Martin Eriksson alias E-type var mycket fascinerad av hembygdsgården och kindabygdens vackra omgivningar.
Martin E-type Eriksson är helt fascinerad av hembygdsgården. Under ett mellansnack skvallrar konferencier Inger Nilsson om att han inte velat repa utan istället gått helt i spinn över alla gamla hus och föremål som fyller hembygdsgården.
Att historia är ett av hans största intressen vid sida av musiken går inte att undgå. Men peppad inför kvällen, det är han.
– Det känns jättebra att vara här ikväll. Det känns enkelt och skönt och lättsamt. Och folkligt. Bra väder. Sen är det jättevackert här.
Han är inte det minsta nervös. Han tycker det är en speciell plats att spela på, och det han ser mest fram emot är "att man är så mitt i."
– Jag spelar tre gånger i veckan och då är det väldigt separerat. Man kommer som artist in från ena hållet, går upp på scenen, det är kravallstaket och publiken är långt borta. Man möts aldrig. Här kan man skaka tass och titta folk i ögonen.
Nervös är han inte.
– Jag har gjort det här så himla länge. Min karriär är över sen länge, så det här är bara plus.
"Jag hoppas på att det kommer mycket folk och att de sjunger allt vad de orkar", sa E-type under en intervju.
Vad hoppas du på inför kvällen?
– Att det kommer mycket folk och att de sjunger allt vad de orkar.
Hans önskan besannades. När det bjöds på hits som "Life", "Angels Crying", "Here I go again" samt "This is the way" visste jublet inga gränser. Ingen kunde sitta still.
E-type gav allt på Kisa allsång. Publiken bar med från första stund.