"Vi ska ha fem öl på tapp, ta fram en egen öl och så vill vi försöka använda oss av så mycket närproducerade råvaror som möjligt", förklarar Jari Viitala och Victoria Stridh.
Ett par trappor ned från Storgatans brus, i en lokal beklädd med stenväggar, håller en vision just nu på att ta form. Ett par steg in i, i vad som kan anses vara lokalens kärna, utmärker sig den nya bardisken i trä. Här, med start någon gång under december månad, är förhoppningen att Kisaborna ska kunna avnjuta mat och dryck – i sorlet av människor.
– I folkmun är det här kort och gott puben, så vi hade tänkt oss namnet "The Pub". För övrigt presenterar vi en öppen bok som vi tänker att byborna själva får fylla i. Oavsett vad pubens inriktning blir i framtiden tycker vi att den lokala förankringen är viktig. Dessutom tycker vi att Kisa förtjänar ett sånt här ställe.
Det säger Jari Viitala som för drygt 1,5 år sedan tog över franschise-driften vid Coopbutiken i Kisa. Närheten till naturen, jakten och det lugnare tempot lockade honom från Stockholm. En av de anställda på hans nya butik var Victoria Stridh.
Victoria Stridh är ursprungligen från Kisa och har en utbildning i hotell och restaurang i bagaget. Under de senaste åren har hon jobbat på Coop i Kisa, där Jari Viitala nu är chef.
– Ursprunget till hela den här idén, att starta en pub, var egentligen att jag själv saknar ett vattenhål i byn. Var går egentligen alla bybor och träffas någonstans? Sedan kom det fram att det här var ett drömprojekt för Victoria och utan henne, om hon inte hade varit villig att sköta den dagliga driften, hade det här projektet aldrig genomförts, förklarar Jari och Victoria fyller i:
– Jag ser puben i tv-serien "Hem till gården" framför mig, där alla känner alla. Vi har fått mycket positiv respons från de Kisabor som vi har berättat om idén för. Sedan gäller det att vi levererar något bra och att de vill komma.
"Här ska det finnas darttavlor, och kanske några andra spel", förklarar Jari Viitala som också planerar att visa sportevenemang på puben.
Med ett helt nytt bolag, helt fristående från Coopbutiken, hyr de in sig i värdshusets bottenvåning – som ägs av den lokala entreprenören Niklas Nilsson. Köket, en trappa upp, kommer de att dela med Landets Goda. Den som går in med privat kapital, för att grunda verksamheten, är Jari. På sikt är tanken att Victoria, samt den person som anställs som kock, ska gå in som delägare.
– För mig är det här ett långsiktigt projekt. Jag går inte in i det här med tanken att tjäna några stora pengar utan jag tycker att Kisa ska ha ett sånt här ställe och så har historiens vingslag en betydelse – det är kul att bevara en byggnad.
– Sedan vill man såklart att det ska gå runt, man vill inte behöva betala för att driva stället, men jag har ingen brådska att få tillbaka de pengar jag har investerat, fortsätter Jari vars 100-procentiga fokus, även fortsatt, kommer att ligga på Coopbutiken.
Ett diskrum håller just nu på att färdigställas i lokalen. För övrigt har ytskikten fräschats upp och en bardisk byggts.
Är Kisa tillräckligt stort för en pub då?
– Det vet vi inte. Därför måste vi testa oss fram, svarar Victoria.
Flera aktörer har drivit verksamhet i huset tidigare. Vad är den stora skillnaden den här gången?
– Att vi bara hyr in oss pubdelen. Det är en klart lägre kostnad och en lagom stor insats för oss, svarar Jari.
Tanken är att "The Pub", som verksamheten kommer att heta, ska hålla öppet mellan fredag och söndag under lågsäsongen. Under högsäsong, ja då är det fem-sex dagar som gäller. För det krävs personal.
Även uteserveringen vid värdshuset ska fräschas upp till sommaren och användas till diverse evenemang. Det berättar Jari Viitala och Victoria Stridh.
– Det kommer ju att variera lite, på högsäsongen kommer personalen åtminstone fördubblas, men vi kommer att behöva ett par stycken till puben och servisen och ytterligare några till köket redan nu, förklarar Jari.
Hur ser ni på konkurrensen?
– Rent krasst handlar det om att leverera en bra produkt över tid. Varje tallrik som serveras kan potentiellt vara en dålig recension, svarar Jari.
