I linje med den sociala distanseringen slår vi på våra datorer, kopplar upp oss mot internet och ringer varandra. Det tar bara några få signaler innan Joacim Rocklöv träder fram på skärmen från kontoret på Umeå universitet. Här har han, som professor i epidemiologi och folkhälsovetenskap, varit stationerad i drygt tio år och i en framträdande forskargrupp studerat nya framväxande infektionssjukdomar. Nu, under de senaste månaderna, har deras vardag vänts upp och ned.
– Vi har fått släppa allting annat som vi annars brukar hålla på med för att bara rikta vårt fokus mot coronaviruset, det har varit det enda som funnits från tidig morgon till sen kväll. Jag gillar ju den här typen av forskning men i det här fallet tycker jag faktiskt att det har varit ganska skrämmande, berättar Rocklöv och fortsätter:
– Vanligtvis brukar jag inte reagera på det här sättet men när man ser hur det här viruset slår mot en befolkning, hur pass många som blir sjuka och hur det sprider sig, då är jobbet inte så angenämt.
Hans forskargrupp blev, genom internationella kontakter, redan i januari indragna i arbetet med att kartlägga det nya viruset. Bland annat studerades smittspridningen på kryssningsbåten Diamond Princess som försattes i karantän utanför japanska Yokohama. Genom detta arbete, och diskussioner med personer världen över, försökte de förstå så mycket som möjligt av viruset och dess faktorer. Tidigt, långt innan smittan kom till Sverige, anade de riskerna för en omfattande pandemi.
– Initialt kanske det inte var helt klart för oss hur smittspridningen skulle se ut men när vi såg att viruset spred sig okontrollerat och när vi visste att det hade en stark tillväxttakt insåg vi att det skulle bli svårt för någon att komma undan. Då blev det också lite frustrerande hur avslappnad inställningen till viruset var i Sverige.
När Rocklöv och hans kollegor, med flera coronarelaterade rapporter i ryggen, kritiserade Folkhälsomyndighetens och regeringens sätt att möta pandemin väcktes en stor medial uppmärksamhet. Under en period figurerade epidemiologen i allt från Dagens Nyheter och Aftonbladet till Svenska Dagbladet och Dagens Samhälle. Dessutom debatterade han mot statsepidemiolog Anders Tegnell i SVT:s Agenda.
– Trots att jag, för att kunna upprätthålla något slags liv, har tackat nej till två tredjedelar av alla förfrågningar har jag gjort fler intervjuer under den här perioden än jag har gjort i hela mitt liv. Att det dessutom har varit en sån polemik i hela diskussionen, där vi ställts mot varandra, har gjort att det varit ganska omtumlande, berättar han och fortsätter:
– Det jag har varit ute efter är en öppen och konstruktiv diskussion där vi har kunnat föra fram synpunkter till beslutsfattarna. Vi har kanske fortfarande inte en samsyn med Folkhälsomyndigheten men det ser bättre ut nu när de har skruvat upp sina analyser och rekommendationer ordentligt.
Samtidigt som den mediala uppmärksamheten svalnat något i Sverige har den snarare ökat utomlands.
– De senaste veckorna har Sverige haft ögonen på sig för att vi har agerat annorlunda än andra länder. Det är många internationella medier, bland annat BBC, Sky News och France 24, som har velat spegla och diskutera strategin med oss.
Medias uppmärksamhet, hur förbereder man sig?
– Det känns som lite "trial and error", att man lär sig med tiden. Dock är jag inte så förtjust i att titta på intervjuer med mig själv så jag kanske inte lär mig så mycket trots allt.
Vid tiden för vår intervju har Umeåprofessorns arbetssituation lugnat ned sig något. Just för dagen fyller även en av hans söner år och det är, som han själv uttrycker det, "dags att barnen får tillbaka sin pappa".
– Det vore skönt om vi kom tillrätta med det här och kunde gå vidare. Om epidemin i Sverige bromsas något ytterligare tror jag att vi i höst kan återgå till en lite mer normal situation, men det kommer givetvis fortfarande att finnas kvar sår i hela samhället, konstaterar Rocklöv och avslutar:
– Jag tror att det finns mycket att lära från hela den här processen. Den här omställningen som sker i samhället nu, med distansarbete och mycket mindre resande, behöver kanske inte vara så himla dåligt. Nu får många en tankeställare som jag tror vi borde dra nytta av. Det ser jag fram emot, trots allt det hemska.
