Ann skakar om pommesen som tillagas i foodtruckens fritös.
Det är en glad Ann Lindholm som kliver ut ur sin matvagn, som sedan en tid tillbaka står parkerad i Kisa. Hon tar en paus i arbetet när vi knackar på. Vi slår oss ned på den lilla uteserveringen.
– Jag har haft så kul med den här vagnen, sedan jag startade upp.
I fyra år har Ann arbetat i sin foodtruck – först i Tranås, senare i Boxholm och nu i Kisa. Men, nu väntas alltså en försäljning.
– Det är ett jättestort steg, men jag har fått många förfrågningar om att jobba på evenemang och fester, så jag känner inte att jag har möjlighet att lägga den tid på vagnen som jag egentligen behöver. Därför har jag gått ut med att jag vill sälja den.
Hur känns det?
– Säljs den till rätt person så känns det helt okej. Jag är en känslomänniska och för mig är det viktigt att personen brinner för det här.
Ann är noga med att understryka att hon inte planerar att överge Kisa, bara för att hon framöver kommer att jobba på olika platser.
– Även om jag försvinner mer kontinuerligt från Kisa så kommer jag fortfarande att komma hit på besök. Jag har en jättetrogen kundkrets här och jag skulle aldrig slänga bort en sådan sak.
Flera evenemang och fester är redan inbokade.
– Jag kommer att skaffa mig en mindre vagn så att jag kan åka runt mer. Till midsommar har vi en stor fest i Eksjö och två veckor efter det har vi en stor 50-årsfest bortåt Linköping, där vi räknar med 350-400 gäster.
Det är dags för Ann att sälja sin foodtruck. Hon är nu på jakt efter en mindre vagn som hon kan åka runt med. (Bilden är en arkivbild från Anns tid i Boxholm)
Samtidigt planerar Ann att, i den utsträckning som det är möjligt, hålla sin nuvarande foodtruck öppen tills dess att den är såld. Försäljningen har ingen ekonomisk baktanke, hävdar hon.
– Nej, jag har aldrig gjort det här för att bli rik. Det handlar om min galna Stockholms-mentalitet.
Ann ler, tillägger:
– Det enda är att jag ska ha råd med en ny vagn. Nu när vi åker ut på de här två kommande, stora grejerna så behöver vi ingen ny vagn, men tanken är att det ska bli en sedan. Så länge jag har kylar och frysar för dressingar, grönsaker och hamburgare så är jag grön, till att börja med.
Samtidigt som Ann inväntar en försäljning av sin foodtruck planerar hon och maken även för att sälja sitt året runt-boende – husvagnen.
– Det har känts lika bra att hålla på mönstret, skrattar Ann och syftar till det faktum att hon både bor och jobbar på fyra hjul.
Lite kameraskygg? Bäst att gömma sig bakom blommorna!
De senaste sju åren har paret levt i husvagnen på heltid, men nu har de skaffat sig en lägenhet i Kinda, vilken de flyttar till senare i sommar.
Hur kommer det sig att ni bor i husvagn?
– För nio år sedan frågade min gubbe om vi skulle testa att campa. Jag tyckte att han var dum i huvudet. Det finns ju ingen hårfön i ett tält, liksom! Men Micke fick ett ryck och köpte en gammal husvagn. Efter tre säsonger började jag känna att "fan, jag vill inte åka hem". När min dåvarande chef gick in i väggen och sålde restaurangen som vi drev tillsammans bestämde jag och Micke oss för att testa att bo i husvagnen.
"Om någon har lust och brinner för det här, hör av er för fasen! Det är ett tufft jobb och du blir inte miljonär, men du har ett kundunderlag som i alla fall gör att du går runt. Och tillfredsställelsen som du får från kunderna, den går inte att få betalt i pengar", säger Ann om jobbet med foodtrucken.
Ann tillägger:
– Åren som vi har bott i husvagnen har gett mig ett helt nytt synsätt på livet. Jag ångrar det inte en sekund.
Samtidigt ser hon fram emot sitt och makens nya kapitel i livet.
– Jag ska inte sticka under stol med att det kommer att bli jäkligt skönt att ha en dusch inomhus, skrattar hon.
Att flera livsomvälvande förändringar väntar framöver, både flytt och byte av arbete, är ingenting som stör Ann. Tvärtom.
– Jag gillar ju när det händer saker, konstaterar hon leende.
