Med ett översvÀmmat GÀvle i fÀrskt minne, och SMHI:s ord om att samma sak kan ske var som helst, blickar miljöchefen ut över KisaÄn. Tillsammans med rÀddningschefen Thomas Blixt och sÀkerhetssamordnaren Staffan Waldau Wass tar han emot oss vid VrÄkenomrÄdet, tillika den lÀgsta punkten i Kisa samhÀlle. Vid ett sÄ kallat 100-Ärsflöde, en översvÀmning som sker i snitt en gÄng per sekel, skulle vi bada i vatten vid intervjutillfÀllet. DÄ ersÀtts det normala flödet pÄ drygt tvÄ kubikmeter per sekund med ett flöde pÄ 25 kubikmeter.
â DĂ„ uppstĂ„r problem med stora ytor som svĂ€mmas över. Det gĂ„r ett rykte om att 1917 var senast ett sĂ„nt hĂ€r 100-Ă„rsflöde intrĂ€ffade och det finns ett mĂ€rke inslaget i grunden pĂ„ en fastighet hĂ€r borta. MĂ€rket visar hur högt vattnet stod dĂ„, förklarar Blomberg.
â Kisa Ă€r som en skĂ„l i sin struktur och det hĂ€r Ă€r den lĂ€gsta punkten. Det Ă€r möjligt att Ă€ven riksvĂ€gen och jĂ€rnvĂ€gen skulle kunna drabbas vid ett 100-Ă„rsflöde, men det kan vi ju inte sĂ€ga sĂ€kert. Det blir bara spekulationer, fyller Blixt i.
Ăven bebyggelse i Horn och Hycklinge skulle, enligt kommuntjĂ€nstemĂ€nnen, drabbas vid en översvĂ€mning. NĂ€r det kommer till de extrema skyfallen, likt den översvĂ€mning som intrĂ€ffade i GĂ€vle, Ă€r Rimforsa i en större riskzon. Miljöchefen förklarar:
â I Rimforsa Ă€r det inte frĂ€mst Ă sundens nivĂ„ som vi pratar om utan vid extrem nederbörd blir hela dalen, den som gĂ„r lĂ€ngs med jĂ€rnvĂ€gen, vattenfylld. Jag tror att vi hade en sĂ„n situation i slutet av 1980-talet â kring riksvĂ€gen och industriomrĂ„det.
â Kisa Ă€r sĂ„ kuperat, visst finns det platser som skulle fĂ„ problem, men det blir inte de hĂ€r sjöarna pĂ„ samma sĂ€tt som vi har sett i GĂ€vle. KĂ€nslan Ă€r att det kan bli mer kortvarigt Ă€n i Rimforsa, med bortspolade jordmassor och förstörda vĂ€gar, fortsĂ€tter Blomberg.
Enligt Magnus Mateo Edström, klimatanpassningssamordnare pĂ„ LĂ€nsstyrelsen Ăstergötland, har kommunerna ett stort ansvar i att förebygga översvĂ€mningar. Trots det har Ă„tgĂ€rderna hamnat lĂ„gt pĂ„ politikernas prioriteringslistor genom Ă„ren.
â Man har inte haft den hĂ€r risken i tillrĂ€ckligt stor Ă„tanke nĂ€r man byggt stĂ€derna genom historien. Det hĂ€r problemet har blivit vĂ€rre nu pĂ„ grund av pĂ„gĂ„ende klimatförĂ€ndring och vi ser att kraftigare skyfall blir allt vanligare. Problemet har sĂ„klart funnits tidigare ocksĂ„ men nu har det blivit större och kommer att bli Ă€nnu större i framtiden, förklarar Mateo Edström.
Vad behöver en kommun som Kinda göra framÄt?
â Först och frĂ€mst mĂ„ste man skaffa sig kunskap om kraftiga skyfall Ă€r ett problem och i sĂ„ fall var. Man kan göra lĂ„gpunkts- eller skyfallskarteringar, simulera ett kraftigt regn och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt se vad konsekvenserna skulle bli. NĂ€r man har den bilden fĂ„r man ta fram Ă„tgĂ€rdsförslag. De Ă€r troligtvis dyra men det blir vĂ€ldigt mycket dyrare att lĂ„ta bli, svarar experten.
Tanken att underjordiska dagvattensystem ska ta hand om nederbörden kommer, enligt Mateo Edström, inte att fungera.
â Det skulle krĂ€vas helt enorma ledningar för extrema skyfall. Kommunerna mĂ„ste helt enkelt se till att det finns nĂ„gonstans i vĂ„ra tĂ€torter dit vattnet kan ta vĂ€gen. Det kan handla om tĂ€tortsnĂ€ra vĂ„tmarker eller större mĂ„ngfunktionella ytor sĂ„ som en skolgĂ„rd, sĂ€ger han.
Enligt Kindas Yngve Blomberg har det gjorts lÄgpunktskarteringar i kommunen tidigare, sÄ Àven karteringar över riskerna vid 100-Ärsflöden. Miljöchefen menar att den nya översiktsplanen för Kinda, ett arbete som förvÀntas dra igÄng under hösten, blir ett bra tillfÀlle för kommunen att kolla nÀrmare pÄ frÄgor som rör översvÀmningar och skyfall.
â Jag tror det Ă€r sĂ„na hĂ€r saker som kommuner mĂ„ste tĂ€nka mer pĂ„ i framtiden, alltsĂ„ Ă„tgĂ€rder för att skĂ€rma av sig frĂ„n höga flöden. Man litar lite för mycket pĂ„ MSB. Vi mĂ„ste nog tĂ€nka igenom riskerna sjĂ€lva, konstaterar Blomberg.
â Visst ser det inte exakt likadant ut överallt och det Ă€r svĂ„rt att sia om konsekvenserna pĂ„ olika platser men en sĂ„n hĂ€r hĂ€ndelse som intrĂ€ffade i GĂ€vle kommer att utvĂ€rderas. Det skapar lĂ€rdomar som Ă€ven vi kan dra nytta av, fyller Waldau Wass i.
Behöver kommunen jobba mer med de hÀr frÄgorna?
â Ska man tĂ€cka upp allting sĂ„ Ă€r det ju sĂ„, men vissa risker Ă€r svĂ„ra att sĂ€kra upp sig ifrĂ„n, svarar Waldau Wass.
â Samtidigt kan vi inte stoppa huvudet i sanden. Det som gĂ„r att göra bör göras för att minimera riskerna, fortsĂ€tter Blomberg.