Arbetsdagen tar inte slut när Susanne låser dörren till kaféstugan och beger sig hemåt. Det är mycket annat som ska fixas utanför kaféets öppettider.
– Det är inte klokt vad fort tiden har gått, skrattar Susanne Jonsson när hon snabbt räknat ut att hennes åttonde sommar på Valö står runt hörnet.
Utanför den lilla kaféstugan har hon, inför smygöppningen vid Kristi himmelsfärd, burit fram bord, stolar och bänkar. Där, i förmiddagssolen, slår vi oss ned. En bit bort skränar några måsar, småfåglar kvittrar i björktopparna och vattnet i sjön Björkern skvalpar lugnt.
– De här åren har varit jättebra. De första åren var det inte alls mycket, jag hade bara tre-fyra personal under helgerna. Sedan har jag öppnat upp det mer och mer.
Pandemin, som för många branscher har varit förödande, har i stället gett Valö Café ett uppsving. Susanne stryker sin hund Elsa över pälsen, börjar berätta:
– Under pandemin har det här vuxit och blivit väldigt stort. Ett sådant här ställe blev helt underbart för folk – man kunde ju komma hit och sitta en bit ifrån varandra, men ändå umgås.
Nedanför serveringen finns en dansbana. Den tillhör inte kaféet, men det är trevligt att den finns där, tycker Susanne. Hon gillar själv att dansa.
Nu väntar en första sommar utan restriktioner sedan pandemins utbrott.
Känner du någon oro för att folk ska välja att göra saker som de behövt undvika under pandemin, som att resa utomlands, hellre än att besöka ditt kafé?
– Folk kommer säkert att göra det. Det finns en del orosaspekter överlag nu, framför allt är det att varorna går upp mycket i pris. Räkor finns knappt ens att få tag på. Det är ett jättedilemma, eftersom det som jag alltid varit mest känd för är mina räkmackor.
Susanne funderar, tillägger:
– Det är dyrt att åka bil nu också. Har man inte elbil så kanske man inte sätter sig och åker hur som helst.
Sommaren för två år sedan var kaotisk. "Mamma och hennes väninnor fick komma hit och ställa sig och göra räkmackor", berättar Susanne.
Något nytt rekord väntar hon sig inte i sommar – men det är heller inte målet. Med färre gäster kan Susanne i stället fokusera på servicen.
– Pengar är inte allt, konstaterar hon.
Det höga trycket i fjol innebar dessutom långa väntetider, det på grund av kaféstugans lilla kök.
– Det här stället mäktar inte med så mycket folk som det var förra året. Vi gjorde 8 000 räkmackor den säsongen.
Vad resultatet för kommande säsong blir återstår att se. Mellan skolavslutningen och skolstarten håller Susanne öppet varje dag – och när kaféet har öppet, då jobbar hon.
– Jag tar inte ledigt en enda dag under sommaren.
Elsa, en ett och ett halvt år gammal tik, är en bra kollega.
I stället passar hon på att vara ledig under hösten och vintern. Årets mörka månader spenderar hon gärna med sin sambo i Spanien.
– Jag har det bästa av två världar, för jag tycker inte om mörker. Jag kom hem nu i slutet av april och då körde jag igång med förberedelserna här.
Känner du någon press kring att du inte lever det "typiska livet" med heltidsjobb och kontorstider?
– Nej. Jag tror att det är väldigt viktigt att leva här och nu. Vi vet inte alls vad som händer i morgon.
På ett av kaféborden, där vi slår oss ned, står en blomlåda med penséer. De är ätbara och Susanne brukar dekorera sina rätter med de små, färgglada blommorna.
Kaféet på Valö är för Susanne ett sätt att njuta av livet. Hon ser det som en livsstil.
– Jag har aldrig haft ett jobb, jag har bara sysslat med saker som jag älskar. Mina intressen har alltid varit de företag som jag har haft.
Egenföretagare har Susanne, som i dag är 61 år, varit sedan 23 års ålder. Hennes passion för Valö, och det hårda arbetet, har minst sagt lönat sig. Sommaren 2020 rapporterades vara en rekordsommar.
– Det är jättekul att det har gått bra och ökat på, men det för med sig mycket arbete. Efter den sommaren var jag verkligen färdig.
Det är dags för Susannes åttonde sommar på Valö Café.
Vad kände du om Valös framtid då?
– Då var jag tveksam faktiskt. Jag fick både stå i kassan, steka hamburgare, göra räkmackor och springa ut med maten. Det blev inte roligt.
Nu har Susanne vidtagit åtgärder för att minska arbetsbördan. Bland annat har hon kortat ned den intensiva delen av säsongen, då kaféet håller öppet veckans alla dagar. Hon har också, med start förra säsongen, anställt fler sommarjobbare.
– Jag har även fått, och får, mycket hjälp av Björkforsborna. De ställer upp och hjälper till när det krisar. Utöver tiden som jag är här så ska ju allt annat göras också – varor ska beställas, arbetskläderna ska tvättas, scheman ska göras, löner ska betalas ut, bokföring ska göras...
Susanne utstrålar en stor värme och har nära till skratt.
Trots mängden arbete som kaféet för med sig så är det tydligt att Susanne stormtrivs. Hennes ögon glittrar när hon pratar om somrarna på Valö.
– Det här är en plats där jag verkligen älskar att vara.
Är du kvar här om några år?
– Jag har fyra år kvar på det här kontraktet. Det året fyller jag 65. Orkar bara kroppen så vill jag gärna vara kvar längre än så.
Susanne skrattar till, tillägger:
– Jag stannar nog här tills jag dör.
"Det här är en plats där jag älskar att vara", säger Susanne om Valö. Hennes ögon glittrar när hon pratar om ön och kaféet.
