Emeli Ydringer är arbetslagsledare på kursen Svenska för invandrare (SFI), och hon berättar om hur det kommer sig att de tog det här beslutet.
– Det handlar givetvis om coronaviruset och att inte sprida smittan vidare. Nu när vi har testat distansundervisning ett tag tycker vi att det fungerar bra, men vi saknar att ha eleverna här på plats, säger hon.
Att bedriva undervisning utan att ha eleverna på plats i klassrummen, lyckas de med genom att använda flera digitala plattformar. En sådan är Google classroom och Emeli Ydringer beskriver det som ett digitalt klassrum där eleverna kan hänga med i undervisningen, lämna in uppgifter och även ha kontakt med andra elever.
Nilofar Ziraki började som elev på SFI och har nu gått vidare till att läsa svenska som andraspråk på grundläggande nivå. Hon har bott i Sverige sedan november 2018. Redan efter någon månad började hon på Kinda lärcentrum och sedan dess tycker hon att allt har fungerat bra. Distansundervisningen tycker hon fungerar okej, även om hon helst hade velat vara på plats i klassrummet.
– Det är lätt att man blir okoncentrerad när man studerar hemifrån. Vi är sex personer som bor hemma hos mig och det är inte alltid lätt att hålla fokus, säger hon.
Nilofar Ziraki kommer från Afghanistan och enligt henne själv pratas det mest persiska i hemmet. Därför tycker hon att det är viktigt att vara i skolan för att fortsätta öva att prata det svenska språket.
Totalt är det omkring 120 elever som nu får studera hemifrån. I vissa fall har elever ändå varit tvungna att komma till skolan för att skriva prov och då har endast två elever tagits in samtidigt.
För att säkerställa att alla elever kan ta del av distansundervisningen har lärcentrum tagit fram andra alternativ som inte är internetbaserade. Då går det lika bra att skriva för hand och lämna in uppgiften i lärcentrums postlåda.
– Det som hände var att vi ganska snabbt fick bli kreativa och försöka hitta olika lösningar för att nå alla elever, säger Frida Lumme, lärare SFI och digitaliseringscoach på Kinda lärcentrum.
– Det jag ser som det största problemet är att vi inte träffar eleverna. Vi får heller inte lika många spontana frågor när de sitter och jobbar. Men nu när det är så här så gör vi det bästa vi kan efter förutsättningarna, säger Emeli Ydringer.
