Den 5 november var det premiÀr för SVT:s nya storsatsning "Historien om Sverige". I tio avsnitt kommer tittarna att fÄ följa rekonstruktioner av historiska personer och skeenden. MÄnga av dessa Àr östgötska. SVT pushade kommuner runt om i Sverige att plocka upp det lokala.
I samband med varje tv-avsnitt gör personalen pÄ Kinda kommun en lokal vinkling pÄ avsnittet, som gÄr att ta del av pÄ kommunens hemsida.
â VĂ„ra inslag berĂ€ttar om vĂ€lkĂ€nda fynd för att folk sjĂ€lva ska kunna besöka platserna, sĂ€ger Lena Röös som Ă€r arkivarie pĂ„ Kinda kommun.
Texterna finns pÄ kommunens hemsida och ger en kort introduktion till en historisk hÀndelse, företeelse eller plats i kommunen.
Det kommer att komma fem texter innan Ärsskiftet och ytterligare fem efter tv-seriens juluppehÄll.
â Som Kindabo har man kanske inte varit vid alla de hĂ€r platserna. Det Ă€r ju extra kul om det drar folk utifrĂ„n, sĂ€ger Lena.
Det Ă€r inte bara Kinda kommun som gör lokala vinklingar, utan fler kommuner i Sverige. Inslagen ser dock olika ut i olika delar av landet. I Kinda har man bestĂ€mt sig för att gĂ„ i kronologisk ordning â frĂ„n jĂ€rnĂ„lder till nutid.
â Vi fĂ„r inte se SVT:s avsnitt innan de sĂ€nds, utan hoppas att det vi har gjort ska passa in med det som gĂ„r pĂ„ tv. Det första avsnittet matchade vĂ„rt jĂ€ttevĂ€l. Tv-avsnittet handlade om jĂ€rnĂ„ldern, och vi berĂ€ttar om bĂ„tyxorna som hittades vid lokstallet i Kisa. De Ă€r frĂ„n samma tidsperiod, sĂ€ger Eva SkĂ€rlund som Ă€r kultursekreterare i Kinda kommun.
PoÀngen med inslagen Àr att levandegöra historien och fÄ mÀnniskor att kÀnna kopplingen mellan dÄ- och nutid.
â Vi försöker hĂ„lla vĂ„ra inslag lite mer lĂ€ttsamma. I första delen har jag en mĂ€rklig peruk pĂ„ mig, men vad gör man inte för Kinda, sĂ€ger Lena.
Fornfynd skiljer sig mellan olika delar av landet. Det beror pÄ hur inlandsisen rörde sig och var det faktiskt var möjligt att leva under olika perioder.
â För 5 000 Ă„r sedan kom mĂ€nniskor 300-400 mil hĂ€rifrĂ„n och förde med sig en ny kultur. Det Ă€r svindlande, sĂ€ger Eva.
Sedan DNA-analyser blev möjliga pÄ 1980-talet anvÀnds metoden inte bara i kriminaltekniska sammanhang utan Àven för att analysera arkeologiska skelettfynd. PÄ sÄ sÀtt kan vi fÄ en bÀttre bild av vilka vi Àr och varifrÄn vÄra förfÀder kom en gÄng.
â Det sĂ€ger mycket om oss som mĂ€nniskor och individer, sĂ€ger Lena.