängar på Mukhtars lyra. En av dem mekandet. Han talar om vevhusventilation, topplockspackning och kamkedjor som om det var det mest självklara i världen.
Resan började i en överfull gummibåt till Grekland. Via Makedonien, Serbien, Kroatien, Ungern, Österrike och Tyskland tog de sig slutligen till Sverige.
Mukhtar hade läst om Sverige. Som fotointresserad såg han särskilt fram emot naturen. Men när de efter några dagars väntan i Stockholm fick veta att de skulle bli placerade i Kiruna blev det ändå en chock.
– Jag hade hört skräckhistorier om Kiruna. Björnar på gatorna, vargar, minus 40-50 grader, dörrar som inte går att öppna på vintern, 30 meter hög snö. Jag tänkte: "vi kommer dö", säger Mukhtar lätt skämtsamt.
De bodde ända uppe vid Riksgränsen, 4 mil från norska Narvik. Därefter kom de till Övertorneå. Arbetssituationen var dålig. I Övertorneå fick Mukhtar också veta att han inte kunde tillgodogöra sig sin gymnasieutbildning, utan skulle behöva gå om hela gymnasiet i Sverige. Det blev för mycket. Det psykiska måendet tog ordentligt stryk. Lösningen blev att flytta söderut. Det var så han och familjen efter några ytterligare turer hamnade i Kisa.
Mukhtar är en flitig fotograf. Han åker gärna ut till olika platser i Kindabygden för att fånga dess natur på bild. Platsen för intervjun, Föllingsö, har han besökt flera gånger i det syftet.
Hans storasyster fick jobb här inom ekonomi. För Mukhtar själv känns ett fast jobb oerhört långt bort, och han väntar fortfarande på att få permanent uppehållstillstånd.
– Just nu är jag bara vikarie på förskolor. Jag ska också börja jobba på en restaurang på helger. Men med fast jobb har jag tappat hoppet.
– Alla ställen jag börjat på har fått arbetsbrist. Jag brukar alltid ringa och fråga hur de tycker jag skött mig och de säger att jag är bra och lär mig saker snabbt. Men jag känner att jag har lite otur. Eller så kanske det är ödet som vill få mig att starta nåt eget istället.
Samtidigt söker han till en utbildning inom offentlig förvaltning i Göteborg. Att starta eget är trots allt inte helt lätt.
– Det är mycket ansvar att starta något eget. Jag vill vara säker, det är allt jag vill.
Men mest av allt lockar fotograferingen. Han har bland annat redan fotat några bröllop.
– Fotografering är perfekt för mig, men vi får se. Jag söker här och där.
En bild Mukhtar tog i Stockholm under protesterna mot regimen i Iran.
Norrsken i söder, fångat på bild av Mukhtar.
