Helena ska upp på hästen.
Mycket forskning tyder på att djur är bra för vår hälsa. Ett djur som det ofta talas om är hästar, något det finns gott om på lägret. Hästar sägs stärka självkänslan, något som verkligen syns hos Helena Söderström.
Helena berättar om att hon har haft utmaningar i livet men tar sig ändå an nya utmaningar. Att rida är en av dem.
– Man växer varje gång man utmanar sig.
Hon tar sig upp på hästen och peppar igång sig.
– Kom igen nu Söderström, coachar hon sig själv.
Helena hejar på sig själv för att komma i sadeln på den stora hästen Nasse.
Helen Bizzotto, ridskolechef i Kinda Ridklubb, instämmer om hästens läkande kraft. Hon menar att man får en speciell kontakt med hästar.
– Hästarna har inga förutfattade meningar.
Att kommunicera med hästarna är viktigt för lägrets medlemmar som alla har någon typ av funktionsnedsättning.
– De småpratar med dem under ridningen.
Ella Björnberg har varit med på lägret i flera år.
Att vara en del i stallet och ta hand om hästarna ger också medlemmarna ett sammanhang och känsla av meningsfullhet. Medlemmarna på lägret har ansvar över en egen häst under hela veckan med hjälp när det behövs av ledarna på lägret.
– Det är viktigt för dem att ha just en egen häst och känna att det är sin egen. Det hjälper medlemmarna att kommunicera och lära känna just den hästen. Att dela häst har inte varit så populärt. Hästen är ett djur med personlighet, och det är charmen med hästar. Det är bra att veta hur man behandlar en häst. Hur de reagerar när de blir rädda eller kittliga. Alla hästar fungerar inte likadant.
Vad lär man sig av att ha ansvar över en egen häst?
– De lär sig att ta hand om djuret, som att ge dem mat. De sätter hästen i första hand, ibland kanske väl mycket. Om det regnar lite vill de gärna ta in dem under tak. De ser vad hästen behöver, som mat och omvårdnad, och om vårt ansvar som människa.
Helen Bizzotto, ridskolechef menar att hästen lyssnar på en. "Är man ledsen kan man klappa på den och om man är glad kan man krama den.
Hästar kan vara bångstyriga och envisa, men under lägret anpassar de sig enligt Helen.
– De är lite mer tillmötesgående än vanligt. Det är som att de känner in läget och har en viss förståelse. När någon ska rykta hästen kanske den får en känga av någon som har spasticitet i armarna. Hästen står ut med lite. De ställer inte till bus så de kan göra med andra ryttare.
Siri Wettergren rider på hästen Asta. Bredvid står Zelda Petersson som hjälper till på lägret. På den vita hästen Kulan sitter Anna Danielsson och den bruna hästen Miramis rids av Ella Björnberg.
Siri Wettergren, Ella Björnberg och Anna Danielsson är alla överens om att hästarna anpassar sig.
– Hästar är speciella, och fina, säger Siri.
Anna instämmer.
– Ja, hästen blir som en kompis.
